Hemlagad glass och annat svammel

Nu tänker jag bara svamla på. Har en stund framför datorn och har hunnit tänka på massor som jag vill blogga om.

Först: Igår lagade jag glass! Det var också första gången jag lagade något i matväg som faktiskt var ett recept från ett tv-program. Själva programmet var rätt störande (orkar inte gå in på varför nu), men det här måste jag prova. Lämnade bort alla nötter och grejer och testade bara grundreceptet (5 dl vispgrädde, en burk kondenserad mjölk, 1 msk vaniljsocker, 50 gram kakao). Man bara vispar ihop allt och fryser ner det. Tog 5 timmar. Tyckte själv det blev aningen för sött, men väldigt gott. Kanske om man kombinerar med något surt, eller häller i mer kakao? Får fortsätta experimentera med blandningar.

I dag var det tvåmånaderskoll på bebis. Hon är nu 60 cm och strax under 6 kg tung. All is well. Stora ungarna var med och rådgivningstanten tyckte att det nog var tydligt att storasyskonen var väldigt glada över att ha en bebis i huset. Jo, de cirklar runt henne och gullar med henne och är ohämmat glada över alla små utvecklingssteg hon tar.

Om en månad borde jag ha sammanställt en liten film som presenterar några av mina bilder och hur de gjorts med hjälp av Photoshop. Den filmen ska rulla på i stadsbiblioteket. De föreslog att jag istället för att hänga bilder på väggen kunde ha bilderna på deras skärmar. Det tyckte jag låt strålande eftersom det blir billigare för mig: slipper skriva ut bilderna i utställningsformat. De finns ju bara digitalt nämligen. Men jag oroar mig lite över att hitta tid att fixa ihop filmen. De flesta bilder finns ju redan, det är bara en jag skulle vilja ha med som är halvfärdig. Men nu när vi inte är två vuxna hemma mer blir det svårare. Det gäller alltså att planera in tiden, och inte bara hoppas på att det dyker upp något av sig själv. Nåväl, har kommit igång med att skriva ett ”manus” för hur bilderna ska rulla, så det är ju på gång.

I bakhuvudet har jag hela tiden manuset som jag vill redigera. Vågar inte börja på det, för det känns som en för stor grej att börja kämpa med just nu. Om jag börjar måste jag försöka upprätthålla redigerandet regelbundet, för att jag inte ska glömma vad jag håller på med. Men är rädd för att det ska bli för stressigt. Och dessutom finns ju alltid ett visst motstånd att börja redigera. Så vet inte just nu ifall jag skjuter upp det för att jag faktiskt inte är kapabel att göra det (tidsbristen, tröttheten), eller ifall det är prokrastinering, eller ifall manuset behöver mer tid att puttra på i huvudet. Vågar man vänta till ungarnas skolstart om en och en halv vecka och hoppas på att det blir lättare att komma igång då? Om jag inte gör något är det också ett storts beslut. Suck. Där ligger pappershögen med kommentarer på mitt skrivbord och liksom pulserar. Har du glömt mig? Jag är ju halvfärdig! Jag vill bli något mer, bättre. Kom igen, you can do it. Men min kropp skriker: jag orkar inte! Inte ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s