Mitt i fullt upp-veckorna

Skönt att det är ljust ute.

Har så mycket att göra en vecka framåt till att det blir att ta sig igenom den så där minut för minut och bara försöka vara så närvarande som möjligt i allt man gör så att det åtminstone är lite kul. Det är en del roliga saker som jag får göra, och sen är det en del stressande saker. Och när de två möts och slåss om tiden så blir det lite mycket att ta bara. Men efter fredag hoppas jag att det lugnar sig (usch vad jag är nervös inför fredagens seminarium, skulle behöva lite mer kritikfri tid, känner mig lite för trött för att bli manglad). Om jag inte har lyckats skriva klart (den vetenskapliga) artikeln under arbetstid så blir tyvärr nästa veckoslut vikt för jobb också, men jag ska kämpa med att försöka förhindra det.

Jag önskar bara att jag hade tid att skriva på avhandlingen, skriva fantastik och göra bilder. Dessa saker saknar jag. Fick ju ett ryck igår kväll och lekte med Photoshop, men det påminner mig också om vad det är jag helst skulle göra hela tiden, och så blir man lite melankolisk då så mycket annat ännu är ”i vägen”.

Men vill inte tänka så. Inget är i vägen, allt som jag ska göra är relevant och kan bli bra. Takten är för hård bara. Men som sagt. Det lugnar sig om en vecka. Och på påsken får man ju äta chokladägg och ta igen sig!

…Ibland undrar man varför takten är så hård? Det beror inte bara på egna val, det är också en effekt av hur arbetslivet är organiserat. I mitt fall handlar det ju om att arbetsplats och ekonomi är så osäkra att jag måste göra mer jobb än jag egentligen hinner ibland (för att hålla dörrar öppna). Samtidigt som arbetsplatsen man finns i kräver att man är mer produktiv hela tiden.

Man kan inte bara skylla på sin egen oförmåga att säga nej. Ibland finns felen i systemen också. Dessutom är jag är inte den enda som lever på snuttar och som alltid måste planera och tänka utanför anställningens gränser.

Men ska tänka positivt och pigga upp mig med en bild från igår. Vart leder stigen? (Och vilka är det som går lite framför mig inne bland träden…) Men ganska snårigt är det på vägen.

snowypath

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s