Deadlines och tusen saker

Har en deadline nästa vecka så det blir lite glest med bloggandet tills dess. Sitter nämligen djupt försjunken i excel och mina avhandlingssiffror, och det är faktiskt skoj! Idag såg jag hur intressanta mönster uppenbarade sig…

Men förutom det har jag andra saker på gång, vi får gäster, det är halloweenpumpor och pyssel med ungarna så tiden räcker inte för nätet.

Vi hörs på andra sidan… Alltså nästa vecka…

Min hemliga hobby

Nämnde för ett tag sedan att jag har en ny hemlig hobby. Tänker inte vara så hemlig mer. Det kom igång ganska trögt för jag var sjuk och hade jobbgrejer och missade en par tillfällen att utöva min nya hobby. Men förra veckan var jag med på en övning, och är förvånad över hur bra det ändå funkade.

Har gått med i ett rockband (vars övningar leds av en proffsmusiker, så man ska lära sig samtidigt, det är en sorts kurs alltså), och eftersom ingen annan var så intresserad så blev jag trummis.

Jag har alltid varit lite fascinerad av trummor, men har i princip bara rört ett trumset en gång på högstadiet (dvs för 20 år sedan)*. Men jag brukar rätt ofta sitta och ”lufttrumma” till bra låtar och har föreställt mig att det är tillfredsställande att få slå på dem och vara den som liksom bär rytmen i ett band. Så nu har jag lärt mig lite basics, och insett vad jag klarar än så länge. Och är alltså lite förvånad över att det ändå kändes ganska lätt att komma in i det (även om jag tappade bort mig ibland om jag började tänka för mycket, man måste liksom lita på sig själv och släppa loss för att det ska funka). Vi ska se hur det går i fortsättningen när det blir lite svårare grejer att lära sig.

Det är extremt tillfredställande att få slå på trummorna. Lite samma psykologiska effekt som att träna boxning. Perfekt sysselsättning för en som våndas med en avhandling…

Och nu kan vi också slutligen fastställa att jag är beroende av att prova helt nya saker men jämna mellanrum och komma ur bekvämlighetszonen så att säga. Enda problemet med trumhobbyn är att jag inte riktigt kan öva hemma. Eller så får jag hitta på något system med pennor och bord och lappar som markerar de olika slaginstrumenten och typ spela till låtarna på spotify… hmm… det måste gå att lösa på något sätt det här…

Nämner man förresten ”lufttrummor” i ett inlägg så måste man ju också dela denna klassiker:

*och i det förgångna, typ på medeltiden, då jag var med i ett etnoband fick jag ibland spela mindre perkussionsinstrument samtidigt som jag var bakgrundsångare, skakade t.ex. på det där lilla plastägget som gör ett ktsch-ljud.

Vändningen

På förmiddagen var jag otroligt trög och oinspirerad (IGEN). Men så råkade min farsa vara på besök i universitetets bibliotek (han är pensionär och hinner nu amatörforska om allt det som intresserar honom) och jag gick på kaffe med honom vid lunchtid. Beklagade mig över mitt röriga huvud och dumma manus. Så sa han att han gärna läser och hjälper om jag vill (det har han nog sagt förut också, men jag har inte kommit till skott att skicka något). Men nu hade jag ett mer specifikt mål för dagen: att putsa lite på historiekapitlet i avhandlingen så att farsan kan kolla det. Om det är någon som jag litar på vad gäller Finlands politiska historia så är det honom. Och då lossnade flytet. Jag redigerade och läste igenom, fick en lite bättre bild av vad som var problemet med stycket och mailade iväg det. Var inte alls disträ och avbröt inte tankearbetet varje minut med att tänka, fyfan vad tråkigt detta är.

Vi ska se hur det går imorgon då. Tror att jag helt enkelt måste hoppa över det stycket jag fastnat i, för att komma vidare. Ta tag i det senare. Göra något mer lockande istället. För i slutänden så måste ju alla delar skrivas, och varför då inte ta det man har lust med först.

