Kroppen gnisslar och knarrar

Har haft vagt ont i högra axeln i en dryg månad nu. Den känns svag när jag böjer den på ett visst sätt, och har svårt att sova på den. Före min semestersemester när jag yogade lite mer så kände jag ingen större förändring i det, tvärtom fick jag träningsvärk på den andra mer inflammerade värkkänslan, så det kändes inte så bra. Men att få mer styrka i axeln känns som om det kunde hjälpa. Så ska ge yogan ännu en chans (och det är ju bra för resten av kroppen). Att tänja på olika sätt kändes bra. Hoppas nu inte det är frågan om någon inflammation.

Så här som sittjobbare vid datorskärm och tangentbord får man verkligen akta sig för att förstöra kroppen på det långsamma luriga sättet. Ju äldre jag blir desto mindre utrymme finns det att glömma kroppen och motionen. Jag har dessutom inte något emot att röra mig, jag tycker om många olika motionsformer, vilket säkert är en stor fördel. Men jag är väl typisk på det sättet att jag glömmer att röra mig om jag inte har en rutin eller om inte något påminner mig att göra det. Har en app på telefonen som tutar med jämna mellanrum att jag ska motionera, och det är ju bra som påminnelse (även om min reaktion ofta liknar den där önskan om att slå sönder väckarklockan på morgonen).

Igår gick jag på c. 4,5 kilometers promenad, bland annat genom skogen. Lyckan att kunna äta blåbär på vägen! Tyvärr var det myggigt också om man stannade upp bland blåbärsriset…

Har tänkt på en annan sak med motionen också. Tidigare så tänkte jag mycket på den som en evig jakt att bli av med fläsk på kroppen (särskilt magen). Men det tänker jag mer sällan nu. Ända sedan första barnet föddes så har jag egentligen slutat bry mig om rundhet, förutom vissa korta ögonblick av nojande när man inte hittar rätt kläder att ha på sig. Ungarna tycker dessutom om min mjuka kuddmage (och på tal om yoga och mjuk mage tyckte jag att den här artikeln var rätt intressant). Nu handlar motionsbehovet om att motverka stelhet och smärta. Och det känns som en mycket sundare inställning. I och för sig så gillar jag känslan av styrka man får om man lyckas träna mer regelbundet. Men allt mindre handlar det om utseende för mig, och allt mer om att få ha en frisk, fungerande kropp så länge som möjligt (så klart är det också kopplat till utseende, en frisk kropp brukar också ofta ses som mer attraktiv, så är det nu bara). Men jag är också rätt lat, så jag får hitta på olika sätt att få mig själv i rörelse hela tiden. Det mest lyckade har varit a) att lyssna på ljudböcker och gå/jogga b) att dansa till bra musik i bra sällskap c) att jag får en stund för mig själv om jag går ut och promenerar eller simmar d) att ha en kamera med mig och ”fotopromenera” e) vetskapen att man mår otroligt bra direkt efter varje träning.

Tyvärr har jag inte lyckats hitta på sätt att kombinera motion med barnen ännu, de skulle också behöva röra sig mer. De orkar inte gå så långt eller snabbt ännu (förutom när vi var i Åbo slott! Där gick vi mycket mycket i trappor), de är ointresserade av bollsporter, de kan inte simma ännu. Fast dottern tycker om att gå till simhallen, men det är inte så mycket träning för mig. Och hon gillar att dansa med mig. Man kan bli rätt svettig av det. Men hur jag ska få sonen aktiverad vet jag inte. Han tycks avsky idrott, särskilt allt i lag och allt som innehåller tävlingsmoment. Har försökt spelifiera promenader: han får klistermärken om han går med mig, men det rann ut i sanden. Jag orkar helt enkelt inte vara ett tjatigt gnällmonster hela tiden, och ibland orkar man inte hitta på kreativa mutor heller. Han vägrar gå till platser där det finns mycket barn. Han vägrar cykla. Han vägrar simma nu också (han ogillar att vara så naken). Pust. Egentligen vägrar han precis allt, utom att spela wii eller på datorn. Så behöver något sätt att göra rörelse till ett spel för honom. Kanske han måste få en mobiltelefon snart och det där spelet Zombies, Run!… haha. Jaja, nu ska jag sluta älta detta. Dags att släpa barnen till biblioteket och handla mat. Det är ju också en sorts motion (bära tunga böcker, gå omkring i enorma mataffärer). När jag är hemma med ungarna mår jag alltid bättre i kroppen, för man rör helt enkelt mer på sig, och sitter mindre. Man kommer ganska långt med normala vardagsaktiviteter också…

4 thoughts on “Kroppen gnisslar och knarrar

  1. Oj, jag skulle gå till en läkare med den där axeln. Fysiatern och fysioterapeuten är sittjobbarens bästa vänner, träningen blir mer effektiv om den planerats av ett proffs.

  2. Jamen gå till läkaren.
    Och däremellan rör på axlarna. Typ boxningsövningar. Det är nödvändigt. För det du har ont i är skrivarmuskeln.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s