Gästbloggen: De tror att 11 september-attackerna är fiktion

Ett nytt gästblogginlägg av Annika (se en presentation av henne här!):

När jag flyttade till Nederländerna räknade jag inte med att jag skulle lära mig minst lika mycket om asiatiska kulturer som jag lärt mig om Holland. Men eftersom mitt boendearrangemang är vad det är (dvs. något lustigt men väldigt typiskt för Holland) bor jag i ett garrage ombygt till en lägenhet.

Mina grannar i det egentliga huset består av ett ständigt växlande internationellt kollektiv av studerande och doktorander. Just nu bor där tre från Indonesien, två från Pakistan, en indier, en italienare, en tysk och en turk och nu två spanjorer. Dagens inlägg kommer från de  gemensamma middagarna vi har en gång i veckan.

Vi talar ofta om kulturskillnader, och jag har tagit för vana att rakt ut fråga om deras åsikter vad gäller kvinnors rättigheter, rasism, dagens politik. Jag frågar av ren nyfikenhet och med en genuin önskan att förstå andra perspektiv. Till min glädje har de framförallt de muslimska medlemmarna av husgemenskapen uttryckt sin uppskattning för våra diskussioner, vilket jag tolkar som bekräftelse för att jag inte förolämpat dem med mina direkta frågor. Framförallt vår nyaste pakistanska förstärkning är en underhållande man som sjunger högt medan han lagar mat, talar med en accent som är nästan obegriplig för mig och har ett stort behov att dela med sig sin kultur. De flesta av hans berättelse är snarast kuriosa, men jag medger att jag blevt rätt överraskad då jag fick veta att många pakistanier tror att 11 september-attackerna är fiktivt drama.

Min pakistaniska granne förklarar saken ungefär så här: ”de [lokala pakistanier] kan inte förstå att man kan kämpa mot en man med gevär [läs USA]genom kasta stenar [läs flygplan]. Dessutom tycker de att det är suspekt att det finns filmmaterial av händelsen.” Vår diskussion gick vidare till hur européer ser på attacken. Jag försökte förklara att det är stor skillnad mellan hur amerikaner och européer upplevede attacken, men jag slogs också av tanken av hur stereotypt jag blev tvungen att gruppera hela Europa under en åsikt. Och jag antar att min diskussionskamrat kanske kände likadant.

Det är kanske här som svagheten ligger då individer möts och disskuterar kultur. Man jämför och talar men som representant för sin egen kultur är man också tvungen att generalisera och förenkla. Man ombeds förklara de extrema elementen, de är ju trots allt de som sticker ut utåt, även om man inte själv nödvändigtvis har en aning om hur somliga i ens kultur tänker.

Våra gastronomiska kulturutbyten fortsätter, och kanske de är de mer vardagliga kutymerna som lär oss mer. Den europeiska delen av huset får ständigt påminna om avfallssorteringen, medan den asiatiska sektionen introducerar sång och musik i vardagen. De sjunger och spelar musik nästan varje gång jag går förbi deras kök. Vårt hus är som ett mikroskopiskt färggrant Istanbul där öst möter väst, mitt det renginga och och ofta gråa Holland.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s