Under revbenet

Låg och vilade lite och det skrapade under revbenet. Hoppas på att det är en fot och inte ett huvud eller en hand. För imorgon ska jag på ultraljud igen och de ska kolla bebisläget. Igår slet och drog det ganska mycket i magen så jag när en förhoppning om att hen vänt sig. Underligt att det ska vara så svårt att avgöra…

Drömde förra natten att ultraljudsläkaren sa vad det var för kön på bebis. Eller dagdrömde jag det bara? Sovit oroligt pga slem och snor i näsan och halsen. Vaknade och fick hostanfall klockan fem, och det är ungefär värsta tiden, för man vet att man inte hinner sova länge innan man ska stiga upp (väckning 6 idag). Så kände mig rätt sönder när jag kom hem från skjutsningarna. Därför måste jag ligga ner direkt när jag kom hem.

Och sedan skrapade det lite under revbenet.

Hade redan på söndag eller måndag tänkt skriva mer om Poesi & Teknik-festivalen, men det blev inte. Ska samla mig snart och fundera lite på mitt förhållande till poesi. Skriver nämligen hemskt sällan ”dikter”. Fast i dagboksanteckningarna kan det ju ibland bli lite småpoetiskt. Men det var egentligen först förra sommaren som något klickade i huvudet på mig att det behöver inte vara så begränsat. Poesi kan smälta in i ”konst”, smälta ihop med bilder, och till och med ”forskning”. Såg presentationer då av folk som sysslade med ”konstnärlig forskning”, bland annat med dikter som ett resultat och uttryck. Och tyckte det var inspirerande. Och varför skulle man måsta begränsa sig till att vara t.ex. ”bara” fantasyförfattare. Man får ju skriva vad fasen man vill…

Och sen det här med att konst och poesi eller litterärt skrivande ska hållas borta från det akademiska, den gränsdragningen har jag stört mig på länge. Det är ju inte alla som tycker att det ska finnas en gräns där (det finns ju platser där man är mer öppna för experimenterande), men tyvärr har den gränsen dragits av de flesta (hm alla är det nog) som gett mig råd när det gäller det akademiska skrivandet. Jag vet inte varför, men det tråkar ut mig något alldeles förskräckligt att följa formulär och riktlinjer för hur man ska skriva (akademiskt). Fattar fortfarande inte hur jag orkade sitta hela hösten och klämma in avhandlingen och språket i den där mallen, men det försökte jag göra för att få bli färdig. Men det kändes inte mer som ”min” text, inte som något jag skulle välja frivilligt att skriva. (Frivilligt? Var väl där frivilligt? Eller kanske inte?)

Jag sörjer faktiskt lite över att inte ha hittat eller fått en plats i ett sammanhang där man uppmuntras att experimentera, eller tänka mer konstnärligt (menar nu utbildningar, skolor). Det var det jag hoppades på att hitta när jag sökte till konstskolor för evigheter sedan, det fanns frön till det när jag gick ett år i konstskola men det var inte tillräckligt, och när det gäller konstvetenskap finns det på vissa platser, men inte på de platser jag varit.

Men jag har hittat små oaser, bland andra författare och illustratörer, på spännande seminarier och konferenser, hos vissa som hållit föredrag här och där. Så man får suga åt sig näring av dem. Hade den där inspirerade känslan av poesidagarna också. Därför grämer det mig att jag missade så mycket.

Nu borde jag knyta ihop blogginlägget på ett sånt där snyggt sätt, att typ tankarna om var man får inspiration och känner sig som om man passar in är något som skaver under revbenet, men det skulle ju ha varit lite väl förutsägbart. Haha!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s