Årsrapport 2013

Väntade med att skriva den här för ville vara lite mer säker på en sak först (se sist i rapporten). Delar upp rapporten i teman den här gången.

Dagjobbet (avhandling, forskning, undervisning) eller den tråkiga biten

Jo det här är den tråkiga biten för fy fan vilket jobbigt år. Tur att jag är onaturligt bra på att glömma obehagliga saker. Är bara så otroligt glad att det är över oberoende av resultat. I början av året hade jag ångest över en artikel som var enormt svår att skriva (vilket förstörde jullovet, kunde inte slappna av alls). Fick skarp kritik av referee-läsaren och gjorde ändringar i panik, men artikeln godkändes till sist. I februari-mars gick det lite bättre med att få lägga fram ett viktigt kapitel i avhandlingen för ledningsgruppen i doktorandprogrammet jag är med i. Fick uppmuntran av det. Men sen tog två-tre månader av undervisning över och ångesten över att inte hinna jobba på avhandlingen steg. Var med i en intressant konferens i maj, men borde troligen inte ha sökt dit, för även om jag fick träffa spännande människor, och lärde mig en del om konstforskningsfältet, tog det för mycket tid. I juni skulle jag ha haft tid att skriva på avhandlingen, men hade motivationskris och hatade mitt jobb mer än någonsin. Skrev sida efter sida text i mitt sidodokument där jag försöker komma ur skrivblockeringar och avsky för akademia. Funkade lite så där. Semestern kom. I augusti hade jag en konferens till och hann inte ta tag i avhandlingen. Horrorartikeln publicerades, men ville inte prata om den med någon. Vissa sa trevliga saker om den, andra totalt okonstruktiva saker. I september hade jag till sist fyra månader oavbruten tid framför mig att jobba på bara avhandlingen. En stor del av av varför jag orkade fortsätta var att jag under konferensen i augusti igen fått lite uppmuntran av en person som jag litar på, och kanske sommarens psykskrivande hade funkat trots allt. Bytte dessutom arbetsrum i augusti så att jag fick sitta helt ostörd och utan mina allergiska huvudvärksbesvär som jag fått av det gamla rummet. Orkade skriva. Det gick verkligen inte bra varje dag. Men det gick tillräckligt bra, tillräckligt många dagar. De var inte roligt, förutom kanske någon minut här och där. Det var skönt att veta att i januari får jag sluta, det lättade på trycket lite. I november lade jag fram en lunta bristfällig text på ett seminarium som gick riktigt bra (kanske för att jag var ganska tydlig med vad jag ville diskutera), och sedan hetsredigerade jag fram till 18.12 och lämnade in en aningen bättre version åt handledaren. Jag blev alltså inte helt färdig, men jag gjorde mitt bästa, och det räcker för mig personligen. Sen får vi se hur det går att redigera färdigt texten det här året då mina prioriteter är annorlunda. Är fortfarande inte särskilt övertygad om att det kan bli en bra avhandling, men det skulle räcka om jag bara får en examen och kan gå vidare. Och faktiskt – just nu – hur hemskt det än låter att säga det, så bryr jag mig inte så mycket om att disputera (vilket har varit ett av motivationsproblemen). Det som möjligen kan få mig att avsluta det här är helt enkelt min drift att slutföra saker och mitt behov att inte göra folk besvikna (ja, jag skriver alltså färdigt texten pga andras förväntningar och inte för att jag själv skulle ha ett stort behov av att bli doktor – ibland kan motiv vara så… fega, eller plikttrogna). Och så skulle det förstås vara ett slöseri av resurser att bara lämna de där 250 sidorna nu, utan att någon annan får läsa dem. To be continued. Men inte just nu.