Nanowrimobeslutet

Bestämde mig för vilken text det blir på nanowrimo: den jag redan börjat på. Kan inte skriva något annat nu, och vill ha den klar. Men egentligen behöver jag knappast skriva 50K ord till, utan troligen räcker det med 35K. Så jag kör en nano light så att säga. Men att få färdigt första versionen vore asgrymt (… jag har sett för mycket på Kung Fu panda idag).

Apropå barnfilmer. Såg på Epic med sonen i dag också. Har en svag punkt för småfolk och pysslingar och sånt i skogen, så jag tänkte att det här skulle vara kul. Den var väl helt ok. Men knappast orkar jag se den fler gånger. Det fanns en hel del intressanta element i berättelsen, som förhållandet mellan far och dotter. Men gillade inte riktigt lövfolket, och tyckte att skurken var för lik den i Arthur-filmerna. Så inte så originellt på antagonistfronten tyvärr. Tyckte inte heller om lövfolkets drottning, hon såg ut som om hon vandrat in från en barbie-film. De kunde ha gjort henne lite mer monstruös, typ med kvistknotiga armar och barkhud, det skulle ha varit coolt.

Och om det är någon som undrar hur det gick med tån… den föll av. Nej. Den är blå fortfarande, men smärtan försvann redan samma natt, och nu väntar jag med bävan på om nageln ska lossna eller inte. Väldigt intressant information, I’m sure.

Fredagens händelser: ond tå och bra speltips

Jag slog min tå, den blev blå, nu kan jag inte gå.

Eller jo, jag kan gå, men det gör ont. Fasen. Hur länge ska man vänta innan man går till doktorn med en värkande tå? Det är bara lilltån, men den är lite krokig och misshandlad från förut också och nu känns den som en liten pulserande potatis som någon limmat på sidan av min fot…

Lite roligare grejer: laddade ner spelet Gone home igår och nu har jag och sonen spelat 88 minuter. Det är ett fascinerande spel men väldigt långsamt. Man utforskar ett hus för att få reda på vart ens familj tagit vägen medan man var bortrest. Är lite förvånad över att 8-åringen också tycker att det är fascinerande. Men han är ju en fiffig typ. Snart kan han engelska också. Idag sa han ”Button, det är knapp på engelska”. Hur sjutton visste han det?

Snilleblixtar

Tänkte på vilket manus jag skulle ta tag i på nanowrimo nästa fredag, men insåg att jag inte kan ta det nya som jag inte skrivit på ännu. Den har ett problem och det är att jag inte vet vad antagonistens motiv är att göra som hen gör. Jag vet vad jag vill att hen ska göra, men inte varför. Det behövs lite undermedvetet arbete här och gärna en snilleblixt. Och hinner den inte komma i tid tar jag och fortsätter på mitt sommarmanus. Vill ju ha klart det också. Jag har fastnat i mitten, men har vissa idéer för hur jag ska jobba mig vidare (fick lite tips under helgens båtcons). Jag vet i varje fall vad jag vill med den texten, vet bara inte hur jag ska komma till slutet nu… men jag litar på att det löser sig när jag sitter ner med texten igen (som jag säkert borde läsa igenom en gång innan jag börjar igen… den är redan 35000 ord lång ungefär…)

Däremot fick jag en liten forskningssnilleblixt i bilen i morse. Funderar på organisationerna jag undersöker och kom plötsligt på en viktig skillnad mellan två av dem vad gäller deras förhållande till resurser. Specifikt deras förhållande till pengar. Lyssnade på lite P1-podcasts igår, Vetenskapens värld, om just pengar och ekonomi, och kanske det hjälpte lite för att snilleblixten skulle födas fram. Annars har det nämligen varit extremt svårt att få fram några vettiga tankar om mitt ämne. Sitter och trycker ur mig fakta och beskrivningar, och försöker analysera på något vis. Men eftersom jag är så uttråkad av ämnet just nu, och dessutom trött och utan lust, så är det väldigt svårt att orka tänka själv kring ämnet. Så tack för den lilla snilleblixten… skulle behöva ungefär hundra till nu för att det ska bli något intressant av det här. Suck.

Snark

Varför finns det inte en soffa i mitt arbetsrum? Nu sitter jag här och somnar nästan med näsan på tangentbordet.

