Roliga, spännande planer

Trotsade min förkylning och försöker jobba idag. Avhandlingspaniken avlättas om man ser texten framför sig och kan jobba vidare. Ville dessutom inte missa ett roligt planerings/lunch-möte med ett par spännande typer (som jag sedan hostade på, förlåt). Vi smider planer till våren. Spännande, spännande högtflygande poetiska konstnärliga programplaner.

Men i oktober har jag redan lyckan att få delta i Swecon/Fantastika. Min programpunkt handlar om finlandssvensk fantastik och är kl 17-18 på lördagen 19.10. Får resa dit med så coola typer dessutom (Mia Franck, Hannele Mikaela Taivassalo och Maria Turtschaninoff är i samma panel som jag). Kommer att blir svårt att välja mellan alla intressanta programpunkter sen…

I november kommer jag troligen att träffa lite högstadieklasser, och det ser jag verkligen fram emot (med skräckblandad förtjusning). Är inte så van vid att snacka med skolklasser ännu, och senast det hände var det mycket yngre barn…

Men annars gräver jag ner mig i avhandlingen igen. Det är ett himla tjat om den jag vet. Men har man sin deadline om tre månader så har man och det uppfyller ju all arbetstid. Om sex veckor borde jag dessutom ha färdig text att behandla på ett seminarium.

Tyvärr klarar min hjärna inte för tillfället av att skriva på bokprojektet samtidigt, men tålamod är också en dygd eller hur. Jag lyckas ju bygga upp en väldigt stark längtan efter att skriva under tiden (försöker se positivt på min skrivsorg). Det värsta med att inte skriva litterärt är att jag glömmer om jag kan det eller inte. Det är helt tokigt, men om man inte skriver så känns det som om man inte kan mer.

Samma sak är det iofs med framträdanden. Man är ju främst nervös för att man inte vet i förväg om man ska prestera eller inte. Med mycket vana nöts kanske den oron till en viss grad bort (alla år av föreläsningar har nog gett mig en viss vana). Jag har dessutom insett att jag är en person som klarar improvisation bra, så jag kan lita på att jag klarar de flesta situationer där jag ska säga något framför publik. Men ändå så finns alltid det där lilla fröet av oro och nervositet. Utan det så kanske man inte skulle ladda upp tillräckligt bra och prestera sämre? Så lite nervös är bra alltså.

Lista

En lista cirkulerar på alla bloggar jag läser (började här, sedan såg jag den här och här), och tänker haka på så får man ju lite struktur på vardagen här:

Glädje: Att ungarna är på gott humör, att mannen lagat mat och plättar, att förkylningen lättar lite varje dag, att det händer spännande saker hela tiden.
Förväntan: Det har jag massor av för flera saker. Men just nu är min största förväntan kanske att kunna jobba imorgon så att jag kan befria mig från avhandlingsångesten som jag alltid får när jag inte kan skriva.
Outfit: Gråa mjukisbyxor, randig T-shirt i ljusgrönt och vitt, lila munktröja.
Jobb: Lite. Ska skriva klart recensionen av Figaros bröllop i dag. Har faktiskt också läst forskningsbok på McDonalds medan dottern var på ett kalas.
Hopp: Jag hoppas verkligen att jag ska lyckas skriva färdigt min avhandling inom 12 veckor nu. Hoppas också att förkylningen tar slut snart. Trött på snoret nu.
Träning: Har varit så slut av förkylningen, men nu längtar jag tillbaka till långpromenader och simning. Vi får se när jag vågar mig ut. Är mycket trött fortfarande.
Humör: Helt ok. Blev gladare av att barnen varit glada. Men när jag är trött blir jag lätt lite nedstämd också. Och känner mig stressad av att inte ha kunnat jobba.
Borde: Det är så mycket så det orkar jag inte ens tänka på nu.
Dåliga samvete: Att jag missade Ålandsföredraget, att jag inte kunnat skriva på avhandlingen, att vissa andra åtaganden också blivit on hold.
Framsteg: Skrev första utkastet till recensionen i dag morse på 15 minuter. 3300 tecken bara rann ur mig, i en färdig struktur. Nu fattas bara faktakoll och finslipning.
Vilja: Vill gå och äta plättarna nu. Vill att jag ska få behålla hälsan en tid framöver. Vill blir färdig med mina forskarstudier.
Miss: Kommer inte på något. Och det oroar mig konstant att jag missat något.
Ord: Agnes sa i dag: ”När jag hör något sött ord eller något jobbigt ord så tar jag in det i min hjärna och håller det där en stund. Men sen är det borta!”.
Låt: Det kom en akustisk version av Bruce Springsteens Hungry heart med en kvinnlig sångare på radion i dag. Den var lite överraskande.
Saknad: Saknar all mina gamla vänner hela tiden. Träffar dem allt för sällan :(
Beslut: Att jag ska till jobbet imorgon och att det första jag ska göra är att läsa ett stycke i en referensbok på biblan, så att jag kan skriva klart ett kapitel i Del 2 av avhandlingen. Och sen ska jag slipa klart inledningen och Del 1 och skicka dem till handledaren på fredag.

