Nattskräck

IMG_20130319_103020

Stackars sonen blev sjuk igår. Han har rätt låg feber, men låter mycket grumlig i halsen. Igår sov han tupplur på soffan och efter en och en halv timme vaknade han till lite, men inte helt. Han fick nattskräck, och kunde inte vakna. Han skrek i panik att han ville hem, och när jag försökte röra vid honom såg han på mig som om jag var ett monster. Hans lillasyster blev rejält skrämd av det. Till slut måste jag klappa hårt med händerna framför hans ansikte och ropa högt för att få honom att vakna.

På natten fick han nattskräck igen. Om det är någon som undrar vad det är så är det ett tillstånd som liknar att gå i sömnen, men det är snarare så att barnet verkar vaket men verkar samtidigt vara inne i en mardröm. Det är riktigt hemskt att se. Men om barnet somnar om, glömmer det bort det. Det är inte drömmar, utan ett tillstånd där man hamnar mellan två sömnfaser och har svårt att antingen sjunka tillbaka i djupsömnen eller vakna. Det kommer oftast för sonen när han är täppt i näsan, pga sömnen störs av den lilla syrebristen då svalget är svullet.

Jag gick i sömnen några gånger som barn. Och för sonen tycks samma genuppsättning leda till nattskräck. Det är alltså ett väldigt beskrivande namn för tillståndet, för han är verkligen helt i panik. Skriker som ett skadat djur. Första gångerna det hände var man ju totalt förvirrad. Vad kan man göra? Varför är han rädd? Varför är pupillerna stora som svarta pärlor? Det går oftast över på 5-10 minuter.

Hursomhelst så är jag alltså hemma med barnen i dag. Och försöker klämma i sonen vätskor. Direkt när han orkade äta en smörgås piggnade han till avsevärt. Dottern får vara hemma som sällskap. De kommer så bra överens numera. Hoppas bara att han inte får nattskräck varje gång han sover nu. Han kommer ihåg lite av det, och får liksom en ledsen dålig känsla i kroppen efter det.

Apropå nattskräck. Tror att det kunde vara ett lämpligt namn på en novellsamling när jag fått alla mina märkliga drömmar omformade till berättelser. Drömmer helt sjuka grejer ibland: perfekt för skräcknoveller. Förra natten drömde jag t.ex. om en Sverige-Finlandsbåt där man i hemlighet lagrade människokött i storköket. Drömmen var som en blandning av The Shining och Titanic (plus kannibalismtema). Pust alltså. Det var en lucid dröm, det vill säga den kändes väldigt drömaktig och jag var medveten om att det var en dröm, så jag var inte så rädd. För några nätter sedan drömde jag att jag hittade en svart tråd i min näsa, och när jag drog ut den visade det sig att jag haft ett svart trassligt garnnystan i näsan och ansiktet hur länge som helst. Och när det var borta kunde jag andas fritt. I drömmar finns den mest spännande symboliken. Bättre än något man kunde hitta på i vaket tillstånd. Dags att börja skriva upp drömmar igen tror jag.

Men hoppas sonen slipper sin nattskräck snart.

8 thoughts on “Nattskräck

  1. Min man lider också av nattskräck, jag visste inte att orsaken kan vara syrebrist. Han har svårt att andas genom näsan så det förklarar saken! Men det händer inte så ofta.

    • Jag läste det på någon svensk läkarsida! Googlar… här!

      ”En vanligare orsak är att barnet har svårt att få tillräckligt med luft när det sover. Det leder oftast, men inte alltid, till snarkningar men också till en ineffektiv sömn. Även om barnet sovit hela natten kan det vara trött eller vad man kallar ”övertrött” (rastlös, överaktiv) på dagarna.

      En läkarundersökning är därför alltid motiverad om ett barn har nattskräcksattacker ofta eller visar tecken på trötthet på dagarna. Snarkar barnet också, eller sover med öppen mun, finner man hos förskolebarn oftast stora tonsiller eller adenoid (”körtel bakom näsan”) som förklaring. Men även andra avvikelser i näsans och svalgets anatomi kan ibland förklara det hela.” från http://www.eckerberg.se/be/nattskrack.html

      Det förklarade mycket för oss, för sonen får det bara när han är förkyld eller har pollenbesvär…

  2. Sittter här och fnissar för mej själv för minns så väl hur min farsa vrålade i sömnen då jag var barn. Då var det inte roligt, men nu är det!
    min tioåring hade en period av nattskräck(minns att vi nätpratade om det då)
    Nu är det borta. Jag var mest rädd för att han sku rymma ut. Frysa ihjäl i en driva, så jag sov med honom . Väntade ut yrandet. Sade ingeting, gjorde ingenting, eftersom jag läst att det är så man bör göra. Vänntade och hämtade sedan hem mitt barn från skräcken. Bäddade ner och sov ihop.
    Det är alltså puts veck nu. Däremot har åttaåringen uppenbarat sej som en profet mitt i natten och sagt underligheter om människor med femton armar och små skepp i händerna. Nice!

    • hu vrålande farsa låter skrämmande. Som tur går sonen inte omkring, och oftast får man det att gå över genom att vara nära och försöka få honom att lägga sig ner igen… men det är nog också lite lustigt vad som kan komma ur honom. Igår sa han ”hjälp, jag vill inte att den där lilla gubben står där!” undrar vad det var för liten gube…

  3. Pingback: Svart trassel | Kolofont

  4. Min sexåring har också nattskräck, det är inte kul. Man vill så gärna trösta och lugna, men det är svårt att nå fram. Och jag håller med dig om att fenomenet passar i skräcksammanhang – jag har faktiskt med en nattskräcksepisod i synopsiset till manuset jag håller på och jobbar med nu!

    • Oj, det verkar vara vanligare än jag trodde! Tycker att alla dröm/sömnrelaterade saker är väldigt spännande just när man skriver fantasy… vad lustigt att du har det i ditt manus!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s