#10xfeminism

Detta är listan från bloggen Onekligen, som jag nästan glömt att jag ville svara på. Mycket lämpligt att svara på frågorna när det är internationella kvinnordagen.

1. Det här är feminism för mig…

Att vara medveten om att det finns skillnader i hur personer blir behandlade beroende på deras kön, och att det i många fall är män som grupp som får mer fördelar än kvinnor. Att vilja förändra det. Att samhället ska var rättvist. Samtidigt är feminism för mig också ett ifrågasättande av kategorier som män och kvinnor, och i synnerhet ett ifrågasättande av olika uppfattningar av hurdana personer som placeras i dessa kategorier är (eller förväntas vara).

2. Det här är feminism inte för mig…

Motsatsen till ovan? För det första att inte se de strukturella skillnaderna alls, för det andra att se dem men inte vilja förändra dem.

3. Jag började kalla mig feminist när jag var…

Minns inget exakt ögonblick. I tonåren kände att jag mycket var orättvist och började inse att de hade med kön att göra, men jag hade nog inte ord på vad det var som skavde. Min pappa har alltid kallat sig feminist under min barndom (fast i dag är han lite förvirrad och vill inte diskutera det med mig, kanske för att hans uppfattning av feminism är från 70-talet och han klarar inte riktigt av att ta till sig hur ideologin utvecklats efter det, dessutom tror jag att han har lite svårt att acceptera att han själv hör till den där privilegierade gruppen vit äldre man som ”får ta all skit” från feministerna, heh, ni får vi se om han läser här eller inte… tror att inte), vilket förstås gör att ordet aldrig har varit hotfullt eller konstigt för mig, snarast självklart. Men det var nog när jag läste Nina Björks Under det rosa täcket i slutet av 90-talet som det hela kändes lite tydligare. På grund av den boken bestämde jag mig t.ex. för att sedan studera ett litet biämne i kvinnovetenskap på ÅA. Jag kände mig aldrig ”uppvaknad” eller ”frälst”, utan det vara snarast så att jag fick terminologi för sådant som man redan tänkt, samtidigt som jag kunde börja ifrågasätta mer, både i samhället och i själva feminismen som ideologi. Större medvetenhet alltså. Och inte vet jag allt nu heller. Man lär sig nytt hela tiden, och till min definition av feminism hör också att jag är öppen för nya tolkningar och teorier och att ideologin definitivt kan utvecklas.

4. Det här tänkte jag om feminismen innan jag själv började inse att jag nog var en del av den…

Det minns jag inte. Har i varje fall aldrig haft någon negativ bild av feminism. Tror att man under skoltiden mest talade om ”kvinnorörelsen” till exempel (men tyvärr knappast så mycket), och det som kvinnorörelsen åstadkom var ju enbart bra.

5. De vanligaste motargumenten jag stöter på som feminist är…

Att vårt samhälle redan är jämställt. Att män egentligen har det svårare än kvinnor.

6. Det svåraste med att vara feminist tycker jag är…

Att det ofta innebär att tänka emot strömmen, och det är energikrävande. Att orka säga stopp och vara besvärlig. Att hitta krafter i sig själv att motverka strukturell diskriminering, och att rent praktiskt lista ut hur man ska göra det. Att ifrågasätta beteenden hos sig själv. Att se sitt eget privilegium i förhållande till andra samhällsgrupper som är mer utsatta. Att man ibland misslyckas med att nå upp till sina egna ideal.

7. Här är en lista på fem av mina främsta feministiska förebilder

Oh, hjälp jag är så dålig på att ha förebilder… Men alla de kvinnor som kämpat i århundraden redan för att kvinnor ska ha samma rättigheter som män borde bara på den listan. Och det är som tur enormt mycket fler personer än fem!

