Den bästa osten är ju som vi alla vet…

Januarilistan dag 17.

Ost. Jag har inga starka åsikter om vad som är den bästa osten.

Men… kanske bäst på smörgåsen är gouda (ändå har vi väl oftast olika hushålls/gräddostar hemma som pålägg).

Och av de där lyxostarna tror jag att jag gillar Camembert bäst. AVSKYR blå- eller grönmögelostar. Åt en gång i misstag (jag trodde det skulle vara gott för att de andra stod och njöt) en pepparkaka med mögelost på och höll nästan på att spy. Tvingade mig själv att svälja munsbiten och svor på att aldrig prova på nytt. Ett trauma!

Men förresten: mozzarella och fetaost äter jag ju ofta! Mozzarella med tomat och basilika, olivolja och balsamvinäger. Sjukt gott. Och fetaost kan man ju blanda i vad som helst för att göra maten godare. Testa att klumpa i lite fetaostbitar i vilken grönsakssoppa som helst och det blir jättegott. Praktiskt.

4 thoughts on “Den bästa osten är ju som vi alla vet…

  1. Jag lärde mig äta blåmögelost i vuxen ålder och nu är det nog en favorit :-) Speciellt på pepparkaka! En annan ost jag lärt mig uppskatta sent är getost.

    • Haha! Ibland får jag nog i mig auraost i pizzor… mina föräldrar hade ofta mögelostar hemma när jag var liten, så kanske det är någon slags barndomsrevolt att jag inte vill ha… kanske jag växer ur det ännu någon gång :D

  2. Du kanske är litet av en supertaster (dvs en som är extra känslig för smaker)? Jag tycker att pepparkaka & mögelost är skitgott men så är jag också litet av en roskisätare, brukar tveklöst stoppa allt i mun och gilla det.
    Hur som helst är min favoritost definitivt Emmental! Och Jarlsberg är inte illa den heller. Plus typ alla andra ostar utom de plastiga, finska, vaxartade, smaklösa ostarna.

    Funderade också på det där med smaker och barndomstrauman. Min sambo står inte ut med banan i någon form och då fick han jättemycket banan när han var liten.

    • Ja men så är det nog (känsligheten)! Tycker inte om starka smaker så där i allmänhet faktiskt… men har en teori om att man blir mindre känslig med åldern också, att smaklökarna blir sämre och förstås att man vänjer sig vid smaker också… att vänja sig vid kaffesmak är säkert klassiskt (men har fortfarande svårt att dricka svart kaffe, men det går lättare varje år… espresso får jag redan ner och kan nästan njuta av det)

      Och roskisätare haha! Själv är jag slaskhink, tvångsmässigt ätande av ungarnas (bara de egna ungarnas NB) rester även om man är proppmätt. Säkert något arv från krigsgenerationernas regler om att mat inte får lämnas på tallriken…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s