Prkl

Två dåliga saker i dag (som jag på mitt lätt hysteriska vis nu ska vända på så att jag lyckas fokusera på jobbet):

– Jag skrapade vänstra främre kanten av bilen när jag backade ur garaget i dag. #*@§§+#%# eller hur skriver man svordomar…? Kofångaren lossnade lite på ena sidan. Men jag lyckades trycka tillbaka den (i desperation, för skulle ju köra dagis-skol-rejset och barnen får ju inte bli försenade), och nu ser det inte sååå farligt ut. Det går att köra. Ingen är skadad. Jag har inte skadat någon annans egendom. Alltså. Inte så farligt, bara pinsamt och jobbigt om det blir att kosta mycket.

– Jag har lust att gå tillbaka till nanowrimomanuset. Känner mig riktigt mogen för det. Övermogen. Vet vad som måste fixas, och det sker inte om jag inte tar fram manuset och gör det. Men nu ska jag jobba på avhandlingen och har en del annat att fixa på kvällarna, så känner frustrationen komma. Och vill samtidigt inte börja peta på manuset heller då jag vet att jag inte kommer att kunna skriva på det varje dag. Men kanske det är dags att bita ihop och stålsätta sig och ta en timme på veckoslutet och ta fram manuset och bara börja. Och sen tvinga sig att titta på det minst några minuter per dag, bara för att hålla det kvar i huvudet. Kanske det räcker med att lägga bara 10 minuter på det. Och sedan mer när det är möjligt. Det behövs lite prkl för att få ihop en bok alltså.

Men nu ska jag sätta mitt prkl på avhandlingen i några timmar (måste sluta tänka på bilen!). Har en hel dag men inget annat. Och vet vad jag ska göra. Så bara att köra på (men förhoppningsvis utan fler skrapincidenter). Prkl.

3 thoughts on “Prkl

  1. Vi tvättade just bilen och skrattade åt att det inte är så stor idé för den ser så jäklig ut med alla skråmor… Vi har skråmat den, båda två. Det är en värdslig sak!
    Jag tycker du gör rätt i att titta på manuset då du kan. Jag vet hur frustrerande det är att inte ha den där obrutna tiden när man vet att det är mycket att göra på en text, men samtidigt tror jag att det är viktigt att du tar tillvara lusten. För den dyker minsann inte alltid upp.

  2. Värdsligt är precis vad det är! Är egentligen smått överraskad att det skedde först nu, efter snart 5 år i det här huset med den här bilen… Och jag har varit superduktig och redigerat avhandlingstext i bra flow ändå! Jag känner att den här våren blir bra, känner mig energisk och har lust! Gäller att inte överskrida kroppens kapacitet bara! Jag tror att om jag bara lyckas titta en liten stund på manuset varje dag så kommer det att gå fint framåt faktiskt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s