Besattheten

Har säkert använt den rubriken förut… men nu har jag den där känslan att jag bara måste se klart säsong 2 av GoT och där jag googlar och imdb:ar skådisar och skulle ha lust att hänga på fan-sidor och…

Lite tankar nu när jag sett fem avsnitt. Sex och våld, ja… detta skapar världen, känslan av att det bara är de starkaste eller fiffigaste överlever (Ned fick ju betala för att han hade integritet, den blev en svaghet). Det stör mig lite att sexet ofta är ”sjukt” eller ojämlikt, alltså att det inte kontrasteras mot sex som kunde vara bra för alla parter (men vet att det kommer förhållanden i serien också som är mer… balanserade). Men det som främst gör att man tittar är intrigen, och specifikt vad som händer vissa personer. Man vill veta vad som ska hända. Man vet att ingen går trygg. Detta funkar ännu bättre i säsong två. Och minns nu varför jag slukade böckerna 2-4. De hade det där intrigdrivet som gör att man suktar efter att få veta hur det ska gå.

Igår när jag såg avsnitt fem fascinerades jag av intrigen kring Arya och vilken roll Jaqen H’ghar spelar för henne. Hade helt glömt den grejen (de tre liven…), och dessutom tycker jag att skådespelarvalet var bra för den rollen (ögonen! mhm). Men det händer ju så mycket på flera plan. Älskar också Brienne av Tarth! Är liksom trollbunden vid hennes storlek, så coolt! Och i säsong två tycker jag dessutom att kvinnorna börjar dominera allt mer, det kryllar av bra kvinnoroller. Och de känns nyanserade och varierade. De måste ju kämpa hårt i den våldsfixerade partiarkala fantasyvärlden, men samtidigt så hittar de glipor, vissa klär sig som män och får till och med respekt. Dessutom nyanseras det patriarkala: de flesta män krossas av det. Dessutom finns det ju också icke-heteronormativa teman. Så på många sätt utmanas många fantasystereotyper (även om flickan som klär sig som pojke inte egentligen är så ovanlig).

Men nu är jag lite okritiskt hänförd. Tänker vara det medan jag ser igenom säsong 2. Sen kanske man kan ta fram lite mer kritiska ”glasögon” (örk vad trött jag är på den här glasögonmetaforen, men kommer inte på något bättre).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s