Kortnytt

Jag har nu en iPhone (och allt funkar plötsligt snabbare).

Fick den här på posten. Ska bli intressant att läsa! Nu väntar jag ännu på en spännande AdLibris-beställning.

Lilla A är en månad gammal i dag. Under sin första månad har hon vuxit 6,4 cm! I dag märkte jag att bodyn storlek 56 inte går på mer. Hon håller redan huvudet lite stadigare och försöker lyfta det när hon ligger på mage. Hon ler mot alla glada ansikten och har en smilgrop i vänster kind. Hon har fortfarande hicka ofta. Sovrutinerna är varierande, men en eller två längre sovpass på dagarna tar hon (och massor av smålurar), och på natten äter hon 3-5 gånger. Vi måste fortfarande byta blöja minst en gång per natt.

Verkar som om jag får göra teckningar till damtidningen hela hösten ännu. Strålande bra för min ekonomi.

Stora A går sin andra simkurs för sommaren och älskar det, men vågar fortfarande inte riktigt doppa huvudet. Nu har hon gått med på att försöka om hon får ha en simmössa som täcker öronen. Så det har vi skaffat i dag. För övrigt är hon så mycket i lilla tonåren att it ain’t even funny. Men ljuvlig är hon ändå, trots de fruktansvärda ilskeutbrotten. (Jag har också blivit extremt bra på att lugna henne, som sagt tror jag att jag hade blivit en hyfsat bra diplomat. Kan man lugna en hysterisk femåring kan man säkert stoppa krig också).

Storebror har fått ett headset till PS3:an och hoppas på att chatta i Minecraft med en kompis som bor i en annan stad. Han tar också väldigt bra hand om sin minsta lillasyster.

Bloggandet fortgår sporadiskt och med långa mellanrum.

Ha en skön juli månad!

Två gånger tid!

Det hände igår och det händer just nu!

Lilla A sover och grymtar i sin babysitter. Stora A är ute på gården och sjunger högt för sig själv (och testar ekot i den här lilla dalaktiga sänkan med stora gamla träd och klippväggar runt omkring som vi bor i). Och jag har hunnit jobba på en illustration som redan är lite sen, men som jag inte gör för betalning, så den får bli lite sen.

Nu sitter den fast lite dock. En av figurerna är inte så bra tecknad och har blivit grötig och sticker inte ut bra från bakgrunden. En annan figurs blick verkar vara lite fel riktad. Är väldigt nöjd med miljön, men figurerna… vet inte hur jag ska göra dem bättre. Så nu får bilden ligga lite och vila. Och sen ska jag stirra mycket på den för att se om jag kommer på någon lösning. Till exempel måste delar av den grötiga figuren troligen ritas om (men har man teckningen på ett skilt photoshoplager är detta inte alls en så skrämmande sak).

Det här är faktiskt väldigt mycket som redigering av text. Bra att den vilar lite. Att man själv får avstånd. Kommer tillbaka med ett fräscht öga. Gärna ett som sett mycket annat och sovit emellan. Och en hjärna som varit helt frånkopplad.

Men det är inte mycket som krävs för att bilden ska bli klar nu.

Och dessutom: så otroligt lycklig jag blir av att skriva och göra bilder. När man haft paus och hela tiden känt att något fattas en, och sedan skriver man bara några rader, ritar ett ansikte, målar några blodfläckar (ja den nya bilden innehåller blodfläckar), och känner sig så otroligt NÖJD – då vet man att man jobbar med rätt saker. Och då vet man att man behöver ta mod till sig och sluta jobba med sådant som inte ger den känslan.

Nu vaknar lilla A och låter ”njäeeehhhh” vilket betyder: bajs på väg, mjölk önskas.

Blöta midsommarnätter

Mjölkblöta alltså.

Här läcker det ymnigt. Både mjölk (och text faktiskt, men bara för hand i anteckningsboken, osammanhängande observationer, men att bara få skriva NÅGOT, känns fantastiskt).

Förra natten åt A så sällan att jag trodde jag skulle explodera i en fontän av mjölk bredvid henne i sängen. Det gick åt 3 handdukar och ett tröjbyte. Men så åt hon ändå tre gånger. Varför kändes det som sällan? På midsommaren åt hon oftare. En natt sov hon så dåligt att jag fick huvudvärk och var väldigt tyst och melankolisk följande dag. Slukade noveller och tidskriftsartiklar om läsande och skrivande med henne i famnen. Var glad när jag fick mat och kaffe.

