Flytande vardag i värmeböljan

Vardagen är så flytande nu i juli. Nätter och dagar flyter ihop och har inga klara gränser. Minns inte vad det är för veckodag. Man sugs in i babyrytmen.

D har sin sista semestervecka och nästa veckas måndag fortsätter han jobba. Jag ska då vara ensam vuxen hemma med tre barn. Gulp. Fattar verkligen inte hur ensamstående föräldrar överlever. Tycker det är tungt redan nu, semestertider med två vuxna hemma. Men man fixar väl det också. Det värsta är när flera personer får något slags nöd på samma gång. Typ jag ammar, äldsta barnet spiller juice i köket och mellanbarnet vill att man ska komma och torka rumpan i wc:n. Det är ett fullt möjligt scenario. Eller att de äldre barnen går varandra på nerverna och ryker ihop medan lilla A är ledsen och behöver somna. Eller att man själv är vrålhungrig men bebis vill inte ligga i babysitter och man tvingas laga mat med en hand, genomsvettig och skakig. Tror att rutiner och planering är absolut nödvändigt för att det ska funka. Och när det krisar ihop, att man bara tar det lugnt och fixar en sak åt gången.

Fick en ny illustrationsuppgift igår, så den måste jag fixa innan D försvinner på jobb. Just nu är han på vagnpromenad. Så har lite tid vid datorn. Det är rätt skönt att sitta inne nu förresten. Det är +29 i skuggan just nu. Så om jag själv ska gå promenad får det nog bli sent på kvällen. Värmebölja och skavande amningsbh och obekvämhet i kroppen passar inte ihop. Har insett att jag saknar stora lösa sommarklänningar. Det skulle verkligen sitta bra med en sån nu. Går istället omkring i de typ två-tre lite längre tunikaliknande tunna tröjor som jag har.

Men lilla A ger en så mycket glädje. Hon är så stor! Lång! Hon tittar med en blick som liksom suger in sin omgivning. Hon viftar frenetiskt på sina armar och verkar försöka förstå vad händerna är för något. Hon vrider på kroppen, trycker ner fötterna i golvet och försöker komma upp, komma någonstans. I famnen spänner hon nacken och vill vara upprätt komma högt och se sig omkring. Och varje gång jag ser på henne tänker jag att hon bara blir sötare för varje dag. Och i ordet ”söt” finns nog mer en känsla av svällande kärlek hos mig, än något som har med hennes utseende att göra. Det finns bara inte något bra ord för det annat än ”Åh så söt du är!”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s