Tecknandets lycka

Ritade på en illustration igår kväll och hade den där rusiga lyckokänslan jag har ibland när jag tecknar – både under arbetets gång, och efter när man ser resultatet och tänker ”fan vad bra det här blir!”. Varje gång det händer undrar jag varför jag inte gör bilder hela tiden. Varför bara ibland? Varför jobbar jag just nu mer med andra saker? Men så upplever man ju inte lyckoruset varje gång. Och man måste jobba med tråkigare saker för att komma fram till flytet. Och jag blir lika rusig av att skriva berättelser. Och så har jag ju ett stort projekt att slutföra i år. Och det finns ekonomiska realiteter. Men långsamt och säkert arbetar jag mig mot att få göra mer av det jag blir lycklig av, och mindre av det som står i vägen. Långsamt. Men säkert.

6 thoughts on “Tecknandets lycka

  1. Bra! Livet är fört kort för att man inte skall arbeta sig mot sina drömmar. Kanske man aldrig kan uppnå dem helt – det kanske förresten är bra att ha något att sträva mot – men att ens nå en bit på vägen är fantastiskt!

    • Precis! Dessutom känns det som ett slöseri att inte göra det man har en förmåga att göra bra. Det låter kanske lite självgott, men om man nu har tränat upp sig att göra vissa saker bra, så känns det nästan som en plikt (mot en själv) att sedan också kämpa för att få arbeta med det.

  2. Sant att man ska ta tillvara på förmågor, just nu försöker jag komma igång med journalistjobb helt enkelt för att jag inte vill kasta bort min utbildning.

    Annars är jag fascinerad över att du pratar om en rusig lyckokänsla när du tecknar. Är mycket osäker på om jag ska fortsätta med illustrerandet. Jag kan ju, kunde bli hur bra som helst om jag satsade. Men lusten – den verkar alltid glida iväg.

    Och så tänker jag ”alla jobb är inte roliga hela tiden, kämpa på”, men tja, kanske det borde vara lite roligare i alla fall? Eller kanske jag hittar glädjen i att rita någon dag? Om jag slutar se det som en plikt och något jag ”borde” göra för att jag är bra på att rita?

    Att teckna har jag sett som min enda specialbegåvning, det enda jag är extrabra på, men …. nåja, blev mycket långt, borde väl skriva på egen blogg :)

    • Det är verkligen inte lätt att fatta såna beslut! Jag kan ofta känna lust att syssla mer med musik t.ex. som jag gjorde när jag var yngre, men det fick helt enkelt vara för tecknande/skrivande tog all tid som fanns. Men ibland harmar det när man tänker att man hade haft potential för flera saker, men måste välja…

      Det kan ju vara en bra lösning att rita bara för sin egen skull när lusten faller på, och hålla det kravlöst! Men samtidigt så märker jag att en beställning också ofta leder till att jag anstränger mig mer, och resultatet blir bättre… och då kommer ju också känslan av lycka, att man klarade det. Men du har ju också nytta av tecknandet i ditt bloggande och skrivande också! Du kan skapa en mer personlig stil på det viset, och göra bloggen visuellt intressant till exempel. Jag tror att om man bara upprätthåller något på en ”låg energinivå” alltså inte utövar så intensivt, så kan man utvecklas ändå. Kanske tiden kommer någon gång då precis rätt idé och sammanhang gör att du kan satsa mer på tecknandet! Mycket av det jag gjort har kommit av ren slump, eller bara ramlat ner i famnen, t.ex. läroboksjobb, och det var stort för mig att få ett större projekt. Fick liksom smaka på hur det är att jobba med tecknande enbart i flera månader (och ser fortfarande tillbaka på de månaderna med nostalgisk lycka :)) och insåg då hur det fungerar, hur man går igenom olika faser, och hur svårt det också kan vara.

      Hoppas du skriver nåt om detta, ska läsa!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s