Kvinnobilder

Jag har alltid tyckt väldigt mycket om Gustav Klimt (och det har väl halva resten av världen också, han är rätt så pop). Den här veckan kommer jag in på honom i min konstvetenskapskurs, och det är alltid så skoj att prata om sekelskiftet 1900. Om jag någon gång skriver en historisk roman så ska jag ta den tiden. Eller så stjäl jag bara friskt från den till en fantasybok, hehe.

Här är ett exempel på en Klimtmålning som många tycker om, och om man googlar så hittar man den reproducerad på precis allt, muggar och iPhone-fodral och allt möjligt:

21_klimt_mother_chile

 

Jag älskar också den här. Men den är bara en detalj från en större målning som heter Kvinnans tre åldrar (1905):

Gustav_Klimt_020

Många vill alltså helst bara se barnet och den unga modern. Och det kan man ju förstå, den äldre kvinnan är inte precis hoppfullt eller estetiskt avbildad (snarare realistiskt). Jag får många tankar av det här. Varför är den äldre kvinnan så nedslagen? Sörjer hon sin förlorade skönhet, eller kan hennes upplevelse generaliseras till hela mänsklighetens dödsångest. Det är ju en ångestfylld sak att kroppen åldras och blir svagare, för det påminner om ens dödlighet. Men det behöver ju inte heller vara en sorg att bli äldre, och då blir Klimts målning irriterande. Varför betona förfallet? Blir kvinnan bara kropp här? Hon är vacker när hon är ung och kan vara en moder, men sedan förlorar hon något när hon åldras? Så för mig blir bilden väldigt ambivalent. Jag kan känna igen känslorna bilden väcker, men samtidigt bli lite arg. Vad tycker ni?

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s