Ingen lördagskänsla direkt

Visst är det lördag i dag?

Har kommit så djupt in i semestern att jag nu tappat kollen på veckodagarna. Och alla dagar känns likadana. Men sysslolös är man ju inte (1000 ord per dag t.ex., oftast har det blivit mer också!)

Tidningen Skriva frågade igår på Twitter om författare skriver på semestern, om skrivande är semester, om man också har semester från skrivandet, eller hur det egentligen funkar.

Jag skriver nu för att jag har tid och möjlighet att ha berättelsen aktiv i skallen hela tiden: mer effektivt skrivande. Man behöver inte börja om varje session. Sen har jag ju inte ännu lyxen att kunna skriva som dagjobb. Men på våren har jag faktiskt det! Längtar så mycket till det att jag nästan spricker.

För ett par nätter sedan var jag sömnlös och första timmen var det pga inspiration för en novellidé och andra trevliga planer. Men ju längre jag kom in i småtimmarna desto mer tog oroliga ångestjobbtankar över. Jag brukar kunna blocka dem nuförtiden, men just den natten lyckades det inte. Det är det där svarta trasslet, och det går inte alltid att ignorera eller glömma, även om man är på semester. Sen blir jag irriterad på att jag inte får ha min semester i fred från trasslet, och så har man en fin ond cirkel, och har sedan varit sur och spänd under dagarna och förra natten fick jag dessutom huvudvärk. Det går nog bara att lösa med att gnälla av sig lite och sedan motionera så att axlarna inte stelnar av trasselkänslorna.

Och så finns det ju roliga saker också, som att jag gör lite lustfylld research till ett par nya projekt, och att jag ska illustrera en novell till till Enhörningen. Och det är en riktigt bra novell av en mycket intressant författare (en liten teaser här nu alltså)! Så nu är jag lite upphetsad över det. Hoppas att den upphetsningen gör att jag kan glömma trasslet.

Ja så lite obalanserad semester just nu, inte så idylliskt. Dessutom är båda ungarna förkylda och ser för mycket på tv/spel och jag orkar inte gnälla ut dem eller hitta på något mer avancerat program än att åka till biblioteket eller mataffären. Samtidigt är ju vädret underbart, man slipper rusa någonstans eller stiga upp på morgonen, hinner se två avsnitt Buffy varje kväll, skrivandet går utmärkt, behöver inte ha dåligt samvete för att spela eller bara stirra eller sitta på verandan och läsa, för tid finns. Men i bakhuvudet spökar hela tiden hösten, som jag dels skulle vilja komma fram till så snabbt som möjligt så jag kan få den överstökad, men samtidigt har jag en enorm olust inför den. Men det finns också roliga saker med hösten att se fram emot. Till exempel att jag från september har så gott som ostörd avhandlingsstid (i augusti har jag ännu en konferens som stjäl uppmärksamhet). Men fan också! Vill inte tänka på jobbet alls nu! Vad gör det i min hjärna? Det är juli! Bort, schas!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s