Kablam!

Ett åskväder bröt precis ut! Har verkligen varit tryckande hett i Åbo idag… kanske en del av min huvudvärk beror på det. Men är nog förkyld också. I dag rinner näsan, jag nyser och det ilar i ansiktet. Så har tagit det lugnt, druckit varmt och vilat på förmiddagen, och ska ta det lugnt hela kvällen. Var också inne i stan mitt på dagen och köpte presenter och lunchade med en bloggare jag inte träffat fysiskt förut! Mycket skoj, och jag glömde att vara förkyld en liten stund. Sedan insåg jag att jag i min råddighet glömt att jag hade bokat dagsbåten tillbaka på måndag och behövde alltså sova två nätter i Stockholm (och ha lite jobbsaker med mig till den långa dagsbåtsturen), men eftersom jag bor hos borsan så är det ju inget problem, tvärtom så får jag hänga med hans familj lite mer. Har försökt proppa ner all packning i min lilla ryggsäck, för att slippa bära på så mycket i stan imorgon. Behöver hitta på något att göra före kursen börjar (tror det får bli långsam hotellfrukost och lite fotografering), och efter kursen ska jag försöka hitta brorsan bland massor av maratonlöpare… så det ska också bli lite intressant… Vi får se vem av oss som är tröttast när vi hittar varandra… Mot äventyret!

Iiih!

Läraren är peppad, och eleven är peppad till tusen!

Men i dag har jag proppat i mig en stor mugg ingefära och honung för att motverka den där krypande hemska torra känslan i näsan som kommer före en förkylning. Vik hädan onda flunssa! Som tur mår jag alldeles bra, inga andra symptom. Hoppas det bara är något med pollen i luften eller någon minimal bacill. Jag tänker nämligen inte missa denna skrivkurs om det så kräver dundermediciner på lördag-söndag. Borde kanske skaffa lite sådant i förväg…

Men aah! Tror bestämt att det här årets juni kommer att bli en toppenmånad.

Våroffer

Yle Teema som är en fantastisk kanal hade tema på Våroffer igår förstås, eftersom det var 100 år sedan premiärvisningen. Såg en fin dokumentär som målade upp en bild av kultur och samhälle i Europa och Wien 1913. Flera konstnärer och modeskapare som jag tar upp i min undervisning flimrade förbi. Det är också en period som jag är fascinerad av. Eller egentligen fascineras jag av hela perioden 1880-talet till 1920-talet. Fin de Siècle, La Belle Epoque. En fascination som jag ruvar på för framtida drömprojekt…

Kom att tänka på att jag har ett barndomsminne kopplat till Våroffer. Vi hade en LP-skiva med den hemma (den finns säkert fortfarande hos föräldrarna), och på samma skiva fanns också Eldfågeln av Stravinsky. Jag brukade lyssna på den mycket. En delorsak var att omslaget var snyggt, med en illustration på två dansare. Väldigt fantasyaktig illustration… Det är som om det omslaget sammanfattar något av hur min egen smak är en blandning av det fin- och fulkulturella.

På Teema kom också filmen om Coco Chanel & Igor Stravinsky, som jag inte hade sett. Såg första halvan men kl 12 måste jag gå och lägga mig för fick sömnbristångest (skulle upp kl 7). Men alltså opening titles till den filmen var något av det mest magiska och vackra jag sett på länge! Blev alldeles trollbunden… Se här:

COCO CHANEL & IGOR STRAVINSKY – Opening Titles from David Tomaszewski on Vimeo.

Får ta och söka fram det där LP-omslaget nästa gång jag är i Hyvinge. Så länge får Pina Bauschs Våroffer duga som illustration:

Dansen! Läs mer här om dansen av Bausch.

En riktig konstbesatthets- och videopostningsdag i dag!

Sött! (och om bild och berättande)

De senaste veckorna har jag och ungarna varit besatta av spelet Botanicula igen. Ungarna tycker det är både sött och skrämmande samtidigt. Där finns gulliga små frön och löv och dammkorn och bönor och lite läskiga svarta spindlar som suger växtkraft ur ett träd.

