Aj jo det är ju kvinnodag

Har läst massor om det i flödena förstås. Upprepar det jag oftast säger/tänker/skriver/känner denna dag. Det är bra att det finns en dag då man tänker lite extra på kvinnokampen och feminismen. Men blommor och grattis för att man har ett kön? Nej tack.

Hittade mitt gamla inlägg för ett år sedan. Skrivet dagen efter kvinnodagen dessutom, haha. Men min ambivalens kvarstår (har blivit ett år äldre dock).

Jag kan t.ex. inte skriva om mig själv i tredje person och kalla mig själv ”kvinna” så som jag ser att många andra gör i sina (blogg)texter. Det känns bara konstigt. Och jag hoppas faktiskt att om andra någon gång skriver något om mig, att de inte kallar mig ”kvinna”, utan helst bara person, eller något som har med yrkesrollen att göra (inte för att jag nu blir sårad eller nåt om någon skriver att Jenny hon är en kvinna som gör si eller så, det känns bara så… obeskrivande och irrelevant; känns ungefär som om någon skrev att Jenny hon är ett däggdjur som gör si och så). Jag vet inte varför jag känner så, men jag identifierar mig inte alls med ordet ”kvinna”. Men så klart räknar jag ju mig själv till den gruppen om det gäller att kryssa i någon ruta någonstans. Underligt va? Men man får nog kalla mig hon. Det är inte ett lika laddat ord för mig. Men jag har inga problem med att förstå att någon vill kallas hen hellre än hon eller han.

Okej nu spårade jag ur här, men ni fattar. Kön är inte någon enkel sak för mig alls.

2 thoughts on “Aj jo det är ju kvinnodag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s