Knak i kroppen och krävande jobb

Usch håller på att bli stel i ryggen nu när jag jobbat med text i tre dagar och är fortfarande så snorig så jag inte kan gå ut och springa eller simma. Man borde minnas att stretcha och har gjort det lite också, men det räcker inte. Behöver ordentlig motion också. Men när det här snoret inte slutar rinna! Har inte feber och är rätt pigg så jag fattar inte varför det segar på så här. Känns som om jag inte har tid att gå till läkare heller, vill bara sitta med avhandlingen och köra på nu när det går bra. Ett läkarbesök stjäl en timme arbetstid. Men om det inte blir bättre på fredag måste jag nog. Dumma kropp som inte fattar att jag vill jobba.

Inledningen är så gott som klar (förutom lite småpet med noter och titlar på böcker och årtal och sånt). Del ett som är en teoridel saknar bara två stycken att fylla i (några ord om strategier och mål i organisationer och några sammanfattande ord om socialdemokrati i samband med kulturpolitik), alldeles korta saker, plus att ett par stycken måste skrivas om för att bli bättre text. Sen är den ”klar” (enorma citationstecken där, men iaf finns det enhetlig text att jobba vidare på sen). Av del två är halva klar men inte så bra, och andra halvan kräver lite mer sammanhängande text, men all fakta finns utskriven. Analysen måste bli bättre. Sen finns det två delar till, den första behöver kompletteras med lite tabeller och ett kapitel är bara lösa anteckningar, och den sista har en struktur och massor av anteckningar, men ingen flytande text.

Men hej. Det artar ju sig. Det går ju framåt. Dessutom var det superbra att jag slipade klart teoridelen, för nu har jag den färskt i huvudet och kan tackla materialet med hela min arsenal av verktyg.

Enda sättet att skriva klart en avhandling är nog att ha enhetlig obruten tid, i varje fall några månader åt gången, utan att t.ex. pausa för undervisning (eller konferenser som jag var på i maj och augusti). När jag undervisade i mars-maj tappade jag bort alla trådar totalt. En avhandling är ett så pass komplicerat bygge att man behöver all minneskapacitet man har för att klara av att skriva något vettigt. Så är det. Sen finns det förstås andra positiva saker med att sammanfatta vad man gör på en konferens, eller lära andra om sitt ämne. Men varje avbrott i skrivandet innebär at det tar tid igen att komma in i texten.

Men nu måste jag snart få motionera, för det behövs också för att minnet och tänkandet ska fungera. Förbannade förkylning.

(och nu flippar ungarna ut här också så måste lämna datorn, de är tydligen lite trötta och överspända de med…)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s