Knaus

Jag har kapitulerat. Igår. I flera år har jag vägrat att läsa Min kamp, fast jag haft första boken i pocket hemma i bokhyllan. Jag har liksom haft den för säkerhets skull. Och igår kom ögonblicket när jag insåg att jag måste läsa den.

Varför har jag inte velat läsa? Jag hatar den hype och genikult som finns runt författaren. Och att han är en manlig författare som massor av läsande kvinnor älskar. Det är så… äckligt. Manliga genier. Nej tack. Orkar inte med såna. Vill inte vara med i den kulten. Vill inte hylla folk som redan hyllas av miljontals läsare.

Men igår fick jag en tanke, kanske ett frö till något nytt, eller snarare en lösning på ett gammalt problem. Och insåg att jag måste läsa Knausgård nu, för att ha koll på vad och hur han gör. Jag är tvungen att komma över mina egna komplex och vara öppen för också hans texter.

Jag har egentligen alltid gillat självbiografiska texter (och igår skrev jag ju att jag gillar sommarpraten och att höra folk prata om sig själva). Minns att jag var rätt imponerad och inspirerad av Carina Rydbergs Den högsta kasten för typ 15 år sedan. Runt millennieskiftet. Den boken var faktiskt bland de böcker som fick mig att tänka att jag också vill skriva. Mina första mer seriösa försök att skriva var vagt självbiografiska. Det kändes enkelt att börja där, men jag insåg ju snabbt att det var skitsvårt och att det jag skrivit bara var övningar. Kunde inte tänka mig att texterna någonsin skulle kunna publiceras. De var misslyckade, men troligen misslyckade på ett sådant sätt att jag kunde söka mig vidare. Leta efter rösten och allt det där.

Inser nu att bloggandet förstås är självbiografiskt. Här har jag ju fått utlopp för den typens skrivande.

Då för 15 år sedan snackades det mycket om att det var kvinnor som skrev så där självutlämnande, typ om mens och kroppar och barn osv. Och sedan när Knausgård gör det, så är det mycket mer Litterärt och Bra och Genialiskt. Jag vet inte om min uppfattning av det litterära fältet och samtalet stämmer, men så här har jag uppfattat det. Därför har jag vägrat Knaus.

Men så skriver han ju mycket medryckande text. Så man få kapitulera, läsa och lära.

One thought on “Knaus

  1. Jag läste Knausgård ett tag, kände som du men ville prova, och fastnade trots att jag inte riktigt ville för att han skrev så bra. Läste lite knappt två delar. Sen slutade jag. Han blev för slick, han kom för nära i sitt minutiösa detaljgranskande och malande, och jag upptäckte att jag verkligen inte tyckte om honom och inte ville ha honom i mitt huvud. Ska bli intressant att se vad du tycker!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s