Varning spoilers i videon! Så titta inte om du vill att spelet överraskar…

Vi spelade igenom det på 3 dagar när vi skaffade det förra sommaren (eller var det t.o.m. två år sedan, minns inte nu, det vann i varje fall något pris för bästa spel 2012), och återkommer till det med jämna mellanrum. Den här gången har barnen inkluderat sin magnetritplatta (eller vad heter det, ni vet de där gråa som man ritar på med ett metallstift och sen kan man sudda ut) i upplevelsen. Både jag och sonen har ritat nivåer, rum och figurer på den åt varandra och berättat absurda botaniculaberättelser med hjälp av den. Och nu sitter vi och tänker på vilka egna figurer vi kunde hitta på. Jag och sonen tycker att en liten skrynklig russingubbe vore väldigt sött.

Men det här är ju också inspirerande för mig också som illustratör (och skribent). Jag har verkligen hittat det som gör att jag personligen älskar ett spel. Det ska vara en enkel idé, snygga bilder och modern och fräsch visuell design, intressanta ljudeffekter och ganska lågmäld musik, inte för komplicerad story, gärna både vackert/sublimt/skrämmande och gulligt samtidigt. Jag gillar spel som kan spelas av alla åldrar, av naturliga skäl förstås. Det är svårt för mig att hitta tid till vuxenspel.

Så trots att jag nog också älskar böcker så är jag rätt säker på att jag kommer att försöka mig på att göra spel ganska snart (ärligt talat så har jag tänkt på det i flera år redan, men prioriterat Bildbindaren). Har ju inte tid detta år, men sen.

Det finns ju redan försök att göra barnböcker till e-böcker som har animerade delar osv (eller finns det? Har inte koll). Men varför tar inte t.ex. bokförlagen steget ut och gör barnböcker till interaktiva spelvärldar? Kanske har jag missat något, kanske förlagen redan gör detta? I så fall får man gärna tipsa mig om det… Har själv ingen iPad (ännu, försöker ändå begränsa mängden elektroniska prylar här hemma) och har inte riktigt hittat fram till barn-e-böcker på min smartlur. Men jag gillar detta att gränser mellan böcker och spel kan suddas ut. Jobbigt bara att bli så ivrig nu när jag inte kan jobba på det. Men snart, snart.

För övrigt finns andra möjligheter att kombinera bild och berättande, t.ex. animation. Lyssnade ju på ett föredrag om illustration i animationsarbetet förra veckan, och han som pratade arbetar i bolaget Anima Boutique (de har t.ex. gjort videon till Studio Killers Bouncer som jag verkligen diggade). Under föredraget fick vi se en lite snutt av deras kommande barnserie (kommer att visas på Lilla Tvåan/Pikku Kakkonen), och de har också tagit steget att skapa en app som hör till serien. Den appen verkade väldigt skoj, om vi säger så… den finns väl inte till salu ännu, men jag ska absolut skaffa den sen. Mycket mycket fnissig app! Jag gillar fniss.

Gigglebug – Kikattava Kakkiainen. Sneak peek! from Anima Boutique on Vimeo.

Skrivmusik denna vecka

Har plötsligt hittat tillbaka till mainstream R&B i form av Justin Timberlake och lyssnat på hans senaste skiva The 20/20 Experience konstant de senaste två dagarna. Jag har inte lyssnat så förfärligt mycket på den här genren på sistone, men på 90-talet var jag ett stort fan av Erykah Badu och Maxwell, och gillade nog också Janelle Monae när hon blev populär (t.ex. Tightrope och hela den skivan är ju bra). Gillar också John Legend och den typens sångare. Jag dras mot det lena soulsoundet. Varje gång de spelat Mirrors på radion har jag spontant börjat sjunga med, så tänkte att det var dags att Spotifya JT. Och jag gillar det… Perfekt sommarsound, och stör mig inte när jag skriver, utan ger en energi och rytm så man kan fokusera.

