Ultraljud nummer 4

Så var det dags att kolla placenta previa-situationen igen i dag. Och hurra, nu var den 2,54 cm från livmoderhalsen, så den är alltså inte mera ”i vägen” enligt läkaren. Men busungen var precis som jag trodde med fötterna ner. Hen sparkade på min urinblåsa hela natten, grr. Som tur är det alldeles möjligt att hen vänder sig ännu av sig själv. Är ju bara vecka 34. Det är väl först i vecka 36-37 det börjar vara aktuellt med vändningsförsök osv. Men läkaren menade att jag ska komma på ett till ultraljud i vecka 35-36 ifall huvudet ännu verkade vara uppåt (denna baby har nog synts på bild ovanligt mycket!). Men har alltså rådgivningstid nästa måndag, så då känner hälsovårdaren efter hur det står till. Fast jag känner det ganska bra själv nu också, även om man inte kan vara helt säker på om man gissar rätt på kroppsdelar.

Vi har delarna till spjälsängen stående i sovrummet nu. Den borde sättas ihop. Dessutom vill jag till IKEA för att skaffa ett ordentligt skötbord (och behöver en av deras praktiskt långa skoskedar). Med de två tidigare barnen använde vi ett litet köksbord för blöjbytena, men nu vill jag ha något som är högre och smalare, både för att det är bättre för ryggen och för att ett smalare bord tar mindre utrymme. Det kommer bli lite trångt hos oss nu, med en fempersonersfamilj… Oroar mig inte så värst mycket för bristen på ett sovrum mer (drömde ju upprepade gånger om hussituationen på hösten), men desto mera för att vi bara har en wc och att det garanterat kommer bli krockar när alla plötsligt ska dit på en gång (det händer ju nu redan)… Haha… Föreställer mig en kö av nödiga barn och och vuxna och en bebis täckt av bajs. Alltså vilka historier jag har i bakfickan gällande blöjbyten… t.ex. den där skojiga ketchupflaskeffekten som uppstått när de gått över till fast mat… Blöjor kan läcka, om vi säger så.

Men ändå så längtar man så efter att få den där lilla bajsfabriken! Doften av en bebis fjuniga huvud. Små skrynkliga händer. Den yra ofokuserade blicken de första veckorna. Första gången de ler.

Den här gången får man uppleva det inte bara med en annan vuxen, utan också med två äldre barn som får ett syskon. Så spännande att se hur de tar det. A säger att hon är kär i bebisen (men jag förväntar mig mycket känslostormar hos henne som blir mellanbarn och får ett syskon första gången). Och W, som inte annars brytt sig så mycket, sa härom kvällen att det lät fint när jag berättade om hur bebisen låter när den vill ha mat (de säger ehe, ehe, ehe! Detta innan de börjar gallskrika alltså, om det inte har kommit någon mat).

Okej nog med bebissnack. Är vrålhungrig!

2 thoughts on “Ultraljud nummer 4

  1. Ja, det är väldigt annorlunda (på ett BRA sätt) att vänta på bebin tillsammans med två stora syskon. Och det här med känslostormar för att den som nu är yngst blir mellanbarn: för oss har det enbart varit positivt. Idun tycker det är så KUL med en lillasyster, hon är så intresserad av henne, leker gärna med henne, länge också, och är på det hela taget jätteomsorgsfull. Någon avundsjuka har vi inte heller märkt av. Så det kan gå hur bra som helst!

    • Oj det var roligt att höra! Tycker det verkar vara på väg åt ett liknande håll här, för Agnes har varit enormt förtjust över det här med syskon hela tiden. Hon har också mognat massor under våren, blivit självständigare i snabb takt (nästan så man saknar att vara så behövd som förut…)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s