Vändningen

På förmiddagen var jag otroligt trög och oinspirerad (IGEN). Men så råkade min farsa vara på besök i universitetets bibliotek (han är pensionär och hinner nu amatörforska om allt det som intresserar honom) och jag gick på kaffe med honom vid lunchtid. Beklagade mig över mitt röriga huvud och dumma manus. Så sa han att han gärna läser och hjälper om jag vill (det har han nog sagt förut också, men jag har inte kommit till skott att skicka något). Men nu hade jag ett mer specifikt mål för dagen: att putsa lite på historiekapitlet i avhandlingen så att farsan kan kolla det. Om det är någon som jag litar på vad gäller Finlands politiska historia så är det honom. Och då lossnade flytet. Jag redigerade och läste igenom, fick en lite bättre bild av vad som var problemet med stycket och mailade iväg det. Var inte alls disträ och avbröt inte tankearbetet varje minut med att tänka, fyfan vad tråkigt detta är.

Vi ska se hur det går imorgon då. Tror att jag helt enkelt måste hoppa över det stycket jag fastnat i, för att komma vidare. Ta tag i det senare. Göra något mer lockande istället. För i slutänden så måste ju alla delar skrivas, och varför då inte ta det man har lust med först.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s