Det är underligt med Justin Timberlake, han är så anonym på något vis. Har inte tidigare haft några särskilda känslor gentemot honom som artist. Nu bildgooglade jag honom och han är ju som en kameleont. Han ser lite annorlunda ut på varje bild. Man fattar att han klarar sig som skådespelare också. Han har ett utseende som kan bli vad som helst. Det är säkert en bra egenskap som skådis. Hans röst är inte på något vis spektakulär, men den är ostörande så att säga. Musiken handlar mer om atmosfär och känsloläge tänker jag än t.ex. virtuositet eller djup.

Lite musiktankar här, hah. Det är sällan jag orkar skriva om musik, trots att det är en ganska stor del av livet. Jag lyssnar nästan alltid på något när jag jobbar. Och har en väldigt bred musiksmak. Det finns få saker som är bättre än att hitta precis rätt musik för precis rätt tillfälle. Och eftersom jag mest behöver skrivmusik numera så blir det mest sådant som passar till det…

Sälja böcker

Igår fick jag veta hur mycket Bildbindaren har sålt sedan slutet av oktober då den kom ut. Så himla mycket var det ju inte, och jag har inte kommit nära att producera ett plusresultat (eftersom man får förskottshonorar, och rojalties först efter att boken sålt mer än förskottet).

Det fick mig att tänka på det här med hur böcker säljer. Först tänkte jag: ah vad tråkigt, jag vill ju att boken ska sälja. Så klart drömmer man om att sälja, det kunde ju vara en förutsättning för att få fortsätta skriva. Man behöver ju pengar. Men sen tänkte jag också på att det ändå är ganska många som har köpt den och förhoppningsvis läst den. Enligt mina mått mätt är det ju otroligt att ens någon läst den. Dessutom så har ju inte boken marknadsförts så hemskt mycket eller aggressivt, av varken mig eller förlaget. Själv sysslar jag väl med någon form av långsamt uppbyggande av författaridentitet på nätet och genom att lära känna fler som skriver (och inte bara skriver, skapar olika former av konst och kultur). Jag ser det som en långsam, stabil process där jag skriver och bygger vidare. Jag bygger upp ett ”konstnärskap”, något hållbart, något som är ett helt liv, och inte bara en dagsslända. Framgång kommer och går. För vissa kanske den aldrig kommer, men det har inget att göra med min motivation att skriva och teckna.

Så råkade jag läsa denna SvD-artikel nyss som handlar om Hilary Mantel och hennes succé med boken Wolf Hall (inser att vi har den hemma, jag har börjat på den för länge sedan, men läste inte klart… verkligen dags att ta upp den igen!). Mantel debuterade 1985, och blev bästsäljande författare för fyra år sedan (enligt artikeln). Det finns säkert massor av bra författare som aldrig blir bästsäljare, men som ändå skrivit något av hög kvalitet (vad det nu sen är…). Det är ju det här paradoxala, spända förhållandet mellan försäljning och kvalitet som är så intressant. Konstfältet har i cirka 150 år sett ner på sådan konst som säljer bra. Kultureliten ser ner på massornas kulturkonsumtion. Det massorna vill ha är nästan per definition dåligt. Men nu sitter förlag och andra som distribuerar eller driver företagsverksamhet i konstfältet i en position där den ekonomiska vinsten är det ideal som genomsyrar hela samhället. Och dessa företag måste också gå runt.

Så man kan ju inte hjälpa att känna sig lite pressad, man borde ju sälja mycket böcker. Jag vill nu inte alls heller påstå att min bok är av strålande konstnärlig kvalitet (alltså jag lovar, jag är min egen värsta kritiker), man strävar ju efter att både skriva bra och läsas (sälja). Försäljningen är bara ett sätt att mäta framgång. Själv är jag väldigt nöjd med det jag åstadkommit med den första boken, den sitter liksom bra då det gäller de målsättningar jag har med mitt yrkesliv. Den öppnar dörrar för mig, samtidigt som jag ser den lite som ett ”examensarbete”. Nu vet jag hur det är att göra en bok, nu kan jag höja ribban lite igen och framför allt vet jag vad jag kan.

