Utan (barn)

Läste färdigt antologin Utan igår (eller nu ljuger jag, det blev några sidor kvar igår kväll, men har inte hunnit läsa dem denna morgon; snart så!). Den är redigerad av Mikaela Sonck och utgiven 2011. Den innehåller texter av olika personer som berättar om att inte ha barn, att kämpa för att få barn, men inte få dem, att inte vilja ha barn. Frivillig och ofrivillig barnlöshet alltså. Slukade dessa texter igår.

Man förstår att alla har sina egna helt unika erfarenheter när det gäller att ha barn eller inte. Texterna bjuder på viktiga perspektiv som annars ofta inte kommer fram. Det handlar ju om väldigt privata saker, hur ens kropp fungerar, ens privata drömmar och känslor. Det är ju bara de som har barn som syns, barnen syns och då behöver ingen fråga om saken.

För det är tydligen så att frågan om att ha barn eller inte är enorm, något som alla vuxna ställs inför. För många sker saker i livet odramatiskt och självklart, eller utan tunga beslut. Men alla måste ta ställning på något vis.

Men det förvånar mig att de som är barnlösa upplever att människor som har barn inte förstår att barnlösa finns (fast så klart beror det på vilka människor man råkar ha runt omkring sig). Själv har jag i varje fall massvis med vänner och bekanta som inte har barn, och av väldigt varierande orsaker. Fast i de flesta fall vet jag inte den exakta orsaken, för jag brukar inte fråga om sånt. Däremot lyssnar jag nog om någon vill berätta om sina upplevelser.

Ibland kan jag nog uppleva att det att jag själv har massor med barn nu (pust) kan vara ett problem när det gäller mina vänskapsförhållanden, särskilt till barnlösa. Vi har så olika vardag. Samtidigt hinner jag ju knappt vara social med någon vuxen alls, så det är inte bara vänner utan barn som jag aldrig träffar, jag träffar typ ingen alls. Lite sorgligt. Men man har inte energin att fixa träffar alltid. När man inte mer har spädbarn att ta hand om blir det enklare. Och jag försöker oftast undvika att snacka om barnen när jag är i vuxensällskap, om det inte annars uppstår en diskussion om barn. Men när jag är med andra vuxna vill jag ju prata om vuxensaker! Politik, samhälle, kultur osv. Inte bajsblöjor eller dagisskjutsning.

Men samtidigt kan man ju inte helt och hållet gömma undan sin egen vardag, med alla dessa barn. Livet präglas ju av att man mest umgås med dem.

Boken fick mig också att igen reflektera över varför jag själv har barn. Jag har alltid känt att det inte funnits så mycket alternativ. Jag har förstås valt att försöka få barn, men samtidigt drevs de försöken så starkt av känslor som jag inte kunde dämpa eller kontrollera, så det känns inte som ett fritt val. Fick enorm babyfeber när jag var 25 år, och varit i ett förhållande i ett år. Före det hade jag helt ärligt inte alls tänkt på saken. Jag har inte vuxit upp med en djup önskan om barn, tvärtom så föreställde jag mig att jag skulle bli en ensam konstnärstyp, en nomad som arbetar konstant och skapar en familj av vänner. Så man kan skylla på den heterosexuella tvåsamheten, den gjorde något med mina hormoner som avlöste något slags djupt liggande instinkt och insikt: jag vill ha barn. Herregud så jag vill ha barn.

Och på den vägen blev det. Visserligen fick vi försöka ett år för att få till stånd vår förstfödde. Hann få ett missfall före han började växa i mig. Hann vara rätt deprimerad över detta i ett halvt år ungefär. Men att sedan få det där efterlängtade barnet suddade nog ut all sorg. Kan inte föreställa mig hur det hade varit ifall han inte hade kommit. Eller nu kan jag ju. Det finns texter i Utan som ger ekon av den där andra möjliga vägen i livet: den där man inte fick barn.

Så rekommenderar verkligen boken åt alla. Den berör alla.

6 thoughts on “Utan (barn)

  1. Tänk, jag råkade läsa samma bok iförrgår och de där några sista sidorna igår. :)

    Jag (utan barn) kände SÅ igen mig i det du förvånar dig över…det är inte det (för mig) att folk inte förstår att det inte finns barnlösa, utan snarare det att folk inte förstår att människor utan barn också lever ett vuxet liv. SÅ många gånger som jag t.ex. har förväntats känna till stans nattklubbars musikutbud ”för jag som inga barn har hänger väl (fortfarande) där”. Svar: Nej, jag vill också gå och lägga mig på kvällarna och har inget intresse av att hänga med fulla 20-åringar på nattklubb. Eller kommentarer som att ”innan barnen visste man ju ingenting om det riktiga livet” eller ”barn är meningen med livet” (vilket ju betyder att jag inte har ett riktigt liv, eller mening med varför jag finns till). Eller den där förväntningen att jag (som bara rår om mig själv) alltid ska vara ansträffbar/ha en ställbar kalender.
    Sällan är det någon som bryr sig om ifall jag oroar mig för vem som ska sätta in min dödsannons (älskade att den meningen fanns i boken!), för jag som är barnlös är ju också bekymmerslös. Typ. Och tar man upp det här klassas man rätt ofta som endera bitter eller ledsen över att inte ha familj (onöjd med livet). Jag är inte onöjd med mitt liv, men vill gärna att det räknas som ett ”riktigt” liv.

    Nu är ju inte alls alla mammor såna här … men det är de här kommentarerna man minns.

    • Hah vilket sammanträffande! Handlade du också på sommarrean?

      Det där med nattklubbarna… underlig fördom. Själv slutade jag hänga ute när jag inte var singel mer, men faktiskt så var jag hemma rätt mycket som singel också. Alla lockas ju inte av nattklubbslivet, så det där är ju ett ganska dumt antagande :-D

      Och det är nog djupt probelamtiskt när det antas att barn är meningen med livet :/ Inte är det ju så att föräldraskapet för min del heller är det som definierar mig, men för andra kan det ju förstås kännas så. Tycker nu inte heller att jag skulle ha märkt att föräldrar per automatik skulle vara ”vuxnare” eller ”mognare” än människor utan barn. Det är så underliga generaliseringar folk rör sig med.

      Jag minns att jag blev störd på en kommentar jag fick av en annan mamma när jag väntade första barnet: ”Välkommen till klubben” sa hon. Obehaglig och orättvis attityd tycker jag. Vill inte dra sådana linjer mellan människor heller.

  2. Ja, ska ännu tillägga att jag också rekommenderar boken till alla! Fick lust att köpa en hel hög och sända den runt till alla i min omgivning, mina vänner, arbetskamrater, alla (också alla tanter som ger dumma kommentarer åt mina väninnor som sörjer barnlöshet, för jag kan förstå den sorgen fast jag inte bär på den själv)!

  3. Nä, handlade inte på rea … sökte svalka i stadsbiblioteket och kom då ihåg att jag hade tänkt läsa båda Soncks antologier (Naken och Utan). Det komiska var att Utan stod i hyllan ”hälsa” mellan en massa böcker om mammagympa och havandeskap. Kanske logiskt? Eller så inte alls…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s