Klädfärg och kön

Igår satt jag och funderade i bilen och tänkte på det här med vilka färger som är ”ok” för kläder och för olika typers människor. Det talas ju mycket om barnkläder i det här sammanhanget, men det finns lika starka mönster och normer för vuxnas klädstilar. Till exempel är en tydlig norm att vuxna inte ska ha lika färggranna kläder som barn, och mäns kläder verkar också ha en mer begränsad palett än kvinnors. Så tänkte jag: färggrannt = barnsligt. Betyder det att kvinnor i högre grad får vara barnsliga och färggranna, eller har det har att göra med en infantilisering av kvinnlighet?

När jag tittade ut på gatorna var det tydligt att de flesta just nu har på sig svart, vitt, grått, bruna nyanser eller olika blå nyanser (jeans). Sen finns det också lite dämpade mörkröda, mörkgröna färger här och där. Ibland vill jag själv gärna ha något färggrannt på mig för att känna mig piggare och fö ratt jag gillar färger, men om man har för mycket olika färger känns det som om man klätt sig barnsligt. Ska man ha något rött, kan man inte ha elektriskt blått eller smaragdgrönt med det, för det blir för mycket. Men vissa klädstilar går ut på att man har mer olika färger, t.ex. second hand-stilar, kulturtanten (ni vet Gudrun Sjödén-stilen) osv. Det gemensamma med sådana klädstilar är att det är oftast kvinnor som har dem.

Så färg + barn + kvinnor är någon slags norm. Ska man signalera allvar och makt så ska man alltså ha svart/grått/vitt. Inte för mycket färg. Jag vet inte vad jag ska göra av den här tanken, men det stör mig att det är så. För det går ju inte att så där bara skaka av sig kulturella associationer. De finns ju hos oss alla. Så klart kan man strunta i det och klä sig som man vill, men kläder signalerar alltid något, och om man inte gillar det så krävs det något extra för att ändra koderna…

2 thoughts on “Klädfärg och kön

    • samma här :D fast det passar ju oss konstnärstyper att vara lite mer färggranna för vi är ju så kreativa och i kontakt med det inre barnet och… åh kommer inte på fler stereotypa uttryck… samtidigt så tycker jag ju att alla vuxna borde slappna av lite mer och inte vara så allvarliga och släppa in mer kaos och färg i vardagen…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s