Allt som man får göra en annan gång, lite senare

Okej, nu drabbades jag av en liten släng avund. Att se spännande miljöer och ha tid att bara skriva… och snacka med andra som skriver! Vilken njutning!

Igår läste jag en artikel i ÅU om en kvinna som åker på försvarsmaktens utbildningsläger. Också det lät lockande. Att lära sig hur man överlever osv. Kanske jag inte behöver gå just på en sådan kurs, även om det säkert skulle vara väldigt intressant… Fick också lust att åka ut på vandring, eller något liknande. Är inte annars typen som gillar att sova i tält… men antagligen är jag så utled med att ha svårt att röra mig att till och med sova i tält låter bättre än tillståndet just nu (som innebär att det gör ont som fan att bara vända sig i sängen på natten).

Tycker också att det är inspirerande att läsa om författare som åker ut på research-resor. Det ska jag också göra nästa gång jag behöver få fart på skrivandet! Lite utmanande dock att hitta rätt miljö att besöka för det jag skriver just nu… det är ju typ på en annan planet, haha. Men något ska man nog kunna hitta på. Eller så blir det inspiration till nästa manus…

Men egentligen vill jag ju inte resa någonstans just nu, inte alls (och skulle inte riktigt behöva skrivinspiration, för har inte energin att faktiskt skriva). Fast jag längtar efter att vara inspirerad och få hitta på något nytt.

Så stoppar in denna längtan i facket ”senare”. För livet går vidare, och alltför snabbt egentligen. Rätt som det är, är jag också någon annanstans och blir inspirerad att skriva.

Men inte nu. Nu är jag fast i min kropp och ska göra en rätt jobbig och fantastisk sak väldigt snart. Det kräver all energi man har.

Fast redan i sommar ska jag undersöka Åbotrakten med en barnvagn framför mig! Redan det kan ju stimulera skrivnerven…

2 thoughts on “Allt som man får göra en annan gång, lite senare

  1. Jag har alltid fnyst åt såna där som reser bort för att få inspiration, tänkt att jag ska banne mig hitta min inspiration från betongväggarna i vårt kvarter, jag. Dillat om att yttre intryck inte har något med den egna, inre dialogen och passionen att göra.
    Men varje gång jag reser ens lite bort så börjar händerna skriva av sig själva och fantasin göra krumsprång. Så att… ja, jag vill också resa bort och skriva, tack!

    • :)
      Fast det kan ju räcka med att bara gå en annan väg hem någon gång. Ibland räcker det med att gå samma gamla vägar, men är man på rätt humör börjar man se något nytt i dem också. Och att sitta i bilar och tåg eller vara i rörelse på något vis brukar vara stimulerande… Alltid när vi åker på våra Jeppis-besök brukar saker och ting lossna i huvudet på mig, fast riksväg 8 är ju inte annars särskilt stimulerande…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s