8. Den viktigaste feministiska frågan för mig är…

Lika möjligheter i arbetsmarknaden, lika löner osv. Barnomsorg. Kvinnors rätt till sina egna kroppar, fri abort. Forskning om kvinnors hälsoproblem och utveckling av bättre vård. Förlossningsvård. Våld mot kvinnor. Sexualiseringen av kvinnors och flickors kroppar. Att inga människor, oberoende av kön, ska hämmas av stereotypa könskategorier. Att män ska förväntas vara mer närvarande för sina barn (vilket kommer leda till att det inte bara är kvinnors ansvar att sköta om barn, och då kommer män också få större rätt till sina barn t.ex. vid skilsmässor). Att pojkar inte heller ska klämmas in i snäva fack, som t.ex. hämmar deras möjligheter att vara duktiga i skolan eller ha intressen som inte är ”manliga”. Att man ser kön i ett intersektionellt perspektiv i förhållande till klass, etnicitet, sexualitet, könsidentitet osv.

Listan kan fortsätta…

9. Så syns feminismen i min vardag

Hm. På många sätt passar inte min identitet de förväntningar som finns på kvinnor. Samtidigt känner jag igen mig själv i många andra som på olika sätt inte är som förväntas. Ofta kan jag uppleva att jag krockar med förväntningar, men samtidigt är det också helt möjligt att glida undan, utmana normer genom att bara vara så som det känns rätt att vara. Ibland kan jag drabbas av skam över att inte lyckas vara så som förväntas (t.ex. att jag inte orkar vara duktig på alla plan, att jag inte orkar klä mig ”snyggt och feminint”, inte gillar städning, inte tycker om smink… typ), men det händer allt mer sällan. Ju äldre jag blir, desto lättare är det att se maktstrukturer och maktbruk i vardagen och antingen ifrågasätta det eller undvika det och inte ”ta det personligt” (snarare kan man se medvetenheten som en drivkraft). Och dessutom inser man att rätt mycket av det neurotiska uppfyllandet av normer är totalt onödigt. Man kommer faktiskt undan med rätt mycket, och samtidigt som man vägrar ändra sig själv för att passa in i normer (som ändå är föränderliga) så visar man åt andra att det är möjligt och OK att avvika. Men jag är ändå privilegierad i detta, för mina avvikelser från normen är ändå rätt milda. Jag är vit, heterosexuell, har en (utåt sett, någorlunda) frisk kropp osv. Jag hör egentligen till en osynlig kategori för tillfället. Och det känns faktiskt skönt. Men i vissa situationer sticker man plötsligt ut. Jag tänker på min speldesignkurs, där det var jag och en annan bland deltagarna som kan kategoriseras som ”medelålders kvinnor” (av 70 deltagare). Alla andra var unga män, och så fanns det 3-4 unga kvinnor som till sin habitus var rätt lika de unga männen. Och jösses vad vissa av de flickorna såg blyga och vilsna ut förresten…

Så jag försöker också aktivt se när andra kan behöva min hjälp eller uppmuntran. Jag börjar så småningom ha lite mer makt själv, och jag vill hellre hjälpa andra framåt än trycka ner dem. Det skulle aldrig falla mig in att se andra kvinnor som konkurrenter, tvärtom är de mina främsta allierade. Samtidigt vägrar jag att se de män som är i majoritet på olika platser, eller har makt, som hinder. Jag ser dem som lika mänskliga som jag själv, med olika brister och tillkortakommanden. Eller med goda sidor också förstås. Jag känner en enorm kraft i detta faktiskt. Jag blir hela tiden lite farligare för patriarkatet. Muhahah!

10. Här är tre skitbra boktips som på ett eller annat sätt handlar om feminism

Nina Björk – Under det rosa täcket, till att börja med om man är helt ny inför feminismen

Reckitt & Phelan – Art and Feminism, om man vill veta mer om konst och feminism

Karen Barad – Meeting the Universe Halfway, om man vill ta ett steg vidare och läsa något riktigt utmanande men sjukt intressant och som vidgar området ”feministisk filosofi”

Ja, och det finns så mycket bra att läsa på nätet, och i tidskrifter som t.ex. Bang. Det skrivs massor. Det är fantastiskt. Och det behövs så otroligt mycket.

Ha en skön dag allihop!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s