De flesta midsommarnätterna var ljusa, en var kolsvart, nästa dag regnade det. Under de ljusa nätterna såg jag efter blöjbytena att hennes ögon såg ut som

mörka glaskulor.

Då såg hon ut som en uråldrig, främmande varelse som plötsligt dykt upp i sängen bredvid mig. Varifrån kom hon egentligen? låg jag och tänkte. Inte från mig, tror jag.

Sen sov vi igen.

Långa ljusa nätter. Morgonen kommer som en befrielse.

På dagarna känner jag igen henne. Och jag tror att hon känner igen mig.

Midsommarpaus/Ateljédrömmen

Kommer inte att blogga under midsommaren, och takten kommer nog att bli långsammare från och med nästa vecka också.

Annars är allt bra. Lilla A växer väldigt snabbt. På tisdag hade hon gått upp runt 900 gram sedan vi lämnade sjukhuset. Hon börjar vara mycket rund och gosig.

Jag har fortfarande läslust, men ingen tid. Har också skrivlust. Har fyllt min anteckningsbok när det uppstått lugna ögonblick, då är det som om det exploderar i hjärnan. Nu har jag plötsligt tid! Skriva! Rita! Och man kommer underligt snabbt in och ut ur flowtillståndet. Undrar om det beror på att jag hinner vara stilla och tänka så mycket när jag ammar. Man är lite ”på” hela tiden. Väntar, bidar sin tid. Sen: boom!

Vårens olika poesirelaterade projekt verkar ha öppnat upp fördämningar, för har skrivit något som liknar dikter. Vi får se vad det blir. Men detta med ny bebis, nytt barn, nytt liv, verkar alltid väcka lusten att också skapa nytt. Får samla idéer och fragment på hög och sedan har man ett ymnighetshorn att ösa från när det börjar finnas mer arbetstid igen.

Har nu återupplivat en gammal dröm också (man har också tid att fantisera och dagdrömma mycket när man ammar): att ha ett arbetsrum, eller en ateljé någonstans utanför hemmet. Det är väldigt praktiskt att arbeta hemifrån. Men nästa år kommer det kanske bli lite svårare när jag ska jobba och A är hemma med sin pappa. Det skulle vara bra att komma bort då. Jag längtar också efter att få sprida ut mig, att måla på stora dukar, att få ta mer plats. Att inte bara ha allt i min dator. Det är min äldsta jobbrelaterade dröm: en ateljé. Men för att kunna ha det behövs pengar. Så vi får se om jag lyckas förverkliga detta redan nästa år. Men någon gång ska det hända!

Tidsbristens lagar

När jag absolut inte har tid att läsa, skriva eller rita, så exploderar lusten att göra just det. Just nu har jag en alldeles absurd lust att läsa (den är lika stark som den var frånvarande när jag var gravid). Har kommit en tredjedel in i Drakarnas dans, och skulle vilja få färdigt den så att jag kan fortsätta sluka något annat. Men lästid är lite svårt att fixa när man slits åt olika håll. Fast det blir enklare hela tiden, behöver t.ex. inte alltid lägga all min uppmärksamhet på att få amningen att funka, och då kan man ha en bok i ena handen (bara man kommer ihåg att släppa taget om mobilen itsället). Om en stund ska vi ta en utflykt till biblioteket och tänker låna åtminstone Karen Lords böcker, som de som tur har inne. Men skulle också ha lust att rota fram lite fackböcker, men de råkade inte ha något av en filosof som jag är nyfiken på, så det får bli något på måfå. Och faktiskt, när man bara plockar upp något lite slumpartat kan det ibland hända att det är något väldigt inspirerande. För att det var oväntat och överraskande.

Det är min läsmetod: intuitiv, slumpartad, sökande, samtidig. Ogillar att ha läshögar som väntar, surfar hellre runt och går efter vad som väcker intresse.

