Funderingar om Twitter

Har funderat lite på hur jag använder Twitter på sistone, vad som funkar för mig där och vad som inte funkar.

Jag tycker om att det är lätt att nå folk, att många modigt följer främmande människor och kommunicerar öppet, över olika gränser och skillnader. Har fått flera Twittervänner, alltså folk som jag bara ”känner” via Twitter, och det är superroligt.

Det är också trevligt när någon ”kändis” kommunicerar med alla jämlikt och svarar på tweets osv. Tråkigt är det med sådana som bara basunerar ut sina skämt/information/åsikter osv. utan att egentligen interagera med andra sen. Brukar numera bli lite avskräckt av att följa konton som har massor av följare, men som inte följer många själv. Om det de säger inte är fruktansvärt briljant eller kul så följer jag inte.

Jag har själv mest utbyte av människor som har samma intressen som jag (eller samma jobb alltså): skrivande, SF, och konst främst. Visst tycker jag att det är bra att det finns många som är politiskt engagerade på Twitter, men personligen orkar jag inte med samhällsdebatt där. Jag blir bara stressad av politik på Twitter. Folk missförstår varandra, skriver på helt olika nivåer, skriver förbi varandra, skriver raljerande, polemiskt, provocerande osv. Och det klarar jag inte personligen. Det ger mig obehag. Jag är helt enkelt inte den typen som tycker att smågräl eller konfronterande attityder är särskilt kul. Det är en HELT annan sak i fysiska möten, då har jag inget emot att debattera eller argumentera. Men i korta textsnuttar? Det går bara inte. Jag blir helt utpumpad av det, får lust att argumentera emot och vips har jag totalt tömts på all energi som jag behöver för mitt arbete. Min reaktion på det här beror troligen på mitt (smått sjukliga) behov att lösa alla konflikter (i något annat liv borde jag kanske ha blivit diplomat och typ fredsförhandlare) och få alla att förstå varandra. Sånt kräver tid och arbete och kraft. Men händer det i Twitter måste jag backa för att inte blir helt nätbränd. Jag blir oftast väldigt besviken om jag försöker argumentera med eller mot någon i svårare frågor. Jag blir extremt frustrerad av att inte nå fram till dem jag tar mig tiden att skriva till.

Det är väldigt svårt att hitta en balans bland dem jag följer. Jag vill inte radera bort allt som provocerar eller irriterar mig, för då skapar man en mycket bekväm bubbla åt sig själv, och att irriteras är väl helt nyttigt emellanåt. Men sen så går det alltid för långt. Laviner av kommentarer som blir en mobb, eller en totalt oöverskådlig härva av åsikter. Och jag blir så sjukt trött. Borde alltså avfölja dem som är med i dessa laviner. Men sen skriver de ju ofta också roliga/intressanta saker som jag gärna tar del av.

Får se hur jag löser det. Funkar ganska bra att inte engagera sig i debattlavinerna alls. Men jag skulle helst inte ens se dem. Måste kanske avfölja ett tsort sjok snart.

Nu har jag börjat skriva mer på engelska igen. Började 2009 med Twitter och då på engelska. Men sen märkte jag att man fick bättre kontakt med svenska twittrare om man skrev på svenska, och ville också skriva på mitt eget språk ett tag. Men nu tänker jag blanda språken, men skriva mest engelska. Dels är det bra att upprätthålla engelskan lite, och så får man mer följare globalt. Har fått en hel del nya engelskspråkiga följare som antingen skriver, gör konst eller sysslar med spel, och det är tycker jag är väldigt intressant. Även om jag inte ännu byggt upp några starkare kontakter med dem. Dessa är ofta massföljare, de följer tiotusentals konton, och förväntar sig i princip bara att man följer tillbaka. De som jag sedan fortsätter följa är främst de som producerar eget material, alltså unika tweets och inte bara länkar eller reklam av olika slag. Vi får se om det går att skapa kontakter också med dessa följare. Vissa är irriterande marknadsföringsinriktade. Jag är mer intresserad av personliga och givande kontakter och möjligheten att få en inblick i andras liv och vardag. Också att få inspiration för skrivandet och ett större nätverk, även om att bara öka följarantal inte är något självändamål.

Vad tänker ni om Twitter? För- eller nackdelar? Positiva eller negativa erfarenheter? Om ni inte använder Twitter, varför inte?

2 thoughts on “Funderingar om Twitter

  1. Håller nog rätt långt med om vad du säger. Alltså följer ungefär på samma sätt fast utgående från mina preferenser då. Och tänker väl att så länge jag trivs med mitt system så är det väl skitsamma hur andra vill ha det. Tycker rätt bra om det där korta formatet också. Att man inte kan lägga ut texten så långt. Fast en del gör ju det ändå, genom flera tweets i rad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s