Recensenten

I dag var jag på ÅST:s Figaros bröllop. Ska recensera den för Västra nyland (har ju skrivit, vad kan det vara… 4-5 teaterrecensioner för dem nu under ett års tid). Jag var lite rädd för att ha för mycket hosta för att gå på opera, men det gick bra, inga hostanfall. Vilket är ett mirakel med tanke på att det var en drygt tre timmar lång föreställning + paus. Fick lite ont i sittmusklerna. Tycker inte om att sitta stilla långa stunder.

Ska nu inte skriva några omdömen här, skriver ju en recension till måndag (publiceras på tisdag). Men tänkte fundera lite allmänt på recensioner. Jag tycker väldigt mycket om att tvingas formulera mig på ett begränsat antal tecken med en snabb deadline. Det funkar för mig att jobba så, det passar min hjärna. Jag undrar ibland hur det kommer sig att jag inte jobbar med det heltid, utan sitter istället och skriver en avhandling under flera år. Faktiskt så tror jag att det var rätt dumt att ge sig in på avhandlingsskrivande*, när jag får så mycket mer tillfredsställelse av det snabba journalistiska skrivandet**. Fast saken är ju den att man knappast kan försörja sig på att vara frilansrecensent, pga arvodena är så minimala i jämförelse med hur mycket tid man måste lägga ner på arbetet.

Jag tycker inte om att recensera böcker i bloggen, och tänker faktiskt undvika att göra det för tidningar också. Det känns konstigt när man själv skriver böcker. Men teater känns ok att skriva om, för det är längre bort från vad jag gör själv. Musik kunde jag också tänka mig att recensera mer. Och saknar att skriva filmrecensioner! Film är nog bland de mest inspirerande konstformerna för mig. Bildkonst har jag också recenserat förut, men ärligt talat så är jag ofta lite uttråkad av samtidskonsten. Visst kan man alltid hitta något att skriva om konst, vare sig den är givande eller inte, man kan inspireras att skriva mer konstnärligt själv i konstrecensioner. Men det vore också väldigt spännande att prova på att recensera spel! Det görs inte alls tillräckligt i Finland, särskilt inte utanför de få speltidningar som finns, och särskilt inte på svenska.

Hursomhelst så fortsätter nog min linje på bloggen att vara: a) jag skriver om kulturupplevelser som jag är entusiastisk över b) jag skriver fullständigt spontant och utan planering och associerar brett snarare än att vara kritisk, och alla försök till analyser är just försök, med låga anspråk. Det är fördelen med att ha en blogg. Man skriver precis som man vill, och det finns inga krav alls.

Lite funderingar en lördag kväll.

*jag vill gärna poängtera här att den tanken aldrig hade slagit mig om inte de hade bett mig skicka in en forskningsplan; jag hade faktiskt tänkt gå vidare med att just skriva för massmedia, men det är ju en sorts komplimang att någon säger att man verkar lämpad att bli forskare, och det är svårt att stå emot komplimanger

**ett undantag är att skriva litterärt, där jobbar jag hellre med större projekt än mindre, dvs. hellre roman än novell… vet inte varför det är så…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s