Föräldraledigheter

Jag kommer ta ut all föräldrapenning, förutom det som är vikt åt pappan. Det blir en och en halv månad för honom på våren. Det att mamman tar ut det mesta är (tyvärr!) normen, och man följer lätt med strömmen. Varför gör vi det? Till exempel är pappans lön typ dubbelt så stor som min, efter skatt är skillnaden förstås aningen mindre. Jag har dessutom ingen arbetsplats som saknar mig om jag är borta, för pappan är det mer besvär att vara ledig länge (det beror förstås på jobbet, men de är inte så många där han jobbar, men ändå skulle kanske en vikarie inte vara omöjligt att fixa?).

Föräldrapenningen för min del tar slut när bebis är knappt 9 månader. Jag skulle personligen inte ha något emot att börja jobba vid c. 7-8 månaders ålder (men i praktiken deltidsjobbar jag ju redan nu, söndagsjobb), men i så fall hemifrån eller på deltid så att jag enkelt kan fortsätta amma när det behövs.

Pappan undrade här om dagen hur det kommer sig att det är så lite föräldrapenning åt honom, han ville vara hemma längre på våren. När hans period tar slut är bebis 10,5 månader. Och då är det alltså meningen att barn ska till dagis eller dagvård? Fast det finns ju hemvårdsstöd. För ett barn under 3 år är det 341,06 euro. Eftersom jag kan flexa med jobbtider kommer jag att lyfta det, men i praktiken får vi pussla med arbetstider hela sommaren. Att min inkomst är ynka 341,06 euro per månad har vi inte råd med. Och vi har VERKLIGEN inte råd med att pappans inkomst sjunker till den summan. Lilla A får börja dagis i augusti när hon är c. 14 månader, vilket jag tycker är mänskligare än 10 månader. Helt ok faktiskt. De äldre barnen började när de var 12 månader ungefär, och det var inga problem. Men så jobbade jag också deltid då, och kunde ha dem hemma en del dagar i månaden.

Men det betyder att jag i princip kommer att sköta barn OCH jobba samtidigt mellan april och augusti. Jag vet inte riktigt om jag ska tycka att detta är en frihet och ett privilegium (för jag har ju mitt drömjobb) eller om det är orättvist.

Just nu lutar jag lite mot orättvist. Men ändå väljer jag det. Och jag väljer också att ha ett jobb som är så flexibelt att jag kan finnas till för barnen länge. Tanken att jobba 100 % någonstans och t.ex. ha pendlingstid på det ger mig en djup stresskänsla. Fast om pappan kunde vara hemma med ungarna istället för att de vårdas utanför hemmet, det har jag förstås inga problem med.

Men gissar att trots att det inte är helt vanligt att en förälder är frilansare så är det mamman som flexar i de flesta hushåll. Att pappan skulle gå ner i arbetstid eller vara föräldraledig i 6 månader verkar vara svårt att åstadkomma (men i Sverige tycks det funka, i varje fall när jag hör im hur min brors familj gjort, de är alltså svenskar).

Skulle vi nu ha 6+6+6-modellen här skulle jag jubla, tacka och ta emot. Inga problem! Pappan kunde gärna få hälften av den där tredje sexan också, eller fast hela kakan. För mig är det viktigast att vara hemma den där första 6-månadersperioden.

Jag skulle behöva samhällets stöd för att lyckas bli jämställd, för så som det ser ut nu så lyckas jag tydligen inte.

6 thoughts on “Föräldraledigheter

  1. Jag kan ju bara konstatera att man minsann inte blir rik på att vara föräldraledig.

    Jag är hemma med sonen som nu är sex månader. Innan dess studerade jag. Varje månad är jag tvungen att använda av mina sparade pengar för att få det att gå runt. Det känns surt, men jag har ingen annan lösning på det. Pappan jobbar och kommer endast att ta ut sin pappaledighet medan jag skall läsa mig igenom de sista kurserna som blev på hälft i och med bebisen. Det är krångligt för honom att vara borta från jobbet. Jag däremot har inget jobb att gå tillbaka till sedan.

