Jag överlevde (tror jag)

Hela internet har varit fyllt av rapporter om kräksjukan nu, och jag vill ju inte vara onormal och annorlunda så vi hade den också. Ha. Ha. Ja, skrev ju redan på torsdag att dottern drabbats. Hon är helt frisk nu, men äter fortfarande inte lika mycket som annars. Men hennes humör är som vanligt. Själv låg jag och vred mig i sängen mellan fredag och lördag och var till sist tvungen att stiga upp kl 4 och påbörja ”utrensningen”. Underligt nog var det inte just den delen som var värst (lider som tur inte av emetofobi), utan det att jag fick kramper i tarmarna, mer sammandragningar än annars, var trött och mådde illa hela lördagen och inte fick mat i mig. När man är gravid börjar man dessutom må illa av att inte kunna äta. Och dessutom fick jag kaffeabstinenshuvudvärk och feber på det hela. Så kan lugnt säga att jag varit helt utslagen ett par dagar. Är fortfarande fruktansvärt trött, trots att jag nu faktiskt ätit någorlunda normalt i dag. Men måste nog sitta på soffan eller ligga i sängen ännu en eller två dagar bara för att återhämta mig. Blir alldeles trötthetssvettig av att bara tänka på att göra något mer krävande, i stil med laga lunch åt ungarna, för att inte tänka på jobb. Men det är ju söndag. Fast vissa saker måste jag nog skjuta upp ändå, som jag hade hoppats på att hinna med under helgen.

Jag orkade ju gå till datorn för att blogga lite, så antar att det är på väg mot det bättre nu.

Och det är mars nu! Jag fyller ju år i mars, så har trevliga associationer till månaden, man borde ju hitta på något trevligt åt sig själv… Och det blir vår på riktigt snart, och inte bara ombytlig varmvårvintervår.

Och i dag gick jag in i vecka 30. Tänkte att det skulle vara jobbigt med bebis som sparkar när man mår illa och tarmarna bubblar, men det kände faktiskt mest tröstande. Hen var väldigt pigg igår, kanske för att jag låg ner så mycket och var stilla. Läste att om man har sk. placenta previa (som den där lågt liggande moderkakan kallas, fast min är för tillfället ”marginell”) så ökar risken för tidig förlossning. Och skulle det bli kejsarsnitt trots allt brukar de ju göras i vecka 37 redan har jag hört, eller i varje fall före beräknat förlossningasdatum. Så det kan alltså vara allt från 7 till 11-12 veckor kvar. Man längtar efter att få se den nya människan, men samtidigt vill man ju inte att det ska ske för tidigt heller.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s