Recensenten

I dag var jag på ÅST:s Figaros bröllop. Ska recensera den för Västra nyland (har ju skrivit, vad kan det vara… 4-5 teaterrecensioner för dem nu under ett års tid). Jag var lite rädd för att ha för mycket hosta för att gå på opera, men det gick bra, inga hostanfall. Vilket är ett mirakel med tanke på att det var en drygt tre timmar lång föreställning + paus. Fick lite ont i sittmusklerna. Tycker inte om att sitta stilla långa stunder.

Ska nu inte skriva några omdömen här, skriver ju en recension till måndag (publiceras på tisdag). Men tänkte fundera lite allmänt på recensioner. Jag tycker väldigt mycket om att tvingas formulera mig på ett begränsat antal tecken med en snabb deadline. Det funkar för mig att jobba så, det passar min hjärna. Jag undrar ibland hur det kommer sig att jag inte jobbar med det heltid, utan sitter istället och skriver en avhandling under flera år. Faktiskt så tror jag att det var rätt dumt att ge sig in på avhandlingsskrivande*, när jag får så mycket mer tillfredsställelse av det snabba journalistiska skrivandet**. Fast saken är ju den att man knappast kan försörja sig på att vara frilansrecensent, pga arvodena är så minimala i jämförelse med hur mycket tid man måste lägga ner på arbetet.

Jag tycker inte om att recensera böcker i bloggen, och tänker faktiskt undvika att göra det för tidningar också. Det känns konstigt när man själv skriver böcker. Men teater känns ok att skriva om, för det är längre bort från vad jag gör själv. Musik kunde jag också tänka mig att recensera mer. Och saknar att skriva filmrecensioner! Film är nog bland de mest inspirerande konstformerna för mig. Bildkonst har jag också recenserat förut, men ärligt talat så är jag ofta lite uttråkad av samtidskonsten. Visst kan man alltid hitta något att skriva om konst, vare sig den är givande eller inte, man kan inspireras att skriva mer konstnärligt själv i konstrecensioner. Men det vore också väldigt spännande att prova på att recensera spel! Det görs inte alls tillräckligt i Finland, särskilt inte utanför de få speltidningar som finns, och särskilt inte på svenska.

Hursomhelst så fortsätter nog min linje på bloggen att vara: a) jag skriver om kulturupplevelser som jag är entusiastisk över b) jag skriver fullständigt spontant och utan planering och associerar brett snarare än att vara kritisk, och alla försök till analyser är just försök, med låga anspråk. Det är fördelen med att ha en blogg. Man skriver precis som man vill, och det finns inga krav alls.

Lite funderingar en lördag kväll.

*jag vill gärna poängtera här att den tanken aldrig hade slagit mig om inte de hade bett mig skicka in en forskningsplan; jag hade faktiskt tänkt gå vidare med att just skriva för massmedia, men det är ju en sorts komplimang att någon säger att man verkar lämpad att bli forskare, och det är svårt att stå emot komplimanger

**ett undantag är att skriva litterärt, där jobbar jag hellre med större projekt än mindre, dvs. hellre roman än novell… vet inte varför det är så…

Tiden går

De senaste två veckorna har jag hunnit jobba 3 dagar. Först var ungarna sjuka, och den här veckan har jag varit dunderförkyld. Börjar känna mig lite piggare i dag, men slem har jag fortfarande gott om…