Varför är min avhandling så tråkig? (Eller varför tycker jag det just nu?)

Hur ska man lyckas skriva när ögonlocken dras neråt av en kraft mäktigare än Sauron?

Hur ska man lyckas tänka när man helst skulle vilja sova?

(provar alltså med att gnälla på bloggen och ser om jag piggnar till… hmmm det hjälpte inte riktigt.)

Mörkt

Det är mörkare och mörkare varje morgon. Idag också regnigt och blåsigt. Riktig höst. Ungarna har börjat snacka om att de vill ha glögg och pepparkakor, så det måste man ju ordna till veckoslutet. De längtar efter Luciafester och att kunna leka i snö. Men först är det ju Halloweenfester i skolan och dagis.

Ska ta det lite lugnare nu, för insåg att jag i princip har jobbat två helger i rad, alltså tre veckor nonstop. Även om både illustration och Swecon är roliga jobb. Men ändå behöver man ju vila också. Jag har försummat motionen också, så det måste bli ändring på det. Svårt att komma in i någon rutin efter min långa förkylning, plus att jag helt enkelt jobbat för mycket (och däremellan har man ju barn, mat, hushåll och sånt att sköta).

Apropå jobb och mörker så är det ju samarbetsförhandlingar på mitt jobb nu (Åbo Akademi), men det berör inte mig personligen alls. Jag slutar ändå om ett par månader. Och det är en stor lättnad. Att kunna fokusera på konstnärskapet (ja, jag tänker helt fräckt säga att det jag sysslar med är konst) en tid. Hela våren faktiskt. Men man tänker förstås på dem som blir kvar och hoppas att förändringarna ska bli bra den här gången. Sen har jag ju aldrig haft någon fast anställning, så det finns inte någon sådan att förlora för min del. Just nu sitter jag faktiskt på den längsta anställningen jag någonsin haft: 2 år. Men frilanstillvaron kallar. Jag är rätt säker på att det kommer att gå bra.

Så min jobbframtid är inte mörk alls. (Har jag sagt att jag är optimist?)

Fantastika2013/Swecon-rapport

Jag dök alltså upp på Swecon på lördag förmiddag.* Och redan i bussen till Sickla sprang jag in i en annan författare (som frågade mig var Dieselverkstaden var), Susanna Nissinen som nyligen debuterat med Tom och den blå fågeln (för övrigt en bok jag ska läsa åt sonen bara jag lägger tassarna på den). Tillsammans hittade vi fram och Susanna introducerade mig till Stefan Hagel och dessutom stötte vi på Fredrik Persson (hans författarblogg), som jag alltså redan kände via Twitter. Jag kom alltså in i svängarna från första stund.

Den första programpunkten jag såg var Worldbuilding in written stories med Michael Cobley, John Meaney och Jo Walton. Det var särskilt intressant att höra hur de hade kommit fram till olika idéer och hur de tänkte kring skrivprocessen. I vilken ordning bygger man värld och handling osv. Jo Walton fokuserar på karaktärerna, och då måste man känna till världen eftersom den alltid finns i och påverkar karaktärerna. Jag har läst Among others och jag tycker att Waltons sätt att skriva nog lyser igenom i den. Efter panelen blev jag också rätt nyfiken på John Meaney som jag inte kände till från förut.

Jag, Susanna, Stefan och Fredrik gick på lunch efteråt och mötte dessutom Karin Waller från SF-bokhandeln i Malmö och skräckförfattaren Jenny Milewski och vi hade ett väldigt roligt och givande samtal om skräck i böcker och film. Nästan som en egen liten programpunkt, fast helt spontan. Mycket skoj.

Sedan såg jag How do you make a plot med Hannele Mikaela Taivassalo, Michael Cobley och Jo Walton. Här var det spännande att se hur olika de såg på handling/intrig och hur mycket de planerar i förväg. Mikaela och Jo var rätt lika i sin inställning att det mer är en vision som styr, och att de inte gillar att veta allt i förväg. Michael var mer av en planerare. Det var bra att det fanns skillnader i deras förhållningssätt för i kontrasterna blev diskussionen väldigt intressant.

