Babyn

Hade en så märklig, lång och lustig dröm i natt. Drömde att någon lämnat en liten nyfödd baby åt oss som jag snabbt måste börja ta hand om. Babyn ville inte alls ha mat, men den ville vara i famnen hela tiden. Varje gång den dök upp i drömmen hade den vuxit åtminstone en månad. I slutet av drömmen satt den redan upp. Storyn bakom var att det var en studerande som hade lämnat den åt oss, men vi visste inte om det var hans baby eller någon annans. Hela drömmen sprang jag omkring på universitetet (som inte var sig särskilt likt, det var sunkigare än i verkligheten) och letade efter babyns pappa (hade inte en tanke ens att leta efter mamman). Har minnesbilder ur drömmen där jag står och ruskar om en långhårig kille från religionsvetenskap och skriker ”Vem är pappan!?” i hans ansikte. Och in i detta råddades dessutom in en annan historia där en viss professor som varit framme mycket i media nu pga sparåtgärderna ville beställa illustrationer av mig till en mörk folksaga. Sagan hette något med ordet ”mörker” i sig. När jag vaknade hade vi inte ännu hittat babyns pappa. Något i mig ville inte heller ge tillbaka den om vi hittade honom. Jag tyckte det var så praktiskt att få en baby utan att själv behöva vara gravid först.

Ja pust. Baby-historien kommer nog från att jag nyss började läsa en romance-bok som handlar om en kvinna som tvingas ta hand om sin systers baby och börjar med att leta efter pappan (Lisa Kleypas Smooth Talking Stranger). Men att det i min dröm just var någon okänd yngre studerande som inte ville ha sin baby; undrar vad det säger om mig, haha. och det här med att jag drömmer att någon på universitetet vill ha mina teckningar!? What’s that about…?

9 thoughts on “Babyn

    • Haha! Tanken slog mig också… Och tror också att mitt undermedvetna påminner mig om att illustration ändå är det jag borde göra, och att det är mitt sätt att ”bidra” med något betydelsefullt… och det visste jag ju redan (men försöker förtränga tills avh är klar, men inte så lätt att förtränga…)

  1. Tänk! Det är förunderligt som vårt undermedvetna alltid försöker tala till oss. Men det är inte alltid vi förstår, eller hör – eller ens lyssnar.

    • jag kommer inte ens alltid ihåg mina drömmar, men har fått så många intressanta idéer från dem så att man borde nog egentligen skriva drömdagbok, alltså skriva upp allt, för då börjar man minnas dem bättre… Och kommer det inte bra novell- eller bokfrön ur dem så lär man sig kanske något om sig själv, och det är ju också bra!

  2. Jo visst är det så! Perioder tycker man att man inte drömmer alls, fast man gör det. Andra perioder upplever man som väldigt drömrika. Vissa drömmar tycks man komma ihåg hur länge som helst.
    Du har rätt! Man borde skriva ner sina drömmar så snabbt som möjligt. Om så bara de fragment man hinner med.
    Jag hade en kompis tidigare som hade en enkel en-knapps-styrd diktafon, där han pratade in allt han ville komma ihåg. Drömmar, men även tankar och iakttagelser som dök upp under dagen.
    Nackdelen – kanske – var att det tog honom väldigt lång tid sedan att skriva ner det där intalade i sin dagbok. Undrar om det kan finnas nån typ av diktafon som man kan koppla direkt till datorn, och sedan något program som kan konvertera det talade ordet till skrivet?

    • hah, jag har undersökt det där med tal till skrift för ett tag sedan! Jag har en diktafon, men det är som sagt jobbigt att transkribera. Tänkte ett tag att det skulle vara otroligt skönt att prata in text, t.ex. medan man promenerar eller liknande (för rörelse gör att jag tänker bättre), men sen att skriva ner allt… så jag kollade det där: sådana apparater finns, men de är svindyra och utvecklade för personer med olika funktionshinder, som inte kan skriva själva t.ex… men alltså svindyra specialiserade apparater… jag hoppas på att någon utvecklar billigare varianter så småningom. Det finns ju på mobiler att de kan känna igen tal, men testade en gång och det blev bara smörja av det… och att banda in längre texter kanske inte funkar då, då behövs något mer utvecklat program… men som sagt, hoppas det utvecklas! Borde kanske googla saken på nytt…

  3. Tänk… en USB-port rakt in i skrivarcentrum i hjärnan… eller ett chip som man bara kommenderar ”send” hihihi…
    För ett antal år sedan önskade jag att det fanns nån form av minidatorer. inte för stora, som man kunde använda som anteckningsbok, ett litet tangentbord o liten skärm – lätt att plugga in via USB-uttag.
    Nu finns det iPad och läsplattor och tom via iPhonen kan man skriva anteckningar som sen överförs via sladd eller virtuellt till Macen

    Vänta nu!!!!! vad var det jag skrev där???? Jag HAR ju iPhone och Mac och de där funktionerna numera….
    och använder mig av dem…….
    numera….
    HAHAHAHAHAHAHA

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s