Det litterära skrivandet eller den fantastiska biten

På våren hann jag inte göra annat än läsa lite mer (riktigt fina) recensioner av Bildbindaren och vänta på besked om stipendieasökningar. I februari-mars fick jag nys om Biskops-Arnös debutantseminarium och i ett ögonblick av hybris och nyfikenhet sökte jag dit. Var sedan skräckslagen hela våren inför seminariet. Putsade ”färdigt” fem sidor av mitt nästa bokprojekt som skulle skickas in till seminariet och läste de andra deltagarnas texter. Var lycklig över att det fanns en till fantasyförfattare med i gruppen, så att jag inte behövde vara helt ensam genreförfattare. I april fick jag tre olika stipendier: ett debutantpris, Åbo stads konststipendium för att skriva, och Svenska kulturfondens projektstipendium. Det här förtroende var enormt uppmuntrande. Tror att det också bidrog till att jag klarade av att jobba vidare med avhandlingen, eftersom jag nu kunde vara helt säker på att jag hade tid att skriva på bok två efteråt. Det kändes som en bekräftelse på att skrivandet (och illustrerandet) kommer att funka för mig. I juni var jag på två olika skrivrelaterade seminarier, först en Skriva romance-veskoslutskurs med Simona Ahrnstedt som var mycket skojig (men var väldigt förkyld samtidigt) och förstås fyra dagar på Biskops-Arnö – vilket var en helt livsavgörande upplevelse. För varje dag som gick när jag var där rann prestationsångesten av mig för att ersättas av glädje och entusiasm. Rekommenderar verkligen åt alla debutanter att ta chansen att åka dit. I juli när jag hade semester från dagjobbet tog jag mig för att skriva 1000 ord per dag på bokprojektet. Var mycket peppad av alla kommentarer på seminariet och längtade efter att fortsätta. Och det gick över förväntan bra att skriva i juli, hade 35 000 ord i augusti när jobbet började igen. Det är lite på halvvägs av boken. I juli var jag också på Finncon och pratade i en panel, och fick träffa andra författare, vilket alltid är helt fantastiskt skoj. Träffade också en hel del gamla kompisar på köpet. På hösten var jag tvungen att skjuta skrivandet åt sidan helt för att koncentrera mig på avhandlingen. Jag hade en del skrivsorg över det här (särskilt i november när jag missade nanowrimo), men samtidigt var det ett bra ställe att pausa i texten och låta historien gro vidare i det undermedvetna. Men det hände ändå lite litterära saker på hösten också: höjdpunkten var Swecon i oktober, och att igen få bekanta sig med fler författare och träffa vissa på nytt (och kläcka nya idéer och samarbeten – det händer magiska saker när folk möts fysiskt och blandar sina energier, ni får se…). Fick också chansen att prata inför några högstadieklasser i november – en spännande upplevelse. Så nu står jag inför den första tiden i mitt liv där jag kan arbeta med skrivandet dagtid och med ”lön”. Det är vad jag medvetet planerat sedan år 2008 och kämpat för genom att skriva Bildbindaren.

Illustration (också en underbar bit)

Har faktiskt hunnit med en del tecknande och Photoshoppande under året också. I publikationsväg har jag gjort ett par bilder till Enhörningen, men annars har jag fått hålla beställda bilder på sparlåga. Enhörningenbilderna ville jag göra för att få in mer fantastikillustration i portfolion, och det var också en utmärkt möjlighet att få lite kontakt med utländska SF-författare. Ben Roimola och jag (och översättaren) jobbar vidare, och det är himla skoj. Ser fram emot att ta tag i nästa novellillustration. I juli-augusti fick jag kontakt med en finsk SF-skribent och ska illustrera hans manus under 2014-2015 också. Det här projektet får ta sin tid, eftersom skribenten inte ännu vet hur texten ska publiceras. Men jag är mycket förtjust i illustrationsuppdraget och hoppas på att kunna hjälpa till med att få till stånd ett färdigt verk och bra samarbete. I augusti fick jag också helt oväntat ett stipendium för ”konstnärlig verksamhet” (vilket jag tolkar som både skrivandet och illustrerande). Hösten kunde ju inte ha börjat bättre. Och att få ett stipendium för att göra precis vad man vill… tanken svindlar. Kommer att använda det under 2014 och delvis får jag skjuta upp en del av mina fina understöd till nästa år också (förklaringen till det kommer nedan). Under hela året har jag försökt upprätthålla mina skillz genom att skissa och teckna och en del har jag lagt ut på Instagram, Flickr, Tumblr, Behance eller Society6. Det här har jag oftast sysslat med på veckosluten, och det känns som om det hållit mig tillfredsställd, så att jag sedan kunnat hitta motivation till dagjobbet. Kommer att fortsätta utveckla webbnärvaron nu (för den har varit lite trevande, och har inte alls kunnat lägga tid på att göra det snyggt och skapa kontakter osv.), och är särskilt inspirerad av det här med att publicera illustrationer tryckta på produkter av olika slag. När jag i december fick se hur Society6 funkade t.ex. var det väldigt roligt (tygkassen med ett påfågelmönster som jag gjort blev otroligt snygg t.ex.), men skulle helst hitta något liknande system där produkterna tillverkas i norden och inte i USA. Under året har jag också funderat på teckning och illustration som en del av forskning, eller i samarbete med vetenskap. Det var vad mitt konferensbidrag i maj handlade om, och fick väldigt bra feedback av konstforskare då. Det här utforskandet får vara något som utvecklas långsamt och vid sidan av allt annat nu, kan inte prioritera det så högt, men kanske en möjlig väg att gå längre fram.

