Lugnare

Kommer vara borta över helgen och har annars också haft behovet att dra ner lite på nätnärvaron denna vecka. Bloggar alltså någon gång nästa vecka igen.

För övrigt: Tror att jag kanske håller på att få lite järnbrist (vanligt att hemoglobinvärdet sjunker när man är gravid), har lite symptom på det. Men vi ska se vad blodprovet nästa vecka säger.

Är annars livrädd nu för halkan. Ett mardrömsscenario är att halka och slå ryggen så att man inte kan gå resten av våren, eller att något värre händer. Och vad hände alldeles nyss? Jo i morse var verandan täckt av ett osynligt lager is som uppstått under natten, och så klart halkade jag när jag steg ut ur dörren och skulle ut med ungarna och köra dem till skola/dagis. Men vänstra benet vek sig under mig, så sjönk liksom mjukt ner på det. Lårmuskeln gjorde sitt jobb. Men fick ont i vänstra knät en stund för slog det i golvet. Nu känns vänstra benet bara ansträngt, musklerna måste ha fått sig en chock. Antar att det blir träningsvärk. Men om det är det värsta som händer så: bra. Ungarna såg lite skärrade ut, men det var mest för att jag själv blev rädd. Man hinner tänka ”nej fan nu händer det” och ”ska jag klara av att köra dem sen?” osv på en sekund. Så ligger man och sprattlar ovärdigt på marken en stund (det var så halt att jag nästan inte kom upp, inget att ta spjärn mot). Måste ha sett ut som en blåval på land…

Tänker ta det lite lugnt i dag. Har annars också ett behov av att sakta ner lite. Tänker mer på barnet och har ett behov av att gå in i mig själv. Fundera på hur det kommer att bli. Det är det typiska. Man förbereder sig. Man tappar intresse för annat osv. Har hela tiden lättare att föreställa mig hur det är att ha tre barn, och börjar känna att jag utvecklar ett förhållande med det här nya barnet nu. Det har varit väldigt abstrakt hela hösten. Men nu när rörelserna känns tydligare hela tiden så är det som om man kan börja kommunicera lite.

Tittade på bilder igår av den senaste förlossningen och fick en bra känsla av det (däremot vill jag inte höra något alls om andras förlossningar, underligt nog). Det var en fantastisk upplevelse att föda A, allt gick i stort sett bra. Men så klart är det tungt och nervöst också. Kan bara hoppas att det blir något liknande den här gången också. Men jag litar mycket på att kroppen vet vad den gör, och det är bara att följa med på resan.

första blicken

Första ögonkontakten. A någon minut gammal.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s