Geek Women och IT-branschen

Är nu med i flera Geek Women-grupper på fb och älskar det. Fast gillar faktiskt den finska bättre. Lite färre vresiga kommentarer där. I den svenska gruppen är det underligt ofta näsknäppningar och besserwissrar i kommentarerna. Orkar inte riktigt med den typens trådar (för sen tar någon illa upp och tråden spårar ur till en diskussion om hur man ska diskutera).

Nå nu var det så att denna artikel http://geekfeminism.org/2010/07/27/if-you-were-hacking-since-age-8-it-means-you-were-privileged/ delades i den finska gruppen och läste kommentarerna på fb med STORT intresse. Många hade funderat över sitt förhållande till IT och datorer och programmering. Vissa hade hamnat i den branschen, men många hade inte (som jag) och funderade på vad det berodde på. Jag har länge grubblat över hur det kommer sig att jag INTE studerat något tekniskt ämne, trots att jag växte upp med ett sådant intresse och tyckte om att leka med de datorer vi har hemma. Min äldre bror jobbar ju med IT. Varför inte jag? Varför föreslog ingen någonsin för mig att jag kunde göra det? Varför kom jag inte att tänka på det själv?

Jag tycker att det handlar om privilegier. Jag hade många privilegier, vi hade datorer hemma ända från 80-talet, men de var inte mina egna. Jag fick inte tag på en egen dator förrän vid 20 års ålder, och då var det utan kostnad av en manlig bekant som jag arrangerade liverollspel ihop med. Jag måste ha något att skriva rollfigurerna med, och huvudarrangören av lajvet hade typ en avskrädeshög av gamla PC:n så det var bara att plocka åt sig en. Min egen första dator som jag köpte själv fick jag år 2008 (jag var alltså 30 år!!!). Att lägga pengar på konsoler eller datorer var bara inte ekonomiskt möjligt, och det gick inte att prioritera det heller. Jag studerade ju konst och humanistiska ämnen, och pengar gick till det (böcker), eller till att köpa musik och filmer.

I kommentartråden under artikeln hittade jag den här pärlan (citerar halva kommentaren):

Think of privilege and interest as additive, not exclusive. A more privileged person needs less interest in a subject in order to master it. Doesn’t mean a very interested, under-privileged person might not be able to get there. Doesn’t mean a privileged person who’s bored by the subject is ever going to bother with it.

When you look at any particular computer geek, you don’t know what combination of interest and privilege got them to where they are. Obviously they need at least a little of both. But the assumption that a person racked up those extra decades of experience because they are just that much more interested in computers than a person who’s newer to the game is what bothers me. I don’t think there’s anything wrong with celebrating the exploits of people who coded their first program while in diapers – as long as we also celebrate the triumphs and recognize the interest and the talent and the value of people who just started working with computers the other day.

Tycker det här är viktigt: att man hållit på med något sedan man var 5 eller 8 år eller vad det nu är, betyder inte att man nödvändigtvis måste vara bättre, eller på något vis ha mer belägg för att få kalla sig t.ex. datanörd, eller varför inte konstnär eller författare, eller något annat yrke eller intresse som har öppna gränser. Med öppna gränser menar jag att man kan syssla med dessa yrken helt utan en examen, i motsats till t.ex. läkare eller jurister. När gränserna är öppna handlar det hemskt mycket mer om sådan social status som inte är utbildningsrelaterad eller lagstadgad, och argumentet ”jag har hållit på längre än dig”, ”min passion är större än dig”, ”jag sitter och kodar/skriver/målar varje natt” används rätt ofta. Könet spelar också en roll, och i synnerhet inom IT, där rätt kön innebär ett privilegium och ett försprång. Man ifrågasätts inte ifall man har rätt habitus.

I spelvärlden verkar vissa också haka upp sig mycket på status som kopplas till hur mycket tid man tillbringat med spel när man var barn. Eller att det bara är vissa sorters spel som ger rätt status (AAA-spel vs. matcha tre och free-to-play och facebookspel osv.). Men som jag skrivit tidigare, det är ett privilegium att ha möjlighet att sitta i timmar och försjunka i ett konsolspel. Till exempel måste man nästan vara barnfri för att göra det (eller spela på natten, eller ha en annan vuxen i närheten som har förståelse för ens intresse och tar barnen under tiden man spelar… men gissar att det är ovanligt).

Nåja. Kunde skriva en hel roman om det här känner jag, men sätter punkt för inlägget.

Hurdant är ditt förhållande till IT och datorer? Tycker du att ditt kön spelat någon roll för intresset eller bristen på intresse?

2 thoughts on “Geek Women och IT-branschen

  1. När jag var typ 18-19 fick jag de bästa karriärtipsen av min pappa. Han tyckte jag skulle kunna studera något med IT. Och sa att nästan vad som helst blir intressant när man väl läst sig in i det, att liksom engagemanget inte måste finnas där i början. Ungefär alla andra pladdrade på om hur underbart tjusigt konstnärlig jag var. Det här gick kanske lite förbi vad du här bloggar om men jag blir lite glad när jag tänker på att pappa puffade mig åt ett håll som ingen annan, inte ens jag själv, tänkte på.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s