”Hen” i fantastik?

Före jag blev sjuk hann jag redigera mer i boken, och kom till ett ställe där en karaktär (som egentligen är helt könslös, den är alltså skapad utan kön) funderar på om den är en ”han” eller ”hon”. Så slog det mig att ”hen” kanske kunde vara lämpligt. Men är det ett problem att använda ett ord som på något vis är så knutet till en samtida diskussion i en text som utspelar sig i en helt annan värld. Skulle läsaren liksom dras ut ur berättelsen om det dyker upp ett ord som ”hen”? Hela den där idiotiska ”debatten” om ordet skulle liksom välla över läsaren och distansera hen från texten?

Jag kunde i och för sig fortsätta kalla figuren ”den”, men tanken är att figuren utvecklas till att bli mer ”mänsklig” från att inte ha varit så mänsklig alls, så jag tänkte att ett pronomen som han eller hon vore bra att introducera. Eller hen. Även om man kan använda ”den” för människor, så associerar jag det mer till saker och djur… och vill ha en större kontrast mellan början där figuren är ”det” och ett senare skede av texten när det blir han/hon. Eller hen.

Vad tycker ni?

PS. Började förresten läsa Anne Leckies Ancillary Justice på senhösten (men har inte hunnit läsa vidare nu på våren, ska plocka upp den snart igen), och där använder huvudpersonen helt enkelt ”she” på alla, även om det sedan blir tydligt att de är av olika kön. Detta för att markera att huvudpersonen själv inte har olika pronomen för olika kön. Mycket intressant.

11 thoughts on “”Hen” i fantastik?

  1. Intressant fråga. Jag får en massa olika funderingar om fördelar och nackdelar och hur det kan lösas. Även om ordet kan betraktas som etablerat vid det här laget, så är det fortfarande något som de flesta reagerar på. Men ‘hen’ är ju inte svenska språkets enda könsinklusiva pronomen. Det finns också ord som ‘jag’ och ‘du’. Men ska du använda dem tvingas du antagligen byta berättarperspektiv, och det vore nog ett rätt stort ingrepp. Ibland är det förvisso helt rätt med ett sådant.

    • Bra poäng! Just den här figurens berättarperspektiv är i tredje person, men det skulle kanske inte vara en omöjlighet att ändra till första… Och andra person hade jag inte ens tänkt på i sammanhanget, kunde iofs vara ett intressant experiment att prova!

      • Ja! Jag har inte läst någon av dina böcker (men skulle gärna åtgärda det om tillfälle uppstår) så jag vet inte hur du brukar göra, men själv är jag intresserad just av berättarperspektiv. När är en historia berättas i textform så finns alltid frågan: Vad är den här texten egentligen för något? Vem är det som berättar för vem? Man kan ju anta att berättaren är författaren och narraten är läsaren, men egentligen är det nog sällan riktigt så. Som författare kan man förstås göra sitt bästa för att undvika sådana frågor, men man kan också besvara dem noga. Antingen bara för sig själv, eller också även för läsaren.

      • Den första boken jag skrev är vanligt begränsat tredje person-perspektiv, och hoppar mellan några karaktärer, trots att en får mer utrymme än de andra och är huvudperson. Faktiskt så skrev jag första versionen i första person, men det fungerade sedan inte riktigt bra (svårt att skriva en så komplicerad berättelse med en 12-årig berättarröst kanske…). Men att börja med jag-perspektivet gjorde att jag lärde känna huvudpersonen väldigt bra först, så det var kanske en process som behövdes.

        I den jag skriver nu leker jag lite med tempus också, och huvudpersonen får vara jag/presens, medan de andra figurerna är i tredje person fast i varierande tempus. Vet inte om det funkar ännu… men måste bara testa! Det ger helt olika ton åt varje perspektiv också. Och tyckte att det hade en intressant effekt när jag läste Kafka på stranden av Murakami, där de två personerna som har egna perspektiv har olika berättarperspektiv (minns inte om det var tempusändringar också). Kafka-figuren är jaget, medan den märkliga mentalt begränsade mannen (minns inte vad han hette nu) var i tredje person och beskrivs därför av ”någon annan”, kanske författaren då…

        Men tycker också att det är intressanta saker att tänka på! Bra i varje fall att vara medveten om vad som sker med tonen i texten beroende på perspektivet…

      • Om det berättas om en person i första person och om en annan i tredje person kan ju berättaren vara samma i båda fallen. Alltså den som är jag är jag i både scenerna, men det är kanske bara i den ena som vederbörande berättar om sig själv.

        Jag kommer att tänka på Gustav Meyrinks ”Golem”. Där finns också två berättare. Den ena berättar i presens och den andre i imperfekt. Fast båda i första person, har jag för mig.

      • I den är det lite subtilt till en början. Det tog ett tag innan jag fattade att det var två olika personer. Men inte på ett sätt som var irriterande, tyckte jag. De båda berättarna har någon underlig sorts koppling till varandra, och den ena berättarrösten märker man bara av undantagsvis. Det är alltså framför allt den andra som är huvudpersonen.

  2. Jag gillar ‘hen’ men konstigt nog undrar jag om det skulle fungera i en litterär text (jag tror iofs. att var och en har lite olika associationer gällande ‘hen’ och trots allt är ju språket tänjbart och i en ny användning kan ett begrepp få en ny klang). Johans förslag om att skildra en person utifrån jag/du är bra, om din berättelse tillåter det. Men jag tycker också att författare kunde vara modiga och hitta på egna pronomen. Har stött på något sånt exempel (minns inte var nu) men jag tyckte det funkade bra! Att hitta på ett eget pronomen är ju liksom allt annat i bra litteratur; beskrivs världen på ett övertygande/noggrant/gripande sätt får en författare ta sig vilka friheter som hen vill. Lycka till med projektet! Ser fram emot att läsa boken.

    • Vettiga tankar! Jag tänker göra så att jag testar hen först, bara för att se hur det smälter in… sen om det inte funkar får man dra fram andra lösningar. Eftersom jag ändå kommer att hitta på lite nya ord för växter/djur/teknologi så är det inte långsökt att göra det för könskategorier också!

      Det tar nog ett tag innan boken är klar, är fortfarande i första redigeringen nu, och sedan ska den malas igenom några andra ögonpar och sedan beror det ju ännu på om den alls ens antas för publicering! Men så långt tänker jag inte tänka nu… då blir man bara nervös :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s