Spännande grejer

Har så mycket kul att se fram emot de närmaste månaderna! Det är en hel del saker jag nästlat in mig i som är både roliga, spännande och skitskrämmande samtidigt. Men tänker som så: jag måste prova på. Jag måste utmana mig själv, inte bli bekväm. Ändå kastar jag inte in mig i saker helt medvetet, jag följer någon slags intuition som säger mig att det finns saker jag behöver göra. Det kan visa sig att de är helt dumma, onödiga saker, men på något vis tror jag inte det ändå. Att vissa helt huvudlösa idéer visar sig leda vidare till spännande saker. Ja, ni får se på bloggen när jag kastar mig ut för stupen. Nästa sjukt roliga spännande grej: ska hänga med på lite dansworkshops och teckna dansare. Det kan bli början på ett helt nytt litet projekt som jag tänker starta nu på våren. Vi ska se vad det leder till.

Det här är inte mina skisser utan Auguste Rodins, som jag råkade hitta när jag letade fram skulpturen Kyssen av honom att teckna av (dessa är från en gammal Time-Life bokserie jag tagit från föräldrarnas bokhylla, de har massor av konstböcker… ni förstår varför jag blivit sån här). Otroligt inspirerande dessa teckningar:

IMG_20130326_192500 IMG_20130326_192819 IMG_20130326_192857

Så det här tänkte jag också göra. Fånga rörelser med pennan. Vet inte ännu vad det ska leda till riktigt, men vet bara att jag vill göra det. Har också en ”affär med dansen” (se första bilden).

Meningsfiltret

Jag funderade redan förra våren på vad instagram gör med fotograferande och seende. Kom att tänka på att det finns något som påminner om förra sekelskiftet i det, men har svårt att lägga fingret på det.

I morgon (i min undervisning) tar jag t.ex. snabbt upp Les nabis (betyder profeterna på hebreiska), som var en konstnärsgrupp som brukar räknas till symbolisterna. Här är ett exempel av Pierre Bonnard:

bonnard

De försökte hitta andliga dimensioner eller symbolisk mening i vardagsscener. Det känns som om det är besläktat med vad man gör med instagram. Man blåser liv i vardagen, filtret (det visuella uttrycket) skapar en tolkning, och bilden representerar något meningsfullt i vardagen. Instagrambilderna är också identitetsskapande, man märker det när man instagrammar själv. Man kan inte lägga upp riktigt vad som helst, utan det måste passa den bild man har eller vill ge av sig själv. Samtidigt är instagrammandet för mig ett sätt att se en situation tydligare, men också ge den en ytterligare nivå – en meningsnivå. Jag vet inte vad jag är ute efter här riktigt, men något hos Bonnard fick mig bara att känna ett släktskap med hans försök att se vardagen… (och så får man ju lust att måla också! Instagram är bara så mycket snabbare och mindre material- och utrymmeskrävande).

Dagens skiss: kyssen

Orkade inte skissa igår så det fick bli en mer utarbetad i dag. Eftersom vi är inne på sekelskiftet i min kurs sökte jag fram en Rodin-skulptur, Kyssen.

image

Med rosaskimrande instafilter… Jag önskar er alla lite romantiska drömmar i natt! Sånt behöver människan…
I boken jag hittade skulpturen stod förresten att mannens svävande hand och hans spända fot (som jag inte ritat) ger ett intryck av att han överraskats av kvinnans iver och glöd.

På våren ordnade sig våren

I dag kom Kulturfondens stipendiebesked och jag fick ett projektstipendium för att skriva! Jag sökte också 1-årigt arbetsstipendium, men som jag misstänkte hade jag bättre odds på ett kortare projektstipendium. Jag är trots allt nybörjare som författare (och dessutom var det första gången jag sökte av dem för att skriva roman).

Det här innebär (tack vare de två andra projektstipendier som jag fått) att jag kan lägga hela nästa vår på att skriva och illustrera nästa bok. Det känns väldigt skönt att veta att våren 2014 ordnar sig. Nu kan man slappna av en liten stund igen. Fördelen med stipendier är att man har lite större friheter att lägga upp sin egen arbetstid. Man får vara sin egen chef, det känns som att ha mer kontroll över vad man vill med sitt arbete helt enkelt. Nackdelen är sedan att man inte sparar in pensionsavgifter (jag har fått för små stipendier för det), och att om man sedan blir arbetslös får man inte längre någon A-kassa. Men det är förstås en stor ynnest att detta år få vara bland dem som får stipendier. Samtidigt kan man se stipendier som en del av sitt yrkesliv, som en sorts finansiering bland andra. Jag kommer också att frilansa nästa år, både som illustratör och skribent, och då tillåter projektstipendier ett utrymme att planera sin tid så att man kan arbeta balanserat i en hälsosam takt (och inte t.ex. sitta och skriva mellan 21 och 24 på kvällarna).

Men nu ska jag njuta av att detta år ännu kunna sätta min tid på att göra en så bra avhandling som möjligt (som ironiskt nog handlar om just stipendier), och sedan får jag skriva och illustrera fantastik! Dagtid! Som mitt riktiga jobb liksom! Wow, vilken vår* det har varit, och vilken vår det kan bli nästa år. Jag brinner av iver!

Och ett stort tack till alla som tror på mig!