    Själv blev jag lämnad i dagvård då jag var endast tio månader gammal. Det känns alldeles för tidigt och därför vill jag inte göra så med min lilla plutt. Alltså kommer jag vara hemma med bebisen ett tag till. Så småningom kommer mina sparade pengar ta slut och då får jag bara hoppas att det löser sig med anställning och dagis!

    • Vi har det ganska likadant! Vet inte heller vad exakt jag gör på hösten och känns det lämpligt att ta ut mycket föräldraledighet. Tycker också att 10 mån är för ungt för dagvård… Kan ses som en lyx att klara av att vara hemma längre :)

  2. Jag brukar tänka att det varken är frihet eller orättvist, det är bara som det är. Acceptera och uthärda (och njuta!) Personligen är jag för total anarki när det kommer till föräldraledighet, 6+6+6 skulle aldrig ha fungerat för oss, jag var tvungen att jobba på sommaren, då måsta maken ha ledigt.

    • Ja precis! Det är som det är! Har bara så dåligt samvete ibland för att jag inte lyckas vara mer jämställd :/ Men är ju egentligen väldigt lycklig med mina val. Paradoxalt!

  3. Nu är det ju så att man inte bör använda kortet ”de finns de som har de ännus sämre” i dessa diskussioner, men alltid när det talas föräldraledigheter kan jag inte låta bli att jämföra med Holland där moderskapsledigheten är 3 mån, och pappledigheten en dag (sic!). Normen i Holland är att både mamman och pappan efter 3 mån börjar jobba deltid/kortare vecka så att barnet i praktiken enbart är typ varanann dag på dagis (dit mamman kommer och ammar vid matdags). I Holland skröt jag alltid med hur bra vi skandinaver har det, men nu i efterhand finns det faktiskt många fördelar med det Holländksa systemet som vi också kunde tänka på. Dels är en långsam övergång till dagis med bara några dagar i veckan mycket bättre för barnetsutveckling än en dramatisk allt eller inget som vi oftast har i Finland. Dels avbryts kvinnornas karriär betydligt mindre av att få barn och avigheten mot att anställa unga kvinnor (för de kanske får barn snart) är klart mindre än här. Och sist och slutligen den kulturella biten, hos känns det ofattbart att en 3 mån gammal bebis är på dagis (t.o.m. dagis för 10 mån gammal bebis känns dåligt) medan Holländare ser det som helt normalt. Inte heller kan man skåda några systematisk trauman hos vuxna Holländare trorts att detta varit systemet i årtionenden. Därför drar jag slutsaten att barnuppfostring långt verkar styras snarare av sociala konstruktioner än psykologisk forskning (även om det förra ofta maskeras som det senare). Om vi gillar dessa sociala konstruktioner är det ju i sig ingen orsak att ändra dem, men det är kanske värt att fundera på för och nackdelar med lite vidare perspektiv. Vi behöver kanske inte kategorisk avfärda tidig dagis som skadligt för barnet och istället överväga de positiva effektern på könsjämnställdhet i arbetslivet. Kanske vi kan plocka russinen ur bullen? Fast jag själv inte har barn, skulle jag klart helst välja den Holländska modellen, men den är inte ens möjlig att förverkliga i Finland. Sådär ja, nu har jag proklamerat något tabu-belagt!

    • Jätteintressant! Verkligen. Det holländska systemet skulle faktiskt ha passat mig bättre just nu… Med tanke på att jag gör både jobb och bebiskötsel nu. Pappan kunde kanske få lite mer än i holland t.ex. 3+3 månader. Alltså jag är själv positivt inställd till dagis. Särskilt om barnet blivit c ett år redan. Det är nog långt en kulturell aversion en har om bebisar på dagis. Det ses liksom ner på det här, tror det färgar förälderns känslor om saken. Det är nog svårt att släppa den känslan. Undrar om det ens är möjligt att få barnskötare för yngre än 10 månaders barn? Annat än privat då…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s