Famnen (och True Detective-funderingar)

Bloggen har varit lite död… det beror på att bebis vill vara i famnen när hon sover, och när hon är vaken. Så de få minuter man har på sig att göra saker med två händer måste gå till matlagning och att äta, duscha eller något annat själviskt.

Men en annan orsak till torkan här har varit att jag sett på hela True Detective denna vecka. 1-3 avsnitt per dag, sedan i måndags. Med sovande eller ätande bebis i famnen.

Jag hade hört att den var bra, men vissa har inte gillat slutet. Jag gillade mycket (skådespeleriet, det filosofiska, stämningen, musiken), men kan hålla med om att slutet var lite platt. Det fanns också andra saker jag inte var så hemskt förtjust i, men det var detaljer egentligen. Som helhet var det ju en mycket medryckande serie, även om jag inte är någon stor fantast av seriemördarmysterier, just nu i varje fall. Jag gillar pusslet, när poliser jobbar och hittar ledtrådar osv. Men det oerhört obehagliga, sjuka, våldet, eller det som man inte visar men berättar. Ibland börjar man fundera: varför i hela fridens namn vill man vältra sig i det här äckliga och sjuka som finns i människan? Katharsis? För att galenskapen fascinerar? Det blir för mycket ibland bara. Fruktansvärda brott som nämns i förbifarten. Kan bli lite trött. Även om jag i tiderna gillade Hannibal Lecter-böckerna och filmerna.

Så takten fortsätter vara långsam här, även om det hela tiden händer sånt jag skulle vilja blogga om. Men får utlopp för det på Instagram (@kolofont2) och Twitter (@littleessays) just nu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s