Sött! (och om bild och berättande)

De senaste veckorna har jag och ungarna varit besatta av spelet Botanicula igen. Ungarna tycker det är både sött och skrämmande samtidigt. Där finns gulliga små frön och löv och dammkorn och bönor och lite läskiga svarta spindlar som suger växtkraft ur ett träd.

Varning spoilers i videon! Så titta inte om du vill att spelet överraskar…

Vi spelade igenom det på 3 dagar när vi skaffade det förra sommaren (eller var det t.o.m. två år sedan, minns inte nu, det vann i varje fall något pris för bästa spel 2012), och återkommer till det med jämna mellanrum. Den här gången har barnen inkluderat sin magnetritplatta (eller vad heter det, ni vet de där gråa som man ritar på med ett metallstift och sen kan man sudda ut) i upplevelsen. Både jag och sonen har ritat nivåer, rum och figurer på den åt varandra och berättat absurda botaniculaberättelser med hjälp av den. Och nu sitter vi och tänker på vilka egna figurer vi kunde hitta på. Jag och sonen tycker att en liten skrynklig russingubbe vore väldigt sött.

Men det här är ju också inspirerande för mig också som illustratör (och skribent). Jag har verkligen hittat det som gör att jag personligen älskar ett spel. Det ska vara en enkel idé, snygga bilder och modern och fräsch visuell design, intressanta ljudeffekter och ganska lågmäld musik, inte för komplicerad story, gärna både vackert/sublimt/skrämmande och gulligt samtidigt. Jag gillar spel som kan spelas av alla åldrar, av naturliga skäl förstås. Det är svårt för mig att hitta tid till vuxenspel.

Så trots att jag nog också älskar böcker så är jag rätt säker på att jag kommer att försöka mig på att göra spel ganska snart (ärligt talat så har jag tänkt på det i flera år redan, men prioriterat Bildbindaren). Har ju inte tid detta år, men sen.

Det finns ju redan försök att göra barnböcker till e-böcker som har animerade delar osv (eller finns det? Har inte koll). Men varför tar inte t.ex. bokförlagen steget ut och gör barnböcker till interaktiva spelvärldar? Kanske har jag missat något, kanske förlagen redan gör detta? I så fall får man gärna tipsa mig om det… Har själv ingen iPad (ännu, försöker ändå begränsa mängden elektroniska prylar här hemma) och har inte riktigt hittat fram till barn-e-böcker på min smartlur. Men jag gillar detta att gränser mellan böcker och spel kan suddas ut. Jobbigt bara att bli så ivrig nu när jag inte kan jobba på det. Men snart, snart.

För övrigt finns andra möjligheter att kombinera bild och berättande, t.ex. animation. Lyssnade ju på ett föredrag om illustration i animationsarbetet förra veckan, och han som pratade arbetar i bolaget Anima Boutique (de har t.ex. gjort videon till Studio Killers Bouncer som jag verkligen diggade). Under föredraget fick vi se en lite snutt av deras kommande barnserie (kommer att visas på Lilla Tvåan/Pikku Kakkonen), och de har också tagit steget att skapa en app som hör till serien. Den appen verkade väldigt skoj, om vi säger så… den finns väl inte till salu ännu, men jag ska absolut skaffa den sen. Mycket mycket fnissig app! Jag gillar fniss.

Gigglebug – Kikattava Kakkiainen. Sneak peek! from Anima Boutique on Vimeo.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s