Monster och robotar och action

Förutom att det är vad min son vill se i alla filmer så var det vad Pacific Rim var fullproppat av. Och jag är väl lite som min son då, eftersom jag gillade det. Tyvärr är sonen för liten för den här filmen, men om ett par år kanske… vad häftigt det ska bli att se den tillsammans…

Underligt nog fick jag tårar i ögonen på precis alla heartstrings-ställen, otroligt förutsägbar och enkel att påverka är jag. Easily amused, easily moved. Det tårarna säger mig är att dramaturgin och karaktärerna funkade utmärkt. Ibland var vissa skådespelarinsatser väldigt over the top och man tappade nästan nästan förtroendet för illusionen. Jag var också lite orolig att det skulle bli tråkigt med megarobotar och megamonster en hel film, från första sekunden, men det blev det inte! Så jag rekommenderar (åt dem som gillar monster och robotar och action alltså).

Uppdatering: kom plötsligt ihåg en robotskiss på Photoshop som jag skissade åt sonen som dikterade hur den skulle se ut. Han kallar den cyklopöga, och vi gjorde den för något år sedan kanske:

cyklopöga_ny

Han valde allt från former och färger och jag ritade… man borde öva mer på robotar alltså. Det som syns inne i hjälmen är robotens hjärna…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s