”Livspusslet”

Inser att om man har kvällsprogram tisdag-torsdag under en vecka och jobbar på dagarna så uppstår berg av disk och smutskläder och man saknar plötsligt mjölk och pålägg till brödet. Löser en del av detta nu med att ha på tvättmaskinen och jobba hemma (och som tur var fanns en liter röd mjölk som jag hade tänkt laga gröt på, men nu åker den in i tekoppen istället). Att hänga tvätt är väl bra pausgympa. Hinner säkert handla mat med ungarna i lokala Siwan efter hämtning (dessutom tror jag att min Wittgensteinmugg väntar på mig på Siwa/posten). Sen ska jag på en liten julfest och längtar faktiskt efter att få vara lite social, som motvikt till det ensamma skrivslitet på dagarna.

Måste ha citationstecken på ordet ”livspussel”. Gillar inte ordet och de associationer man får (stressade småbarnföräldrar), men så är det ju ändå beskrivande. Men det syftar liksom på att det finns en massa saker man måste göra, som bara hör till ifall man har en viss livssituation, som små barn och jobb, allt ska vara tipp topp, och det är det ju verkligen inte hemma hos oss, och det är helt OK. Men ordet tar bort glädjen tycker jag. För det är ju roligt och stimulerande också att ha mycket på gång i livet (även om det också är tröttsamt).

Men har nu inte alla ett pussel av livsdelar som ska gå ihop och som inte går ihop ibland? Tänker att det är rätt mycket att hålla reda på också när man är studerande och ska jobba och utbildas samtidigt, eller i 50-60-årsåldern och ha både gamla föräldrar och barnbarn att sköta och träffa. Men så kan man ju inte dela in livet i tydliga bitar heller. Saker och ting smälter ihop i varandra.

Har alltid varit irriterad på en viss attityd som jag ibland stöter på i Akademia. Att det här med att ha små barn samtidigt som man doktorerar är en belastning. Att ”livet kommer i vägen”. Man antas tycka att det är väldigt besvärligt att ha små barn, och att man egentligen borde prioritera en forskarkarriär. Blir sur på den attityden, för jag har faktiskt valt att försöka få barn, har kanske t.o.m. skaffat dem (vet att vissa ogillar termen, men visst fan har jag planerat att skaffa barn, vi gjorde dem själva, ingen gav dem åt oss. Sen är det en annan sak ifall skaffandet lyckas eller inte). Hur som helst är det nog så att ha barn är en enorm tillgång för mig, även om det innebär mer ”jobb”. Jag tycker helt enkelt att det är underbart att vara förälder och är mycket glad över min situation. Avhandlingen är verkligen inte på första plats i prioriteringsordningen. Lite mer kluven är jag med det litterära skrivandet och att göra bilder. Men man hinner faktiskt jobba med det också. Man får strunta i prydligheten bara. Haha.

Men rena kläder och mat måste man ju fixa. Så i dag blir det jobb och hushållsjonglering som gäller. Men det är okej för mig. Snart är det jullov, och då hinner man städa och fixa saker lite mer ordentligt igen, vilket inte stressar mig det minsta. Det blir bara skönt att slippa skriva på avhandlingen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s