Så börjar alltså ha avhandlingsångest eftersom jag inte kunnat hålla min deadline som jag hade idag: att vara färdig med första versionerna av del ett och två. De närmar sig inlämningsskick (till handledare alltså), men det är fortfarande mycket skräp i dem. Bland annat att fixa fotnoterna, och kolla referenser som saknas. Och det större problemet: att skapa flytande text som inte bara är en massa referat av vilka böcker jag läst (det här är särskilt ett problem i teoridelen jag jobbar på… måste hitta min egna definitioner!). Det här sista är svårast, för det innebär att formulera sig själv, att tycka något, att ha den där röda tråden i ett fast grepp. Den finns lite här och där, men den saknas i flera stycken fortfarande. Så kan inget annat än att fortsätta på måndag och hoppas att en vecka räcker för att fixa det.

Som sagt, mycket sjukdomar här hemma. Jag missade t.ex. ett föredrag (pechakucha) jag skulle hålla på Åland på onsdag pga jag var halvdöd. Igår var jag dessutom orolig för min pappa som också har problem med magen (troligen IBS, men nu hade han fått någon värre inflammation och var inte i något bra skick). Men det verkar gå bättre för honom i dag.

Och min förkylning har också vänt i dag. Har lite mer energi, har fått lust att skriva igen. Har tittat lite på livesändningar på TV från Göteborgs bokmässa. Och nu ska jag nog ta och plocka upp en forskningsbok och läsa ett kapitel om organisationer och deras omgivning. Och sedan åka och plocka upp mina bebisar (förlåt… kan inte låta bli att kalla dem det, fast de är hur stora som helst; jag gör mig också skyldig till att kalla dem söta för mycket).

Men det viktigaste är nog att i dag, precis i dag, är det fem år sedan min dotter föddes. Jag var på dagissamtal om henne i morse, och det är så fint hur bra det går för henne där. Om man sammanfattar hurdan typ hon är: hon är pratsam, nästan alltid glad, kan leka med vem som helst*, har en stark vilja, är rolig och har mycket humor, äter med gaffel och kniv, tycker om att vara med på det mesta men särskilt dans och rörelse. Det enda som vi borde öva på är att skriva sitt namn. Det har hon nästan gjort förra året, men just nu verkar hon inte så intresserad av att skriva och rita. Jag tror sånt går i faser, och sedan plötsligt lossnar något nytt en dag. Vi ska se när hon får lust att hålla i pennan igen.

Jag ska nog ta och blogga lite oftare igen. Det är ju så tråkigt att INTE blogga.

*Jag älskar det att hon inte har något behov av att vara bästis och gruppera sig i flickpar. Jag var som hon som barn, fattade inte alls poängen med att välja en vän framför en annan, för oftast ledde ju det bara till utfrysning. Dessutom leker hon lika bra med pojkar och flickor och det tycker jag också är fint. Kanske ett resultat av att växa upp med en storebror?

September

Detta är minsann en fin och speciell september månad på många sätt. Ska berätta om allt som händer i sinom tid, men kommer att vara långsam och lite tillbakadragen ännu en tid. Men för att det ska se trevligt ut här medan jag sysslar med annat: bilder från septemberträdgården!

gulablomsept septemberblom rödalöv septrabarber buskblad roskant vinranka lillafagel tittaflox

Det ekar här…

Så tomt på bloggen. Men det funkade riktigt bra att ta lite paus, den kommer att fortsätta, bara jag rapporterat lite.

Har kommit in i skrivandet, så där att minnet funkar och man vet vad man sysslar med. Kan inte säga att det där kapitlet jag skulle skriva är helt klart (snart nog), för jag har hoppat av och an mellan det och ett annat. Och har förstås ändrat om i strukturen igen, för det fanns en bit som jag inte visst vad jag skulle göra med, men nu vet jag. Men så går det när man verkligen skriver, man inser att ens planerade struktur inte funkar och man ändrar om. Inte någon stor ändring, men ändå: nu är det ännu tydligare. Och så ska det ju vara.