Det som man däremot inte ska slösa tid på är att försöka förutsäga vad som kommer att sälja. För det går inte. I artikeln upprepas detta om erotikgenrens boom, och artikelförfattaren skriver att den knappast kommer att hålla i sig för publiken vill ha nästa ”innovation”. Nu är ju erotisk litteratur inte något som är nytt. Snarare handlar det om att den sortens litteratur diskuterats mer av kritiker och kulturdebattörer pga att en viss bokserie sålt extremt mycket. Själv har jag inte läst de femtio nyanserna, för den verkar inte vara så bra, är inte heller så intresserad av den typens sexskildringar eller maktkonstellationer som finns i den. Och jag har en tendens att undvika hajpade böcker (har t.ex. inte ännu heller läst Da Vinci-koden trots att jag är konsthistoriker och kunde tänkas gilla bokens idé). Men jag är absolut ingen boksnobb, jag gillar ju snaskiga känslodrypande dramatiska episka sublima historier och orkar inte med intellektuella eller språkliga experiment (förlåt, det är bara inte min grej när det gäller skönlitteratur, andra får naturligtvis skriva precis vad de vill och det behövs olika typers litteratur med olika syften).

Nu blir det här för långt så pausar i resonemanget här. Ska fundera vidare på romance och säljande genrer i varje fall de närmaste dagarna, eftersom jag ska på kurs! Hah.

Skrivet och skrivplaner

Den som vill se ett foto på mig där jag sitter och jobbar hårt kan gå in här. Mycket andra bilder från retreaten finns där också!

Det jag gjorde under veckoslutet var att dyka in i bok två*. Ordna upp det jag redan skrivit i början. Det var lite fragmentariskt, för har bara hunnit skriva små bitar då och då, och har inte alltid haft koll på helheten. Så nu har jag organiserat, och skrivit några nya scener. Lappat och fortsatt virka vidare. Riktningen har blivit lite tydligare. Och dessutom har jag under våren haft en del insikter om världen och miljön, så jag har också antecknat det.

Nyss hade jag min sista undervisning för i år. Nu gäller det alltså att hitta tillbaka till en avhandlingsrutin. Jag har redan planerat vad jag måste ta tag i först, så det är ”bara” att sätta igång. Känner mig optimistisk faktiskt. Åtminstone vad gäller min egen del i det här monsterprojektet. Har fått prata av mig på veckoslutet och det brukar vara välgörande för självförtroendet. Dessutom är det också inspirerande att få finnas i ett skrivande sammanhang, eller vad man nu kunde kalla det. Att vara bland folk som vet hur det är att utveckla text. Hur det är att ge och få kritik, och vad som är bra eller dålig kritik…

Och nästa veckoslut blir det mer skrivprat! För jag ska ju på kurs med Simona A. i Stockholm! Det är så awesome att jag måste få använda ordet awesome för att beskriva det, för det är just så det känns (i ordets ursprungliga bemärkelse).

 

*som alltså inte är en uppföljare till Bildbindaren utan något i en ny värld som är mer mot science fiction-hållet… däremot har jag faktiskt tänkt till gällande fortsättningen på historien om Lucina och Ludvig, och antecknat en hel del… så det kan hända att jag inte kan stoppa den från att komma snart ändå. Men handlingen är fortfarande lite för diffus för att jag ska sätta igång och skriva, jag vet inte var den börjar ännu, så den får stå på kö ett tag till.

Och sett via mobilen

image

image
image

image

Maten på Brasserie i Karis igår var helt otroligt bra. Åt en pepparbiff som var så mör så mör… Och chokladkakan… Ni ser bilden. Rekommenderas! Det är också väldigt skoj att äta tillsammans med genialiska författare… Jag rekommenderar det också!

I Dönsby, Karis (Finlands Paris)

blåbär nestor äppelblom napoleongeten maskrosor björkgrenar

Getterna heter Napoleon och Nestor. Hinner inte skriva mer nu, för det är kö till datorn (sonen ska se på sin film av när han spelar Mario). Inte så mycket bilder på skrivande här, men en fotopromenad i naturen på lördag var precis vad som behövdes när jag satt och jobbade på manuset. Nu är jag trött och mör av att ha skrivit, pratat och skrattat och haft det gott.