 

*apropå vår sa lilla A med emfas i dag: ”Vet du mamma varför jag varit så arg och irriterad i dag? För att nu är jag så TRÖTT på vintern, KAN det inte bli vår snart?” Så tog jag ut henne och vi tittade på det smältande isslasket utanför vår dörr och hon ville vara klädd i sin vårjacka när vi hämtade storebror. Och magsjukan tycks vara över! Hoppas vi… inte ropa hej osv.

Dålig sömn och noroskräck

Vaknade av att dottern gjorde konstiga ljud klockan 0.01. Hon hade spytt ner hela sin säng och sig själv. Jag duschade henne och D fick byta lakanen och sätta diverse mjukisdjur i tvättmaskinen. Sen åt jag vitpeppar som enligt dagispersonalen ska stoppa eventuell magsjuka (vet inte om jag tror på det, men it’s worth a try). Så nu är jag hemma med en pigg unge och själv är jag rätt trött av att ha sovit bredvid henne och haft skräck för mer spyor, eller virus i hennes hår som jag inte lyckades schamponera ordentligt.

image

image

Men nu har vi det rätt mysigt. Kanske man skulle få lite städat här också (försöker förtränga min skräck att bli smittad…).

Kvinnobilder

Jag har alltid tyckt väldigt mycket om Gustav Klimt (och det har väl halva resten av världen också, han är rätt så pop). Den här veckan kommer jag in på honom i min konstvetenskapskurs, och det är alltid så skoj att prata om sekelskiftet 1900. Om jag någon gång skriver en historisk roman så ska jag ta den tiden. Eller så stjäl jag bara friskt från den till en fantasybok, hehe.

Här är ett exempel på en Klimtmålning som många tycker om, och om man googlar så hittar man den reproducerad på precis allt, muggar och iPhone-fodral och allt möjligt:

21_klimt_mother_chile

 

Jag älskar också den här. Men den är bara en detalj från en större målning som heter Kvinnans tre åldrar (1905):

Gustav_Klimt_020

Många vill alltså helst bara se barnet och den unga modern. Och det kan man ju förstå, den äldre kvinnan är inte precis hoppfullt eller estetiskt avbildad (snarare realistiskt). Jag får många tankar av det här. Varför är den äldre kvinnan så nedslagen? Sörjer hon sin förlorade skönhet, eller kan hennes upplevelse generaliseras till hela mänsklighetens dödsångest. Det är ju en ångestfylld sak att kroppen åldras och blir svagare, för det påminner om ens dödlighet. Men det behöver ju inte heller vara en sorg att bli äldre, och då blir Klimts målning irriterande. Varför betona förfallet? Blir kvinnan bara kropp här? Hon är vacker när hon är ung och kan vara en moder, men sedan förlorar hon något när hon åldras? Så för mig blir bilden väldigt ambivalent. Jag kan känna igen känslorna bilden väcker, men samtidigt bli lite arg. Vad tycker ni?

 

Dagens skiss

Tänker utmana mig själv lite och börja göra åtminstone en snabb skiss per dag. Oftast blir det nog människor. Jag har alltid tyckt bäst om att teckna människor. Kanske det blir något djur eller en växt någon gång också. Min belöning är att jag ”får” instagramma dem, och bloggar sammanställningar. Så här är lördagens och söndagens skisser. Mer hinner jag nog inte då jag är ensam med ungarna. Men måste börja vara lite mer disciplinerad med att upprätthålla tecknandet. Dessutom så ser jag brister bättre om jag fotar och publicerar, då ser man på dem med ett mer kritiskt öga. Dessa två har mycket brister, men meningen med dem är främst att träna seendet och handen. Och slappna av. Kanske var hundrade blir något mer speciellt, haha.

IMG_20130323_105732 IMG_20130324_111556

Jag märker så tydligt vad som är mina styrkor och svagheter på dessa. Styrkor: snabb, risktagande (självsäker); svagheter: slarvig, otålig. Det speglar hurdan jag är också när jag skriver… Vi ska se om jag orkar göra några långsammare skisser någon gång också (de här tog 2-3 minuter att rita).

Hurra 2!

Vilka veckor det varit. Förra veckan fick jag ett stipendium som jag sökt för att skriva andra boken, och nu på veckoslutet fick jag veta att jag fått förlagets debutantpris! Och grattis till Ann-Christine Snickars och Sara Razai också (se länken)!

Jag blev rätt förvånad över detta för visste inte om (eller kom inte ihåg) att det delades ut ett sådant pris (eller är det stipendium), och i mitt huvud känns debuten och Bildbindaren så långt borta… så det var inget jag satt och väntade på. Och när det kommer något oväntat positivt så känns det ju så härligt. Man har inte gått omkring i veckor och väntat och oroat sig, utan det är bara som att få en stor fluffig bonusbakelse.

Nu ska jag försöka komma ihåg att njuta av dessa trevliga sidor i skrivarlivet! Jippii! Och stort tack!!

En ny bordsduk

image

image

image

image

image

Dagens instagrammande cirkulerar kring den turkosa duken (eller är den akvamarin?) som sonen valde ut när vi var på shoppingtur. Dottern var på kalas under tiden. Vi hyrde också film. Och… Jag köpte Just dance 2 och 3. Krhm. Det fick vara min belöning till mig själv för att jag höll artikeldeadline i måndags. Men snart ska ungarna nattas och mami ska se på Wuthering heights! Ah. Misstänker att är precis min typs film (och särskilt lämpligt när man är gräsänka över ett veckoslut).