Och familjen och det privata

Sist men verkligen inte minst, utan störst, viktigast, grundläggande. Allt har varit fint med hela familjen under året (förutom en del oro för de äldre generationerna, men alla har hållit ihop det här året). Faktiskt så har det varit en av de saker i livet som hållit mig mest jordad och stabil. Att alltid få komma hem till D och ungarna, trots att det ibland är skrik och bråk och lite sjukdomar (väldigt lite 2013 som tur) och gnäll. Men mest är det glädje och värme och kärlek. Har varit fysiskt i alldeles bra skick hela året, även om bristen på tid till motion alltid är ett huvudbry (nu minns jag att jag hade lite ont i axeln på våren, men det gick ju över av sig själv). Men mina tarmar har funkat fint (har ju alltså min ulcerösa colit/crohns att tänka på) även om jag hade ett högt inflammationsvärde. Det kollades upp på MRI i augusti, och inget var fel i tunntarmen. Fick höja min vanliga medicindos till maxdos (hade levt på minimidosen i flera år) och inflammationsvärdet sjönk direkt. Lättnaden (alltid hinner man ju tänka allt möjligt om tumörer och sånt skit när det ska testas en massa). Men eftersom jag mått så bra så har jag inte riktigt kunnat tänka mig att det var något allvarligt. Sen hände något som var lite av en överraskning, men samtidigt inte. I mitten av september började kaffet plötsligt smaka aska och jag började må lite illa. Visste förstås direkt vad som var på gång, eftersom vi gjort det möjligt, men inte riktigt aktivt försökt. Fick ett starkt plus på stickan 13.9 och världen vände sig upp och ner (mest upp). Den där första tiden är alltid ganska jobbig, för man skulle verkligen vilja prata om vad man går igenom, men samtidigt så vill man inte berätta åt så många ännu. Dessutom är man utomjordiskt trött i början. Satt och skrev på avhandlingen och drack mineralvatten och underligt nog brukar graviditeter göra mig lugnare och mer fokuserad. Så kanske det här var alldeles utmärkt timing. Sovit bra fram till december ungefär (och drömt sjukt mycket; numera vaknar jag alltid när jag behöver ändra ställning, så sömnen är lite hackig) och herregud så bra aptit man får av att vara gravid. Ätande blir en himmelsk upplevelse (gillar att äta annars också, men det är ännu ett snäpp mer tillfredsställande nu). Hade ett första ultraljud i slutet av oktober och fick veta att allt verkade bra då. Kunde slappna av lite och berättade för alla som jag planerat olika jobbsamarbeten med på våren. Men har hållit tyst om det här för ville spill the beans i min årsrapport (och annars hade det kanske varit så lockande att bara skriva om graviditetskrämpor hela hösten).

Och nyss var jag på det andra ultraljudet (alltså för en timme sedan, där kollar de alla kroppsdelar, skönt att allt var på plats och var rätt storlek osv.). Det var därför jag ville vänta med att börja blogga igen. Det beräknade datumet är fortfarande 17.5, passligt inför sommarlovet alltså. Men jag gissar på en vecka framåt, för så har det varit med de två äldre (tror de båda kom på 41+1). Men man vet ju aldrig hur det går.

Så som avslutning, här är en kul bild från jullovet:

Bild 2013-12-21 kl. 18.25

Blivande storasyster är väldigt glad, önskar sig en lillasyster

Gott nytt år 2014! Ska snart skriva mer om mina planer för året… förväntningarna är superhöga…

14 thoughts on “Årsrapport 2013

  1. Åh hurra för bebin! Jättestort grattis härifrån också! Och grattis till allt annat fint som också har hunnit hända!

    • Ah vad kul :) De två äldre föddes i september så ser fram emot att få vara lite föräldraledig på sommaren nu. Ser det hela i ett rosa solvarmt skimmer… sen får man ju se hur det blir i verkligheten…

  2. Det blir nog bra:-) Hos oss har det rosa och solvarma dröjt sig kvar, och gör det förhoppningsvis länge än, trots att vardagen är långt från trasselfri. Man tar d ba luuugnt. Och däremellan krisar man. Förstås. Men allt ordnar sig<3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s