Men struggling to drink gasoline

Ibland har jag lite skoj på mitt jobb. Tittade just på en snutt av filmen Zoolander för att kapa några bilder ur den till min kurs i Bildsociologi som går i maj. Jag brukar ta upp en scen i den filmen för att visualisera och exemplifiera något som Horkheimer och Adorno formulerar i sin Upplysningens dialektik. De är mycket kritiska mot masskultur och ser en hotbild i till exempel reklam. Detta citat har jag plockat ur boken Kultursociologi (nu har jag inte boken hemma så kan inte lägga in sidnummer, men ursprungscitatet är från Horkheimer & Adorno 1944/1981):

Människans intimaste reaktioner är så fullständigt förtingligade för dem själva, att föreställningen om något för dem säreget bara fortlever som en yttersta abstraktion: Personality betyder för dem knappast längre något annat än bländande vita tänder och frihet från emotioner och svettiga armhålor. Detta är reklamens triumf i kulturindustrin, konsumenternas tvångsmässiga imitation av de kulturvaror som de samtidigt genomskådar.

Konsumenternas tvångsmässiga imitation av de kulturvanor de samtidigt genomskådar…

Den där känslan man har ibland att man gör något som en reklam, eller en fashion shoot, eller en editorial. Att man poserar i sin vardag. I Zoolander: Derek är ledsen över att inte ha vunnit Best Male Model of the Year, och hans modellkompisar försöker trösta honom med orange-mocca-frappucinos (eller vad det nu var…). De åker lite stadsjeep och är koordinerat hippt klädda:

zoolander0

Sen stannar de för att tvätta vindrutan och tanka. De går från att leka med vatten till… ja, bensin:

SAMSUNG

Struggling to drink…

SAMSUNG

Och till en perfekt cool och avslappnad image hör cigaretten:

SAMSUNG

Boom.

SAMSUNG

Så det går att få detta förhållande till reklam och image att framstå som ganska korkat och kul. Som när kvinnor kämpar för att dricka vatten. Reklamen som tas upp i The Hairpin, är inte gjord för att vara rolig (ja vad vill man med denna framställning av kvinnor och vatten?), men när man hittar mönstret och lägger upp bild efter bild på samma sida så blir det absurt – ingen dricker ju vatten så här på riktigt. I Zoolander driver man precis med tendensen att apa efter stil eller beteende som plockats från masskulturen (Whams Wake me up before you go-go, spelas i scenen).

Men hur många saker gör man själv i sin vardag för att man vanemässigt följer en kulturell koreografi? Vi har en tendens att vilja smälta in, inte avvika. Jag får ofta en en känsla av distans  och självmedvetenhet om jag kör bil och har solglasögon, eller om jag beställer en Latte på ett kafé, eller har en viss typs klädesplagg på mig, som svart kostym. Och spelar man med rollen då? Lägger man alls märke till den? Vill man bryta mot den? Kommer vi att börja hälla halva vattenflaskan över oss snart när vi dricker?

Sånt här tar jag upp på kursen, så om du råkar studera i Åbo Akademi och vill fundera på bildernas intrassling i det sociala livet, kom med på kurs!

Ja och det här inlägget var en avancerad form av reklam, hehe.

2 thoughts on “Men struggling to drink gasoline

  1. ORANGE MOCHA FRAPPUCCINO!!

    Intressant inlägg det här! Brukar också ibland känna att jag poserar inför en icke-existerande kamera, och ibland tycker jag kunna mig se på andra när de också gör det — inte på ett elakt sätt, lite pinsamt blir det ju men jag sympatiserar och hoppas INNERLIGT att de gör samma sak för mig när/om jag nångång ”spelar över” i verkliga livet, haha. Det känns lätt fånigt när den där känslan kommer över en ibland men den har definitivt en klar charm. Mycket roligare att Vara Försjunken I Koncentrerade Tankar om man får vara det i motljus och mot bakgrundsmusik, liksom! (Och förstås helst i montage-form där man snabbt får se arbetet framskrida och bli jättebra dessutom.)

    • Hihi, montage skulle ju vara skönt så man slapp jobba så länge på saker! Påminner mig om ett vanligt filmelement som jag älskar: när folk tränar inför något. Kan vara allt från att vinna någon idrott, eller lära sig att slåss i krig eller lite mer harmlösa saker. Såna bilder kan jag ibland använda för mig själv för att komma i rätt stämning och få kämparanda…

      Men jo jag försöker låta bli att tycka att det ser löjligt ut när man ser någon posera, det är allmänmänskligt beteende så man får inte vara för fördömande :) Det är verkligen just en blandning av fånigt och charmigt. Beror lite på ens eget humör hur man tar det…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s