Tiden går

De senaste två veckorna har jag hunnit jobba 3 dagar. Först var ungarna sjuka, och den här veckan har jag varit dunderförkyld. Börjar känna mig lite piggare i dag, men slem har jag fortfarande gott om…

Så börjar alltså ha avhandlingsångest eftersom jag inte kunnat hålla min deadline som jag hade idag: att vara färdig med första versionerna av del ett och två. De närmar sig inlämningsskick (till handledare alltså), men det är fortfarande mycket skräp i dem. Bland annat att fixa fotnoterna, och kolla referenser som saknas. Och det större problemet: att skapa flytande text som inte bara är en massa referat av vilka böcker jag läst (det här är särskilt ett problem i teoridelen jag jobbar på… måste hitta min egna definitioner!). Det här sista är svårast, för det innebär att formulera sig själv, att tycka något, att ha den där röda tråden i ett fast grepp. Den finns lite här och där, men den saknas i flera stycken fortfarande. Så kan inget annat än att fortsätta på måndag och hoppas att en vecka räcker för att fixa det.

Som sagt, mycket sjukdomar här hemma. Jag missade t.ex. ett föredrag (pechakucha) jag skulle hålla på Åland på onsdag pga jag var halvdöd. Igår var jag dessutom orolig för min pappa som också har problem med magen (troligen IBS, men nu hade han fått någon värre inflammation och var inte i något bra skick). Men det verkar gå bättre för honom i dag.

Och min förkylning har också vänt i dag. Har lite mer energi, har fått lust att skriva igen. Har tittat lite på livesändningar på TV från Göteborgs bokmässa. Och nu ska jag nog ta och plocka upp en forskningsbok och läsa ett kapitel om organisationer och deras omgivning. Och sedan åka och plocka upp mina bebisar (förlåt… kan inte låta bli att kalla dem det, fast de är hur stora som helst; jag gör mig också skyldig till att kalla dem söta för mycket).

Men det viktigaste är nog att i dag, precis i dag, är det fem år sedan min dotter föddes. Jag var på dagissamtal om henne i morse, och det är så fint hur bra det går för henne där. Om man sammanfattar hurdan typ hon är: hon är pratsam, nästan alltid glad, kan leka med vem som helst*, har en stark vilja, är rolig och har mycket humor, äter med gaffel och kniv, tycker om att vara med på det mesta men särskilt dans och rörelse. Det enda som vi borde öva på är att skriva sitt namn. Det har hon nästan gjort förra året, men just nu verkar hon inte så intresserad av att skriva och rita. Jag tror sånt går i faser, och sedan plötsligt lossnar något nytt en dag. Vi ska se när hon får lust att hålla i pennan igen.

Jag ska nog ta och blogga lite oftare igen. Det är ju så tråkigt att INTE blogga.

*Jag älskar det att hon inte har något behov av att vara bästis och gruppera sig i flickpar. Jag var som hon som barn, fattade inte alls poängen med att välja en vän framför en annan, för oftast ledde ju det bara till utfrysning. Dessutom leker hon lika bra med pojkar och flickor och det tycker jag också är fint. Kanske ett resultat av att växa upp med en storebror?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s