Litterära soloäventyr

Letade efter något att läsa åt sonen igår kväll och råkade hitta en bok som jag fått av min bror någon gång kring 1990. Det är ett ”soloäventyr” alltså ett spel för en person i bokform: Falken – Avfällingen (1986, publicerat av Äventrysspel, originalet är av Mark Smith och Jamie Thomson, 1985). Man kastar tärning eller väljer olika handlingar under textens gång och historien följer ens val. Minns att jag försökte spela detta i tretton-fjortonårsåldern, men när spelgubben (”Falken” som han heter) dog några gånger gav jag nog upp, eller fuskläste olika lyckade slut. Hah.

Falken

Omslaget

Falken

Autoläk och skyttel

Ursäkta lite suddiga mobilfoton.

Hade också en annan spelbok: Steve Jacksons och Ian Livingstones ”The Warlock of Firetop Mountain”. Den har jag också ”spelat” i min tidiga tonår, och sedan nästan helt förträngt. Men jag har den kvar i hyllan…

Firetop mountain

Men måste förstås få reda på mer om det här fenomenet så googlade Falken och hittade bland annat en kommentar av Anders Blixt (svensk rollspelsdesigner) på rollspelsforumet rollspel.nu:

soloäventyr_mekanurg

Mycket spännande information tycker jag!

Firetop mountain var från 1982 och Falken i Äventyrsspels utgåva från 1986. Så i mitten av 80-talet sålde dessa soloäventyr mycket bra, men sedan dalade det. I Wikipedia står det så här om ”Gamebooks”:

Adventure gamebooks experienced a publishing boom in the eighties, most notably in the United Kingdom, the United States and France. British series such as Fighting Fantasy, Lone Wolf and The Way of the Tiger were translated into several languages and became very popular worldwide. The boom decreased considerably in the nineties, with Fabled Lands being the last major British gamebook series. In the 2000s, the Fighting Fantasy and Lone Wolf series started being reissued, with some commercial success. Several authors in different countries continue to publish adventure gamebooks to this day.

Troligen har den minskade populariteten på 90-talet med de digitala spelens utveckling att göra, gissar jag. På 80-talet fanns förstås redan en ung marknad för videospel, men t.ex. 1983 var ett väldigt dåligt år för videospelmarknaden då Atari hade motgångar och man hade en del floppar med dåligt och snabbt framhafsade hemmaspelversioner av Pacman och E.T. (Bakie 2010, ur Rabin (red.) 2010). Fast samtidigt börjar Nintendo också växa efter 1983, så vet inte hur hållbar min teori om solospelsböcker vs. videospel är. Försäljningen av rollspel har nog också dalat under 90-talet, om man ser på Sverige och Norden, medan den amerikanska markanden hela tiden varit så stor så där är det en annan sak. Men rollspel, och den här typens gamebooks, kan ha en renässans nu på 00- och 10-talet då man t.ex. kan trycka böcker enligt ”print on demand”, eller crowd sourca finansieringen till rollspel…

Men samtidigt tänker jag, om man skulle göra en sådan spelbok nu känns det som om det ändå vore vettigare att göra den digital. Som ett mellanting mellan ett spel och en e-bok liksom. Tänk ett litet soloäventyr som man kan spela på mobilen, men som innehåller mer text än spel generellt.

Men en spelbok känns som den ultimata kombinationen av spel och litteratur. Jag påminns också hela tiden om en diskussion som finns om att pojkar inte läser böcker, däremot spelar de spel (fast numera är det väl 50/50 när det gäller vilket kön som spelar spel, men spelbranschen är fortfarande mansdominerad). Så borde det inte göras mer spel (på svenska) som har mer text helt enkelt för att träna pojkar i läsförståelse?

Sen det här med Litteratur: kom också att tänka på en annan bok:

lotass

Baksidestexten

Jag har ju alltså inte orkat läsa denna (jag vet, jag är en lat jävel som bara vill underhållas), men tycker ändå att tanken är spännande. Lotta Lotass togs också upp på debutantseminariet, främst för att hon ofta bryter mot romanformatet. Vi såg t.ex. en film som finns på nätet.

Lotass är ju extremt litterär och kanske inte så underhållande, men egentligen ogillar jag att göra sådana kategoriseringar (båda är ju totalt godtyckliga och subektiva beskrivningar). Men man måste ju ändå vara medveten om att Falken och Den svarta solen rör sig i och riktar sig till olika sociala rum. Samtidigt kan ju Lotass litteratur ses som äventyrlig i betydelsen banbrytande, gränsöverskridande, modig.

Som ni kanske märker kokar det i min skalle just nu av inspiration (eftersom jag producerat ett så här ostrukturerat ”titta vad jag har hittat!”-inlägg). Vad kan man göra med dessa format? Hur kan litteratur och spel finnas på olika sätt? Hur kan man leka med det här? Jag vill leka!

7 thoughts on “Litterära soloäventyr

  1. Älskade dessa äventyrsböcker, hade de flesta av den fantasyserien som förekommer på bild. De var ganska groteska, med mycket odöda och slem och yxor i huvudet. Jag fuskade alltid.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s