Spelprat

Hupp, så hade vi ett litet TV-team hemma hos oss i dag. Lustigt nog samma kameraman som var här när jag var med i Boktid. Så det var lätt för dem att hitta hit.

Jag snackade spel, kön och feminism, och vi tittade lite på Super Mario och GTA V. Och eftersom sonen är förkyld och hemma fick han sitta och spela Minecraft i bakgrunden.

Just nu håller han på att bygga upp Half-Life-spelet inne i Minecraft… Han har varit nyfiken på Half-Life länge, mest för att jag sagt att jag spelat det. Spelet är ju från 1998, och det var ungefär det senaste längre spelet som jag var riktigt inne i. Tror faktiskt inte att jag spelat igenom eller lyckats försjunka ordentligt i något efter det… provat det ena och det andra, men inte blivit helt medryckt. Nu har sonen fått testa det. Efter många om och men, det är ju inte ett småbarnspel. Men han verkar inte det minsta skärrad av det. Undrar om det har att göra med den gamla grafiken (och att han redan spelat en hel del barnsligare spel där man skjuter på monster, typ Zombotron och liknande)? Och att det ändå är ett rätt enkelt koncept: fly och spring i korridorer eller skjut på monster/skurkar. Nå, hursomhelst så vet jag i varje fall precis vad det innehåller.

Det som jag pratade om med journalisten var just att det finns skillnader mellan olika sorters spelvåld. Det finns sådant våld som är psykologiskt och moraliskt mer problematiskt och obehagligt. Och sedan finns det något slags lekvåld som är så orealistiskt och enkelspårigt att det är att jämföra med barnlekar. Vi pratade också om det här med att tycka att våld i spel (men också filmer och böcker!) är roligt. Själv klarar jag t.ex. inte av thrillers som involverar realistiskt våld mot barn, men har inga problem med att se filmer med monster som äter upp folk. Minns också stunder när jag i rollspel spelat en riktigt ond rollfigur, och hur tillfredsställande och befriande det kan vara. Men i bordsrollspel är man ju så mycket friare när det gäller att skapa karaktärer och situationer. De flesta digitala spel styr mycket mer vad man kan, eller behöver göra för att vinna eller komma framåt i spelet.

Själv tycker jag också att det är de mer omedvetet reproducerade stereotyperna och berättelsemönstrena (sexism t.ex.) som är ”skadliga” (ja, hur definierar man det?), och inte det uppenbara (underhållnings)våldet…

Nåja, ska bli intressant att se vad som kommer med i programmet. Hann ju svamla på en hel del… man undrar alltid ifall det är möjligt att hitta något vettigt eller tydligt i svadan (och jag glömmer alltid direkt vad jag sagt). Också väldigt stort och svårt ämne! Men är glad att jag får vara med i programmet (Lasso heter det, jag ska länka sen när det finns på nätet!)

Nu är det dags att ge det förkylda barnet lite mat och sedan hämta hem dagisbarnet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s