Men märker också att jag inte kan bestämma att jag skriver ett kapitel klart så där bara, för behöver ibland hoppa hit och dit mellan olika kapitel, för att de ska hänga ihop. Och ibland när jag fastnar på ett ställe kan jag inte bara sitta där och våndas, utan då går jag dit lusten tar mig istället och skriver där. Och då har man i varje fall skrivit NÅGOT.

Problemet med denna metod är att det är omöjligt för mig att i det här skedet skicka delar eller enskilda kapitel åt handledaren. Jag vill inte ha feedback på små bitar nu, utan jag vill ha ett helt färdigt manus och sedan behandla vidare det som en helhet. Att få veta att någon liten detalj någonstans inte funkar eller ska bort eller ska kompletteras är ointressant för mig just nu. Men det innebär förstås också att jag känner att jag måste få hela texten inlämningsfärdig på en gång, och det tar längre tid, och känner mig otålig (pga tidsbristen). Men samtidigt: är extremt motiverad för tillfället. Så det är bara att bita ihop och kämpa vidare.

Så det får eka tomt här ännu ett tag till. Tudeluu!

Skrivpauser, bloggmorot

knyppklosterb

Knypplaren

Har för mig att damen på Klosterbacken knypplar här på bilden. Man kan ju jämföra handarbete med att lägga ihop en avhandling. Det är kanske inte så lineärt som att knyppla, men det känns som om komplexitetsgraden är rätt… Resultatet får ju gärna bli ett vackert mönster också.

Men nej hörni, nätet har börjat distrahera mig för mycket igen och har svårt att fokusera. Så det blir bloggpaus. Men samtidigt skulle det vara dumt att inte utnyttja den dragningskraft bloggen och nätet har på mig till något mer disciplinerat. Så grejen är denna: varje gång jag får ett kapitel klart i avhandlingen så får jag blogga om det. Det betyder att jag inte heller bloggar om något annat tyvärr, för annars skulle det ju inte vara någon mening med restriktionerna. Det blir säkert urtråkigt för alla dem som läser här. Men nu gör jag så här. Kan sträcka mig till att lägga upp en snygg bild också när jag rapporterar. Heh.

Så gissar att jag hör av mig redan i slutet av veckan nästa gång eller på måndag (bra att pressa sig med lite deadlines) för det vore nog väldigt slött av mig om jag inte får färdigt Kapitel 1 i Del 1 i dessa dagar. Sen blir det väldigt ojämna mellanrum, för vissa kapitel är nästan färdiga medan andra är i kaotiskt eller icke-existerande tillstånd.

Vi ses! Tror att varje blogginlägg när jag pressar mig igenom avhandlingen kommer att bli en liten stor triumf så här!

PS. Ögonblicksentusiasm fortsätter jag nog att dela på kvällarna på Instagram eller Twitter! På kvällarna. Och veckosluten. Annars spricker man ju.

Tröttheter

Jag var sjukt trött igår (väckt av åskan 4.45 och svårt att somna om). I dag var ungarna trötta och hängiga. Den äldre t.o.m. bad om att få stanna hemma. Det är då det inte blir så kul att tvinga honom till skolan. Men han har varit utomordentligt pigg på morgonarna hittills, så kanske det är höstens kyla och mörker som gripit tag i honom (+ att han varit så upp i varven på kvällarna den senaste veckan och ritat serier och pysslat med hama-pärlor så att han haft svårt att somna).

Själv funderar jag på hur mycket finsk-svensk språkstridshistoria från förra sekelskiftet jag måste skriva om i avhandlingen. Eftersom materialet är från två svenskspråkiga organisationer här i Finland så måste jag ta deras ideologiska och språkpolitiska historia i beaktande. Samtidigt har jag ingen större lust att gå in på detaljer. Det här är bland de svåraste sakerna med att skriva akademiskt. I vissa fall finns det sådana enorma mängder information att det är en plåga att sålla och sammanfatta och hitta det relevanta. Så min uppgift i dag: skriva kortfattat, avsluta och gå vidare. Har suttit fast på ett ställe i ett par dagar och det är frustrerande. Man upptäcker bara mer och mer kunskap som man inte har tillräckligt av och vid något skede måste man dra ett streck och skriva en punkt. För nu är jag väldigt trött på att harva igenom politisk historia. Väldigt trött. Vill fram till mitt samtidsmaterial.