Efter det här pratade vi finlandssvenska författare ihop oss lite inför vår egen panel. Men före den hann jag se Steampunkpanelen med Nene Ormes, Anna Davour och Lavie Tidhar. Jag har haft en ganska vag uppfattning av vad steampunk är, men vet nu mycket mer. Eller vissa saker bekräftades och andra saker var nytt. Det var lite lustigt att Tidhar hade en så avog inställning till genren trots att han själv skrivit i den. Hans diskussionsstil var kanske lite polemisk och självironisk.

Swecon2013_steampunk

Steampunkpanelen

Jag var alltså själv med i panelen Finlandssvensk fantastik och tyckte att den gick riktigt bra. Johan Anglemark som modererade hade bra frågor och var lyhörd och diskussionen flöt på bra. Och Maria fick en chans att avslöja sin stora fina nyhet. Fick också bra feedback av folk i publiken efteråt, så det gick nog fint. Det var också väldigt roligt att få vara med i programmet.

Senare på kvällen såg jag Fantasy och sf för ungdomar (Elin Holmerin, Maths Claesson, Peter Ekberg, Maria Turtschaninoff, Eva Holmqvist) och det var en väldigt intressant samling av panelister. Igen hade de lite olika inställningar och områden som kontrasterade varandra. Efteråt var jag tvungen att gå fram till Peter och säga att vi har läst hans bok Tänk själv hemma och att sonen gillar den. Peter har skrivit flera böcker om rymden och robotar, så nästa gång jag går till biblioteket så vet jag vad jag ska leta efter. Har ju precis efterlyst den här typens teman!

Vi hade ännu en stunds signering på kvällen, men jag drog mig tillbaka lite efter åtta för att hinna vila upp mig inför nästa dag. Lite synd att missa en del festande, men sömnen var nog också väldigt bra att få.

På söndag såg jag intervjun med Karin Tidbeck. Och hon är nog fantastiskt intressant och rolig att lyssna på. Intervjufrågorna var i vissa fall lite märkliga, men bara Karin fick prata så löste det sig.

Panelen om Where did all the female sf writers go? var i obalans, och det var ganska frustrerande att lyssna på. Temat är ju förstås laddat men man kunde ha fått mycket mer ut av det om diskussionen hållits på en sakligare och mer allmän nivå. Till exempel är det mycket svårt att jämföra den engelskspråkiga bokmarknaden med den nordiska i det här fallet (bland oss finlandssvenska författare, som getts ut av samma förlag, är ju frågan snarast var är de manliga sf-författarna? Eller varför klassificeras inte vissa manliga författares verk som fantastik trots att de innehåller sådana inslag…). Och det skulle också ha hjälpt om inte en panelist hade känt ett behov av att inta en försvarsposition direkt i början (åh, jag är skurken här nu and you want to cut off my balls). Det var faktiskt helt onödigt, ingen ville klippa av några kroppsdelar.

sweconpanel_femalewriters

Female writers-panelen: John Berlyne, Karin Tidbeck, Mia Franck, Ian Sales, Jo Walton, Jukka Halme (M)

Det sista jag såg på söndag var Hur gör djur? och det var en passligt lättsam avslutning på Swecon för min del. Eller lättsam… vi fick ju se rätt hårresande bilder på konstiga djur och deras konstiga kroppsdelar. Mycket roligt och inspirerande i varje fall. I mitt ena skrivprojekt har jag med ganska mycket djur och t.ex. svampar och sporer som orsakar det ena och det andra, så jag fick faktiskt matnyttig information här.

Innan jag gick till båten hängde jag med lite mer spännande SF-folk och egentligen hade ju jag, Mia och Mikaela ännu ett båtcon kvar, där jag bland annat åt den klassiska rätten köttbullar med mos och lingonsylt och grät av skratt i hytten.

Sammanfattningsvis en mycket givande helg. Fick träffa supertrevliga människor, fick nya kontakter, nya projekt som jag engagerats i. Det kunde ju inte ha blivit bättre.

*Det blir inte mycket foton i det här inlägget för min mobil tar så dåliga bilder från långt håll på människor på scen.