Hinner inte med

att blogga. Hur gör alla de där mammabloggarna som lyckas uppdatera tre gånger dagligen? Fattar ej (eller kanske dessa inte egentligen finns? Vet inte, för läser inte renodlade föräldrabloggar inser jag). Tänker ändå ibland på olika saker jag skulle vilja gnälla skriva om. Som att min VM-tippning på något vis misslyckades totalt (på ÅU:s webb). Varje gång jag tänkt tippa noll mål, har jag inte fyllt in något alls, och hela det spelets tippning har förblivit oregistrerad. Skyller på att jag gjorde det på 5 minuter på onsdag kväll då jag troligen var helt slut i hjärnan och inte begrep mig på hur man skulle trycka på pilarna. Fast jag orkar ju ändå inte se några matcher. Har trötthetshuvudvärk ungefär varannan kväll. Lyckas inte sova tupplurer. Det är för mycket distraktioner och vet aldrig i förväg ifall lilla A går på en 10 minuters famnsömn eller ett av sina längre sömnpass (som kan vara från 2-3 timmar, oftast tar hon två sådana per dag). Och när hon sover länge borde jag: gå på toa, duscha, äta. Och sen börjar jag plocka lite kläder från golven, eller läsa facebook på mobilen, eller bara stirra rakt framför mig, eller umgås med något annat barn och så är hon vaken igen.

Men nu bloggar jag med henne i famnen. Hon fick hicka (vilket hon har väldigt ofta, också i magen hade hon det) och blev sur och rastlös:

Bild 2014-06-14 kl. 16.51 #3

Missnöjt barn med hicka.

Amning tar bort hickan, så nu gör vi det (och jag skriver med en hand).

Hursomhelst. Hinner närvara aningen mer på Instagram och Twitter, för det kan jag göra via mobilen.

Trevlig sak i dag: gick min första vagnpromenad. Visserligen bara 10 minuter, men det är en bra början. Igår ösregnade det så vi kom inte ut. Och lilla A har inte trivts i vagnen tidigare heller. Känner en riktigt stark lust att få röra på mig, och också börja träna lite försiktigt.

Hänt och tänkt

– Var och storhandlade mat och besökte apoteket med lilla A i dag. Ungefär 5-7 olika personer (räknade inte, och det var inte bara äldre damer, och inte bara kvinnor!) kände ett behov av att fråga hur gammal hon var. Elva dagar är hon i dag. Jag log mycket och sa att det var hennes butiksdebut. En tant i apoteket blev alldeles till sig och tog det som sin uppgift att gulla med A medan jag fick mina tarmmediciner. Praktiskt! Och jag tycker det är helt trevligt att prata med främmande människor. Är inte alls ironisk nu alltså. Man får en känsla av att vi lever i en stor by.

– En farbror i Citymarket brydde sig inte ett skvatt om bebisen, men ville påpeka (”koska sinhän olet nainen”/”för du är ju en kvinna”) att han gått ner 20 kg nu, tack vare hundpromenader, men nu är hunden död, och han kan stolt säga att han inte har gått upp i vikt igen (han tog tag i tröjan och visade hur lös den var), men han har en fortfarande sin vodkaflaska i rollatorväskan.

– Lilla A sover två längre sovpass per dag. Där emellan sover hon 10 minuters snuttar, äter, bajsar, knarrar och knorrar, ler, stirrar och vill hållas upprätt i famnen så att hon kan se på mig och gärna också de andra familjemedlemmarna. Storebror kommer nog snart att bli en favorit för henne med tanke på hur ofta han kommer och pratar och kelar med henne. Hon äter 2-3 gånger per natt och sover ungefär 3 timmar i sträck. Nattsömn tar hon någon gång mellan 21-22 och 6-7. Hon har fortfarande bajsat en gång per natt också. Hoppas det går över snart. Byta blöja på natten är jobbigt. Som tur är det väldigt ljust på natten.

– Jag känner mig underligt smal. Nästan som före jag blev gravid. Förutom att magmuskeln är sjukt lös och bildar en rund boll högt uppe på magen. Jag kom nästan i ett par nya ”normala” byxor som jag köpte på våren! En lös modell… Men ändå!

– Blöder nästan inte mer! Woop! Trosskydd räcker!

– Antar att antibiotikan hjälper, för mår alldeles bra. Men mystiskt nog stiger min temperatur från 36,9 till 37,0 på kvällen.

– Vänster bröst gör fortfarande lite ont att amma med, höger bröst läcker hela tiden. Har jag sagt att de har smeknamn? Kirby heter vänster (Kirby som i den där rosa runda spelfiguren från Nintendo), och Böbbö heter höger sida. Är jag normal?

