Speedy

Har varit så himla inspirerad den här veckan och på något vis försökt syssla med tre olika illustrationer på en gång, mitt emellan allt bebisskötande och annat. Har haft mycket energi på dagen, och tror att det främst beror på att jag tränat lite mer än tidigare veckor. Har hittat en fungerande rutin: när skolbarnen har skjutsats och jag kommer hem med bebis fixar jag lite e-postgrejer och annat some-relaterat. Sen dansar jag runt och använder bebis som tyngd. En halvtimme eller så brukar det bli, och man hinner precis bli svettig. Träningsvärken i benen talar för att jag lyckats träna på rätt nivå. Att ha ett mammabebisdisko hemma är väldigt praktiskt, för behöver inte bry mig om träningskläder och bebis älskar att vaggas och dansas och lyftas. Sen blir hon trött och ammas till sömns. När hon sover hinner jag duscha och möjligen laga och äta lunch ensam också. Beror på hur länge hon sover. Tyvärr är det oftare 15-20 minuter än 2 timmar. Det är väldigt sällan 2 timmar faktiskt. Det är ganska frustrerande. Man måste göra det mesta med bebis vaken och det är lyx om hon sover.

Nu har jag lite lätt panik över helgen, eftersom jag är ensam med ungarna OCH måste söndagsjobba mina damtidningsillustrationer. Det stressar mig lite, när jag inte kan vara säker på om jag ens kan sitta vid datorn. Som tur har jag föräldrarna i närheten. Problemet är de inte egentligen kan ha bebisen så mycket, eftersom hon är väldigt mammig och vill ha mig inom synhåll hela tiden just nu. Men stora barnen kan ju i varje fall underhållas lite.

Jag har den senaste månaden eller så börjat längta efter en ”semester”, eller bara lite mera tid för mig själv. Är med andra människor, och mest barn, precis hela tiden, dygnet runt. Jag klarar av det rätt bra, jag tycker ju om att umgås med mina ungar, men hinner inte jobba av mig min lust att skapa – teckna och skriva. Hinner inte ens skriva dagbok, vilket jag behöver för att få ordning på mina tankar och känslor. Och det tär liksom på reserverna. Att vara konstant behövd. Att väldigt sällan kunna koppla av allt och bara stirra. Så efter den här helgen ensam med barn, måste jag börja kräva mer tid för mig själv. Det löjliga är ju att det skulle räcka med någon timme här och där. Bara det att jag i förrgår fick möjlighet att städa hemma med en podcast i öronen (lyssnade på Kjell Westös sommarprat, riktigt bra) i ungefär en timme gjorde mig på helt galet gott humör. Att kunna städa i lugn och ro, utan att bli avbruten hela tiden! Paradiset!

Så. Är inte alls slut eller trött eller ledsen eller så, men snarast frustrerad. Det är dags att börja separera sig mer från bebis nu, för allas bästa. Innan jag faktiskt blir alltför trött och ledsen.

Jag hann skriva det här för att ungarna har fått en Nintendo DS och bebis ligger på golvet i vardagsrummet och har plötsligt helt oväntat trivts väldigt bra med en mjukis-Findus i hela 15 minuter i ett streck. Skriver så fort fingrarna förmår.

OK nu hördes braket i blöjan och babygymmet har rasat ner över bebis så måste vidare!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s