Snurrat runt på stan

Har nya glasögon! Har hämtat gamla tygblöjor och babysitter! Har haft manusmöte med lektör!

Trött men mycket glad nu. Ja, man borde väl ta datorkameraselfie för att visa upp glasögonen:

nyaglasogon

Färgen är ljusrosabrun, syns inte så bra med datorkameran… Ville ha ljusare glasögon den här gången. Vad lurvig jag är på sidorna av kinderna förresten! Kanske jag får skägg när jag blir gammal!

Ungarna tumlar runt här bakom mig och skriker och brottas och skrattar. Svårt att fokusera på blogginlägget när det låter som om någon typ brutit benet hela tiden.

Manusmötet! Väldigt bra att få feedback på manuset i det här skedet av skrivandet. Bekräftade en del av de saker jag redan misstänkte att borde fixas, men det hjälper så oerhört mycket att höra av någon med färska ögon om vad som funkar och vad som måste bort. Ska grubbla på några få större saker före jag börjar redigera. Får se om jag hinner komma fram till att faktiskt bearbeta texten ordentligt före beibi kommer. Annars blir det till sommaren. Men tror att det tar lite tid att fatta de där besluten först. Tror att det tänkandet görs bäst för hand i ett anteckningsblock, för det gäller att samla tankarna och precisera vad det är jag vill med texten. Sådant kommer bättre fram med penna och papper, gärna ett tomt olinjerat papper med mycket plats att rita pilar hit och dit.

Tentade min mamma på telefon nyss, gällande sätesförlossningar. Hon har fött min äldre bror (här i Åbo faktiskt, i Heideken) i sätesbjudning, och det gick tydligen helt bra (brorsan blev ju ganska välartad). De visste att det var en sätesbjudning på väg, man hade kollat hennes bäckenmått osv. Precis som man gör i dag. Massor av läkarstudenter hade varit med för att lära sig hur det gick till också… Och lustgas hade hon klarat sig bra på. Lustgas är faktiskt det jag också använt i båda mina förlossningar. Det tar bort den vassaste udden av värkarna, men främst tror jag att det är den kontrollerade andningen man måste ha för att andas in lustgas som hjälper värkarbetet. Jag tyckte det var rätt skönt att ha den där plastmasken att vråla in i också. Det känns ju lite pinsamt att behöva yla och vråla där i slutet av öppningsskedet, som varit det mest smärtsamma för mig, och plastmasken dämpade ljudet lite. Heh. Så klart inget att skämmas för att man behöver använda rösten, tvärtom så tror jag att det är en mycket naturlig del av att föda. Men det sitter djupt i en att man inte ska ta plats och vara besvärlig och skrika bland folk, trots att det alltså troligen är något av det vanligaste under förlossningar. Barnmorskorna har i varje fall säkert sett och hört precis allt.

Det var en salig blandning funderingar i det här inlägget… saker som snurrar på i skallen vore en bättre rubrik…

Men imorgon bär det av till förlossningsavdelningen igen för att kolla bebisläget. Är väldigt nyfiken på att veta hur hen ligger nu…

2 thoughts on “Snurrat runt på stan

  1. Ha ha! ljuddämpare . Precis så där tänkte jag också. Att ska man skrika bland vanligt hederligt folk som försöker göra sitt jobb mitt i natten så kan man väl ändå använda ljuddämpare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s