– Jag hinner inte läsa. Måste börja släpa en bok med mig hela tiden för att få in små snuttar av lästid.

– Jag är riktigt usel på att ta tid till tupplurer. Undrar när tröttheten hinner ikapp en.

– Otroligt skönt med sommar. Stora A springer halvnaken ut och in genom den öppna ytterdörren, och man kan lita på att hon hålls på gården. Just nu pratar hon och sjunger för sig själv ute på gräsmattan.

Mysigt med en liten infektion – i väntrummet

Fick ont i magen i dag och lite feber. Så ringde jourtelefonen och fick rådet att åka till förlossningen för att kolla upp det. Och barnet skulle man ta med. Så jag och lilla A satt i ett solvarmt väntrum 2-3 timmar i dag. Hon var tillmötesgående och passade på att sova hela tiden. Läkarens utlåtande var till sist ”en liten infektion i livmodern” och än har hon inte ringt om CRP-värdet, så får hoppas att det faktiskt bara är ”litet”. Annars måste man läggas in för antibiotika i dropp. Hoppas slippa det. Men har två olika antibiotikakurer att äta nu. Fast samtidigt känns det underligt, för åt smärtstillare kl 12 ungefär och smärtan i magen har inte kommit tillbaka. Så är man sjuk eller inte? På ultraljud syntes ”kanske” delar av fosterhinna kvar i livmodern. Mår i varje fall bättre nu än på förmiddagen. Hade ont, och frossa, och kände mig allmänt väldigt dålig. Känns ju inte vettigt att hälla i sig antibiotika i onödan. Väntar kanske över natten innan jag börjar med kuren…

Men i varje fall, när jag satt där i förlossningsavdelningens väntrum kom ju också andra samma väg. Och man hör allas ärenden när de ska berätta åt barnmorskan varför man kommit. En kom pga tidiga sammandragningar. Hon satt senare i samma kö till läkaren som jag. Hon gick hem strax innan mig, så allt var nog bra. En annan trodde att vattnet gått i vecka 35. Också hon hamnade hos samma läkare. Ett par var på väg hem igen, förlossningen hade inte kommit igång. Kvinnan tittade på lilla A på vägen ut och sa ”katos vauva” (”se där en baby”, med en ton av längtan). Ett annat par kom in med vattenavgång och precis påbörjade värkar. De fick nog skrivas in. Ett par kom nu för tredje gången, ”Nyt tää vauva kyllä tulee!” (”Nu kommer nog den här babyn!”) sa mamman och såg plågad och upphetsad ut.

Och det jag tänkte hela tiden: tack alla möjliga gudar och storheter för att jag redan är färdig med det där! Sen pussar man lite extra på lilla A:s mjuka kind.

Finns alltid tid för en ny spelfigur

W hittade på en ny spelfigur – Pinkso. Lilla A somnade så jag fick ett ögonblick över att digitalisera och färglägga (men sen måste jag passa på att äta och vika tvätt).

pinkso_150

Annars: underbar dag. Sov bra förra natten (mellan tre matningar och ett blöjbyte), kanske för att kroppen inte värkte så farligt mycket. Det är inte stekhett utan ljummet med en skön vind. Nöjd bebis. Amningen gör minre ont, och på ena sidan funkar det utmärkt bra (konstigt hur man alltid har ett bröst som funkar bättre än det andra). Barn som inte bråkat så mycket.

Jag såg förresten senaste avsnittet av GoT redan på måndag när ungarna var på sina simskolor. Verkligen shock and horror-slut. Också bra dialoger, t.ex. mellan Tyrion och Jaime. Synd att det bara är två avsnitt kvar nu… hur ska man stå ut med abstinensen sen?! Har iofs bara läst någon centimeter av Drakarnas dans, så får väl trösta mig med den.

Och ännu: i bakhuvudet har det börjat ploppa upp små bubblor av ”jag har lust att skriva”. Tänker inte börja redigera ännu. Men däremot ska jag ta fram en oanvänd anteckningsbok och börja skriva på första sidan.

Nu vaknade lilla A. Hon sov bara en kvart den här gången. Då får hon hänga på min arm när jag äter och viker tvätt.