Planer, rakt på sak

Ska skriva två till stipendieansökningar denna månad och har full rulle med att ordna med kontakter och andra förberedelser. En måste ju formulera vad projekten ska gå ut på, räkna budget, skriva om projektet syfte och hur det ska genomföras osv.

Det andra stipendiet är visserligen inte ett pengastipendium utan tillgång till en ateljé. Till den behövs en tre års arbetsplan. Jag vet i stort sett vad jag ska göra nästa år, så det är inget problem att skriva om. Men vad jag gör 2016-2017? Det blir spännande att se, eftersom det helt och hållet hänger på varifrån en får finansieringen. Men en sak är klar: jag håller mig inom konstbranschen. Det blir bildkonst, illustration eller författande. Troligen kör jag allt på en gång som det här året. Jag har ju insett att dessa saker kan kombineras på många intressanta sätt.

Och nu är jag helt säker på en sak: Avhandlingen är på paus för en obestämd framtid. Faktum är att den är det sista som jag vill jobba på just nu, och lättnaden att slippa hålla koll på forskningsfältet och vad som händer på universitet just nu är ENORM. Att inte söka mer forskningspengar är ett av de bästa besluten jag fattat (förra året). Jag saknar inte heller forskningen alls. Faktum är att jag just nu inte riktigt förstår hur det är möjligt att jag orkade så länge. Det jag gör nu är det jag ville göra när jag blev magister för 11 år sedan. Men då hade jag ingen plattform för det, inget stort nätverk, ingen kunskap om branschen. Det har jag nu. Och dessutom vet jag vad jag vill göra, och hur.

Man kan säga att beslutet att försöka skriva en avhandling i ett akademiskt ämne var ett av de mest lärorika misstagen jag någonsin gjort. Jag ångrar det inte helt, men nog lite. Tänk dessa tio år som jag kunde ha satsat på att skriva och måla eller göra spel t.ex. men hade ju varit tvungen att ha ett brödjobb ändå.

År 2012 började de med arbetskraftspolitiska utbildningar till spelbranschen i Åbo. Samma kurs gick tre gånger. De två första kunde jag inte söka till för jag hade anställning av Finlands akademi (men tro mig, jag satt en hel dag i januari 2012 och var bombsäker på att jag skulle hoppa av, riktigt så att det blossade i ansiktet av glädje och skam samtidigt, men så kallade plikten, och dessutom skulle man ha åkt på karenstid ifall man hoppade av ett jobb). Sen gick en för tillfället sista utbildning detta år, men inte kunde jag ju göra den samtidigt som lilla A föddes.

Men jag får bara tro på att det kommer mer chanser. Och dessutom har jag tagit tag i saken själv och har samlat ett litet team för att göra ett ”konstspel”, men definitioner är kanske inte så intressanta. Huvudsaken är att det projektet är igång. En kan inte alltid sitta och vänta på chanser, utan det är bara att jobba på och skapa möjligheterna själv.

Det kan hända att jag återkommer till avhandlingen någon gång, men då är det nog i någon helt annan form, i något helt annat sammanhang. Adios Akademia. Good riddance.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s