Nyfikenheten lever

Var alltså på seminariet om universitetets autonomi i dag som ordnades av Granskaren och Finsk Tidskrift. Det var mycket engagerande talare och kloka analyser som publiken fick höra. Också mycket intressanta kommentarer från publiken.

Det var mycket folk på plats för att vara ett seminarium i Åbo, men samtidigt tyckte jag att detta gott och väl kunde ha varit ett seminarium som alla på ÅA skulle ha kunnat vara med på. Många fler borde ha varit med. Men man får hoppas att de som var där tar med sig något bra och sprider vidare.

Är själv för trött nu för att sammanfatta något vettigt här, förutom några observationer och tankar: Det allra viktigaste nu tycker jag är att man är kritisk och ser på universitets roll i ett historiskt perspektiv, men samtidigt att man tar vara på de förändringar som varit bra, att man ser möjligheter och inte fastnar i nostalgisk bitterhet. Även om jag själv kanske inte kommer att vara i Akademia mer nästa år (ska nog iofs undervisa på Öppna universitetet en del) så kan man ändå vara med och påverka utifrån så att säga. Det jag gör med mitt skrivande och annat är inte alls frånkopplat från min identitet som humanist, tvärtom är de ju helt integrerade. Varje gång jag talar om konstbegreppet eller konstvetenskap eller humaniora i andra sammanhang än akademiska, kan jag sprida något av det universitetet kan ge.

Nu minns jag inte vem det var som sa det på seminariet, men istället för att hänga sig fast i förhållandet mellan universitet och näringsliv, eller universitetet och staten, så kunde man arbeta mycket mer på förhållandet mellan universitet och ”det civila samhället”. Tredje uppgiften som det också kallas. Och istället för att t.ex. se med avsky eller skräck på nätet och sociala medier så borde man inse att dessa är en viktig kommunikationsform i dag, och att nätet också innebär enorma möjligheter att nå ut och öppna upp bildning och kunskap, istället för att stänga in den… Jag är egentligen otroligt trött på att höra av äldre professorer om ”dagens unga” som är så obildade och inte kan något mer utan googlar allt. Jag växte upp med TV och Apple/Mac-datorer och googlar ju själv allt och lever ett symbiotiskt förhållande med instagram, ändå klarar jag av att tänka någorlunda väl. Det är inte det som är huvudsaken här, utan det är attityden till lärande, nyfikenheten som driver all lust att lära. Om den har urholkats så är det verkligen inte nätets fel, utan något i kulturen som helhet. Och jag vägrar faktiskt tro att den lusten och nyfikenheten har försvunnit, tänk nu bara på den energi och passion som lever i nördkulturen!

Ja, tydligen var jag ändå inte för trött för att försöka mig på att tänka ändå. Vi ska se om jag lyckas tänka något mer nästa vecka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s