Barocka tankar

Ibland måste man lyssna på lite Bach för att lyckas jobba. Har Goldbergvariationerna i lurarna nu på jobbet och det funkar både lugnande och ger fokus.

Fast man får också lite lust att gå omkring och vifta med händerna som Hannibal Lecter i sin bur i Silence of the Lambs.

Jag har faktiskt läst alla de där böckerna om Lecter också (skrivna av Thomas Harris). Mycket spännande. Men det jag minns bäst var hur han förklarade att Lecter lyckades få ett perfekt minne: tror att det var att han tänkte metaforiskt, att hans hjärna var som ett stort vackert hus, och när han observerade något stoppade han in det i ett visst rum i huset. Så funkar ju inlärning, även om man inte har så tydliga bilder av processen. Man har en färdig struktur som man kan stoppa in den nya informationen i, den får en kontext. Det svåraste är att bygga helt nya strukturer i hjärnan.

Intressant annars den där blandingen av bildning och intellekt och galenskap hos den karaktären. Lecter är ju verkligen en mycket minnesvärd mördare. En välskriven fiktiv person. Det viktigaste för honom var visst artighet och de oartiga måste dö. Det är spännande hur författaren lyckas göra honom till en antihjälte. Läsaren får varma känslor för ett totalt monster. Något att tänka på när man skriver själv.

Men nu skriver jag inte om mördare utan håller på och reviderar mitt stycke om språkstriderna i Finland. Saker och ting faller på plats i avhandlingen, äntligen.

2 thoughts on “Barocka tankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s