Mysigt med en liten infektion – i väntrummet

Fick ont i magen i dag och lite feber. Så ringde jourtelefonen och fick rådet att åka till förlossningen för att kolla upp det. Och barnet skulle man ta med. Så jag och lilla A satt i ett solvarmt väntrum 2-3 timmar i dag. Hon var tillmötesgående och passade på att sova hela tiden. Läkarens utlåtande var till sist ”en liten infektion i livmodern” och än har hon inte ringt om CRP-värdet, så får hoppas att det faktiskt bara är ”litet”. Annars måste man läggas in för antibiotika i dropp. Hoppas slippa det. Men har två olika antibiotikakurer att äta nu. Fast samtidigt känns det underligt, för åt smärtstillare kl 12 ungefär och smärtan i magen har inte kommit tillbaka. Så är man sjuk eller inte? På ultraljud syntes ”kanske” delar av fosterhinna kvar i livmodern. Mår i varje fall bättre nu än på förmiddagen. Hade ont, och frossa, och kände mig allmänt väldigt dålig. Känns ju inte vettigt att hälla i sig antibiotika i onödan. Väntar kanske över natten innan jag börjar med kuren…

Men i varje fall, när jag satt där i förlossningsavdelningens väntrum kom ju också andra samma väg. Och man hör allas ärenden när de ska berätta åt barnmorskan varför man kommit. En kom pga tidiga sammandragningar. Hon satt senare i samma kö till läkaren som jag. Hon gick hem strax innan mig, så allt var nog bra. En annan trodde att vattnet gått i vecka 35. Också hon hamnade hos samma läkare. Ett par var på väg hem igen, förlossningen hade inte kommit igång. Kvinnan tittade på lilla A på vägen ut och sa ”katos vauva” (”se där en baby”, med en ton av längtan). Ett annat par kom in med vattenavgång och precis påbörjade värkar. De fick nog skrivas in. Ett par kom nu för tredje gången, ”Nyt tää vauva kyllä tulee!” (”Nu kommer nog den här babyn!”) sa mamman och såg plågad och upphetsad ut.

Och det jag tänkte hela tiden: tack alla möjliga gudar och storheter för att jag redan är färdig med det där! Sen pussar man lite extra på lilla A:s mjuka kind.

7 thoughts on “Mysigt med en liten infektion – i väntrummet

  1. Ta den bara. Den håller också GS i styr ; )
    Utplånar bakterien och även om den växer fram på nytt efter två veckor är ni redan trygga.
    Hälsn tanten igen. Besserwisser tanten

  2. Pingback: Förlossningsberättelse del tre: skrikpanik och ett lyckligt (men ansträngande) slut | Kolofont

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s